Julklapp till mig själv

Köpte den enormt fina "IN THE PICTURE: Production Stills from the TCM Archive". Massor av stora fina svartvita bakombilder från de klassiska studioåren i Hollywood. Man kan drunkna bland bilderna i timmar.

Vardag på jobbet

Nej, jag har inte slutat med film.

Numero Uno

Har funderat ett tag på vilken cyklist jag är mest imponerad av. Merckx? Coppi? Armstrong?

Nej valet faller nog på Fiorenzo Magni. En cyklist som gjort oerhört mycket för den moderna cyklingen.



















Här är han när han under Giro D'Italia föll och bröt nyckelbenet. Han kunde inte dra i styret så han band fast en linda i styrstammen och bet tag i den för att få kraft.

Fiorenzo Magni lever fortfarande (ca 90 år är han) och en fenomenal legend. Han har cyklat mot alla de gamla klassiska legenderna.

Jag gillar attackcyklister allra bäst. Magni och Merckx påminner om varandra. Dom attackerade hela tiden till peloton var helt utmattat och inte orkade hänga på längre.

Förbryllande Crosby Stills & Nash

En av mina absoluta favoritlåtar. Med en otroligt medioker text. Eller så är det nåt smart med den mediokra texten som jag inte fattat. För texten känns inte som att den har någonting alls med låten att göra. Men det kanske var själva idén och Crosby Stills & Nash är smartare än jag. Hursomhelst har dom aldrig framfört den så här bra som i den här inspelningen. Det är över huvud taget en rätt otippad låt i deras repertoir. Lite för mörk och märklig.

Kända cykeldårar...

...den värsta cykeldåren av dom alla. samlar på hundratals svindyra landsvägscyklar. Robin Williams.















Och Eric Clapton är visst svårt beroende också. Otroligt snygg hoj på en gammal bild.



















Jake Gyllenhaal.

Publiken och den internationella filmen

Hjälp mig här någon för jag kan inte hitta en webblänk till den lilla "Tre Frågor till..." stänkaren i DN. Det var Bengt Toll, före detta FiV som nu tar öbver Publiken på SFI, som svarade på hur svensk film skulle funka bättre internationellt varpå han svarade att först och främst måste vi göra bättre film och sedan måste vi hitta ett sätt att nå ut med våra filmer.

Nej, nej, nej och åter Nej. NÄR ska svensk filmbransch fatta någonting? Redan med idén om att vi måste göra bättre film så skiter sig allt. Att vi skulle göra bättre film är en totalt omöjlig idé eftersom "bra" är en subjektiv definition vi ALDRIG kan koka ned till pudelns kärna och ysta ut ett destillat som ger oss en manual till hur man gör en film som alla människor tycker är "bra".

Institutioner måste sluta leta efter "bra manus" och börja leta efter kompetenta konstellationer av människor och efter fungerande projekt. Leta efter folk med koll helt enkelt. Vilket naturligtvis förutsätter att man har koll själv.

Internationellt framgångrik film har en gemensam nämnare. Den fungerar. Det är intre likställt med begreppet "bra". Det finns miljoner människor som tycker att japansk skräckfilm är skit. ändå funkar japansk skräck internationellt.

Det vi måste lära oss är nu att sluta leta efter en egen produktion som vi hoppas kunna stämpla som "bra" och istället börja leta efter film som faktiskt fungerar på en publik. Det KAN faktiskt vara så illa att den genomsnittlige filmkonsulenten inte delar smak med resten av världen. Det är faktiskt helt möjligt.

Efter att vi lärt oss hur man gör filmer som fungerar måste vi lära oss hur man levererar film som internationella distributörer letar efter. När vi dragit ut våra huvuden ur våra navlar och arslen och insett det så har vi alla möjligheter internationellt. För vi har både begåvningarna och den tekniska kunskapen att leverera effektiv film. Men vi tänker så otroligt bakvänt och som om vi vore jollrande treåringar på ett globalt styrelsemöte.

999: Anger i CPH

Carl bjöd ned till en hel helg med 82-årige Kenneth Anger i Köpenhamn. Jag och Emma åkte ned och det var väldigt lyckat. Kul att få träffa och höra en legend av den magnituden berätta. Carl höll i ett extremt bra snack med Anger på Danska Filmskolan som verkligen var en "en gång i livet"-grej.

Här är Anger när han spelar Theremin på scen på Statens Konstmuseum på lördagen.

Angers råd till unga filmare i lördags: "Try to find your own kind of expression and try not to break too many laws getting there".























Jag noterade att bussen till Sverige från Köpenhamn heter "999". Jag funderar på om det betyder nåt...

Kungarna av cool

Som nyväckt cykeldåre har jag svårt att se hur nåt kan vara coolare än den här originalvideon från 1983 som jag inte sett förut. En riktig raritet! Svinigt snygga cyklar. Och kläder inte helt olika mina egna cykelkläder från Rapha.

Technicolor Skull

Nästa helg är det Köpenhamn som gälle för min del. Och en kväll med Kenneth Anger och hans band Technicolor Skull. Carl Abrahamsson håller dels ett snack på lördagen och sedan en retrospektivdag på Danska Filmskolan. Mer Anger åt folket.

"Lucifer is the Patron Saint of Cinema" - Kenneth Anger

Quantum of Solace

Jag är kanske väldigt gammaldags men jag tycker att det finns vissa poänger med 180-gradersregeln. Särskilt när man gör actionfilm. Förutom det tröskar Bond 22 på i valiumtempo. Men Daniel Craigs kostymer är snygga.

Trafikpolis som ingriper mot cyklister - ja tack!

Jag cyklar rätt mycket. Jag cyklar landsvägsräcer och nu när halkan kommer XC. Och jag cyklar i stan. Och jag blir GALEN på alla cyklister som fullkomligt skiter i trafikregler som inte är till för något annat än att förhindra trafikolyckor.

På vägen ned mot Ropsten varje morgon passerar jag kanske tjugo cyklister som cyklar på fel cykelbana. Dom kör spegelvända trafikregler lite sådär bara. I det läget önskar jag att det fanns någon som kunde slappa 700 spänn i näven på lagbrytaren (som är vad det kostar). Det är inte så kul att möta cyklister i enfiliga cykelbanor när det är en trång trottoar med gående innanför.

Jag behöver väl knappast nämna alla som fullständigt skiter i rött ljus? Den är ju utttjatat och klassisk. men nere i Ropsten finns det en tågkorsning som ibland slår över till rött med en massa varningssignaler och tutor. Stannar folk för det? Knappast. 1 700 kr skulle det kosta att passera en tågkorsning som signalerar rött för passerande tåg.

På väg över Lidingöbron är det en smal tvåfilig cykelbana och 30 i fartgräns. För oss som kan cykla på en del så får man sänka på takten av hänsyn till gående och andra cyklister. Då kommer F1-cyklisterna. Dom ser att dom inte har en chans att cykla om den dom har framför sig för att det är folk på gångbanan och det kommer mötande cyklister. Det skiter dom i för dom tror att dom kan cykla fort och hinna mellan. Vilket dom ALDRIG gör utan jag får bromsa och det har hänt att man fått stanna.

Jag har en enorm förståelse för alla bilister som fullkomligen hatar cyklister. Stockholms cyklister har ett oerhört välförtjänt superdåligt rykte. Stockholmscyklistenm är en komplett idiot. Det är en promille som följer trafikregler och visar hänsyn. Stort beröm till Stockholms bilister som står ut med packet och stannar när dom möter cyklister som kör mot enkelriktat, mot rött genom korsningar, ligger fel i filer osv. Cykla på trottoar kostar 700 spänn.

Jag skulle gärna se lite mer resurser spenderas på noll tolerans mot Stockholms cyklister. Dom är en skam för seriösa cyklister som kämpar för breddad cyklism av miljö och hälsoskäl.

Krafttag mot cyklister skulle kunna skapa skönt klirr i stadens kassa. 20 x 700 = 14 000 kr. På mindre än tre minuter. Fatta vad en hel förmiddag skulle generera. Och så ett gäng andra grejer på det. Vi snackar hundratusentals kronor på en dag!

Man skulle kunna ha ett antal bötesutdelningsdagar varje år och skänka rubbet till t ex cancerforskningen. Som filantrop tror jag inte egentligen på bötessamhället men jag tror på att det går att omvandla idioti till någonting konstruktivt. Och att lappa lite cyklister vore en bra grej.

Här hittade jag en polis syn på saken.

Vi hade idag kontroll vid trafiksignaler och rapporterade dem som cyklade mot rött ljus vilket kostar 1 500 kr i böter. Det är helt makalöst vad många cyklister det är som ska diskuttera och är otrevliga, många skäller och gormar och en del tar till tårar och tandagnisslan för att slippa böter. De flesta cyklister man rapporterar har körkort men då kör de inte mot rött säger de. Som jämförelse så vill jag påstå att de bilister och motorcyklister man rapporterar för att ha kört mot rött , som får betala 3 000 kr i böter och körkortet återkallat i minst 2 månader, oftare är trevligare än dessa cyklister. Varenda gång vi ska ha en cykelkontroll så vet jag vad som ska komma i tjafs och diskussioner, många (inte alla) cyklister vill inte stå för att de har gjort fel utan istället vill de framställa oss som de stora busarna som bara jävlas med folk för skojs skull.

Sådärja...

Nu kommer lågkonjunkturen och bistra tider och det är dags för oss genrefilmare igen. Ingenting mår så dåligt av högkonjunktur som just genrefilmen. När alla har pengar som gräs spenderar man pengar på prylar, resor, heminredning, bilar, you name it.

Lågkonjunkturen födde filmen. Hur tuffa tider det än blir finns det bara en sak som aldrig får försvinna. Romarna uttryckte det som "bröd och skådespel". Depressionen i USA födde skräckfilmen som genre. När det var för dyrt att producera dyra A-filmer frodades B-filmen och Universals klassiska monster Frankenstein, Wolfman och Dracula erbjöd en deprimerad publik stimuli bortom det ett påkostat drama kunde. Världens största myt är att man inte vill tänka på otäcka saker när världen runt omring är otäck - tvärtom - det är i tryggheten vi slutar försöka förstå våra mörka sidor. Underhållning är ett sätt att undersöka.



















Nixon och kraschen efter det svindyra Vietnam-kriget födde en ny och vital skräckfilm med otippade Hollywood outsiders som Tobe Hooper, Wes Craven och filmer som Motorsågsmassakern och en uppsjö av skräck och snäppet hårdare actionfilmer med stjärnor som Charles Bronson. Disney dog. Death Wish tog över.

Nu har USA tippad världsekonomin en gång till med ett stort och meningslöst och svindyrt krig och jag är helt säker på att det är gyllende tider för en ny genre-era. Independent-branschen har haft några tuffa år nu under högkonjunkturen men jag är säker på att nästa års Cannes och AFM kommer att vara ett litet lyft.

Vad är dålig film?

Läste en intressant bloggpost om en av mina favoritgenrer, slasherfilmen, och varför denna genre är "inbyggt dålig".

Resonemang om varför saker är dåliga är alltid intressanta eftersom det är en omöjlig ekvation att försöka resonera om smak. Vad man dock kan säga om slashergenren är att det är en genre som spelat in oerhört mycket pengar, utan stjärnor och utan rejäl marknadsföring (jämfört med mainstreamfilmen). Fredagen den 13:e och Nightmare on Elms Street tävlar om världsrekordet i mest pengar tillbaka per instoppad krona. "Skit säljer" är kanske en enkel förklaring. Ett annat alternativ är att det finns någonting i dom här grundberättelserna som når sin publik i alla länder utan större marknadsföring och utan stjärnattraktion. Nåt som inte följer den där mallen så många manusförfattare har snöat in på som "bra" historieberättande.

Jag håller på att se om alla Fredagen den 13:e-filmer nu, och faktiskt med helt andra ögon än tidigare (jag har ju också gjort en slasherfilm). Det jag verkligen älskar med genren är att den i mina ögon är som bäst när den ägnar sig åt djupa och primitiva instinkter i en absolut plastig förpackning. Bra slasher är som schlager om döden. För mig blir genren svagare när den antar en realistisk ton och försöker vara "seriös". Och det är kanske typiskt att schlager-varianterna är dom inom genren som nått ut absolut längst och till flest tittare. Fredagen den 13:e är en veritabel såpopera med inslag av splatter och den har till nu spelat in över två miljarder. Hade den haft ett realistiskt tonläge och arketypiska karaktärer som agerar som man ska enligt alla manusteorier hade den garanterat försvunnit i mängden och glömts bort. Nu trettio år senare funkar den fortfarande och upptäcks av nya generationer. Överlever "dåligt" flera generationer globalt? Kanske. man kan isåfall konstatera att väldigt mycket "bra" knappt överlevt videosläpp och än mindre stannat i någons minne.

Glöm körkort...

Det här kommer naturligtvis att bli en viktig yrkeskunskap om några år. Och det kommer att kräva en hel del övning och utbildning med certifiering inom olika klasser för att kunna ha som yrke att t ex förflytta stora objekt med tanken. I inslaget demonstreras bara en simulering i en spelmotor men sammanbinder man input med t ex telenärvaro och robotteknologi så kommer det bli frågan om att förflytta stora objekt likväl som objekt på nanonivå.

Aj vilka heta tallrikar.

DJ Styles.

Times Square Oktober 2008

Klart att man måste snurra förbi där på jumbotronen! Otroligt kul kampanj. Alla jag känner som jobbar med reklam hatar den. Men så är dom Mac-Talibaner också...

Mmm...smaskens!

Slumpen

Hjälpte en bekant, som för ett gäng år sedan råkade vara representant för Anton Szandor LaVeys Church of Satan, att skapa en fil häromdagen och filstorleken var av betydelse. När jag kollade filen blev storleken såklart 666 megabyte.

Om...

...dom jag trott på och betatestat extremt tidigt vore aktiebolag och jag vore aktieklippare skulle jag vara rik nu.

Jag betatestade Magic Bullet extremt tidigt och The Orphanage sålde sedan över 80 000 licenser för 15 000 kr styck. Jag hjälpte en avhoppare från Digital Voodoo med en del råd tidigt i processen (en del juridiska också) och det blev så småningom Black Magic Design och DeckLink-linjen med kontor i tre världsdelar. Senaste fyndet för egen del är bröderna Le och Brevis35 där jag tror att jag testade den första enheten åt dom. Nu är dom marknadsledande globalt inom 35mm adapters och har inlett samarbete med Panasonic och säljer massor.

Det är otroligt kul med alla dessa vitala hjärnor som befolkar källare med en stark vision och övertygelse.

Alla lyckas inte heller trots extremt bra produkter. Aurora Video Systems gjorde misstaget att utveckla allt dom gjorde kring Apple och QuickTime och hade marknadens mest mirakulöst rena Mjpeg-codec. Det sket sig när Apple bestämde sig för att pusha Aja som sin huvudsakliga samarbetspartner - och en del fula tricks och knivar i ryggen senare stupade Aurora för gott. Aurora Video Systems var den första tillverkaren av kort för okomprimerad video för FCP. Utan Aurora tror jag inte att någon hade funderat på att ta FCP på allvar (FCP var en ren DV-NLE innan Aurora började utveckla sin hårdvara).

Tipsa dyslektikern

Jag behöver tips. Intensivt Googlande på termer som "alternatives to writing screenplays" osv resulterar i intet och ingenting förutom en liten vetenskaplig artikel delvis baserad på boken "The Rise of the image - The fall of the word" av Mitchel Stephens.

Det jag är ute efter är såklart alternativa metoder till den klassiska manusformen. För mig är ett manus ingenting annat än en del av planeringen av en film. Inom andra projektplaneringsinriktningar finns det mängder av alternativa metoder som passar olika sinnen - men i filmvärlden känns det som att vi av någon anledning låst fast i en form skapad på 40-talet i Hollywood.

Jag stod och bläddrade i en oförskämt tung bok om Geroges Méliès på ett franskt museum i sommras (så tung att jag inte kunde köpa den och släpa den med mig) och det slog mig att hans infallsvinkel på film helt utgick från scenmagi och hur man planerar den typen av nummer. Strukturerat med noggranna skisser och beskrivningar av bilden. För det är just det jag är ute efter. Bilden.

Några tips?

080808

Jag jobbar en hel del med workflow för RED just nu i en Apple-talibansk miljö (Reklambranschen) och blev såklart extremt glad att läsa att RED släppt stöd för möjligheten att klippa RAW-filer direkt i Premiere Pro och After Effects från Adobe. Den första releasen är mer en teknisk preview om vad som komma skall. Det spekuleras en hel del kring det här. RED har känts minst sagt Apple-talibanska länge men man kommer ju faktiskt inte ifrån det faktum att FCP är en uråldrig (i datorår räknat) produkt som bygger på gammal kod. Så gammal att Apple själva aldrig skulle godkänna den på sin egen plattform om den kom från en tredjepartsutvecklare. Apple är också världsberömda för sin sin stängda attityd gentemot utvecklare som vill utveckla för t ex FCP. Adobe å andra sidan har ett av branschens bästa SDK:er och är extremt öppna och hjälpsamma. En grej som säkerligen till slut känts ganska lockande för RED-gänget.

Det spekuleras också i var Apple kommer att lägga sitt fokus i framtiden. Dom anlitar en fabrik i Taiwan som tillverkar 800 000 iPhone-enheter per vecka. Det är bara att huvudräkna så ser man rätt snabbt var aktieägarna lär förvänta sig fokus. 

För mig handlar det nog lite om vem man vill köpa sin videolösning från; Ett mobiltelefonföretag eller ett företag som lever på att utveckla videolösningar och mjukvaror för kreatörer och webbdistribution.

Lyckad semester!

Och här kommer en liten home movie från Champs-Élysèes.

Eisner/Miller

...som jag bloggade om för ett par veckor sedan kan jag meddela var extremt bra läsning. Väldigt, väldigt sällan ger man kreatörer chansen att uttrycka sig på sitt eget språk om sitt arbete. Och när två giganter samtalar som i Dark Horse utgåva så hamnar samtalet på en nivå som är väldigt inspirerande. Man slipper alla akademiska försök till förklaringar av "innehållet" och får istället ta del av hur Miller och Eisner tänker om sitt hantverk och hur man sköter business. Hur berättar man med bild. Vad som är den tecknade seriens styrka och svaghet. och hur man får sin vilja igenom på förlagen. Två mästare avslöjar sina trick och hemliga recept för varandra.

TDF

Mark Cavendish kastade in handduken efter lördagens fjärde etappseger i årets Tour De France. han är tydligen utbränd. Han har sprintat bra men fruktan och utmattningen tog överhanden inför söndagens lite hårdare alp-etapp och han beslutade att kliva av årets tävling. Synd. Han är duktig för sin ålder men är samtidigt beviset på Fausto Coppis gamla devis att ålder (och slughet) alltid kommer att vinna över ungdom i den Stora tävlingen. En slug och rutinerad cyklist bränner inte ut sig innan det är dags för helvetet i de franska alperna. Det har varit semestercykling fram tills nu.

Jag håller hela tiden tummarna för etappsegrar för Erik Zabel. Det är hans fjortonde Tour och han har en makalös förmåga att plocka plats i Peloton och cykla över mållinjen nånstans mellan tredje och sjätte plats. Ruskigt duktig cyklist som borde ha fått vinna mer. Årets Tour blir Zabels sista har han själv sagt.


















Erik Zabel

Semester

Nu drar jag med fru på semester. Med på resan är min HV30. Skulle gärna ta med min nya Merckx också, men den är lite för otymplig. Sista veckan i juli är jag i Paris för målgången av Tour de France. Ska bli enormt kul.

Ordnade lite av semesterläsningen idag:

Kina, Saudi-Arabien, Sverige...

...tre länder med en sak gemensamt, Google vill inte ta i oss med tång. Nu när FRA-lagen röstades igenom i Riksdagen och personlig integritet är lika betydelsefullt som fästingar. Heja Sverige. Ett steg fram och två steg bak.

Jag vill ha det här nu

Remote computing är framtiden jag vill ha nu. Streama kontrollen och grafiken från en kraftfull stationär maskin till en superklen sub notebook eller web tablet utan någon prestandaförlust och med fullt utnyttjande av den streamande datorns kraft. Ännu så länge är det ett par gamers som är på väg att lösa det och förhoppningsvis får vi se tekniken på bredare front. Jag vill gärna kunna sitta på ett fik med en sub notebook med en processor på 600MHz och 512MB RAM och jobba på min After Effects-maskin med åtta kärnor och åtta GB ram och fet GPU utan att min lilla sub laptop orsakar någon som helst prestandaförlust. Var kan jag köpa aktier i den här tekniken?

Raggningstips

Vet du inte hur du ska få tjejer? Här är ett tips som fungerar; stäng in nån i 24 år i en källare (företrädelsevis en nära släkting) och gör dig skyldig till ett oräkneligt antal våldtäkter med ett gäng inavlade ungar som resultat. Låt aldrig ungarna se dagens ljus utan låt dom växa upp i den mögliga källaren. Och medan du ändå håller på så är det en bra idé att misshandla prostituerade på all övrig tid. Det funkar klockrent! Josef Fritzl får hundratals kärleksbrev i fängelset just nu.

Men fan vad skönt det är ändå att alla människor har rösträtt.

Konstaterande

Sitter och jobbar intensivt med research för realtidsprevisualisering och en tanke som slår mig när man matar sig själv med forskningsutdrag, white papers och wikis är att alla innovationer som bygger på någonslags grundidé att världen runt omkring och angränsande teknologi fungerar som på papperet är för evigt dömda att misslyckas. Tekniska innovationer handlar om "damage control" i en värld full av skitdåliga och icke-fungerande lösningar. Världen (och särskilt den bransch jag jobbar i - filmbranschen) blir mindre och mindre standardiserad i ett tempo av sällan skådat slag. Dagens innovatörer och visionärer har ingen lätt uppgift. Det handlar väldigt mycket om att bringa ordning i ett Beta-kaos. Knappt Beta. Mer Alfa. Den teknologiska världen befinner sig i ett slags konstant Alfa-stadie där Alfa-produkter lanseras som "färdiga" och alla angränsande utvecklare är tvugna att anpassa sig efter Alfa-lösningen istället för standarden. Det är både spännande och djupt oroande på samma gång.

Ingenting under solen

är nytt. Det är det enda man alltid kan vara säker på.

Världens vackraste idrott

Cykelfeber

Lance Armstrong, Eddy Merckx, Fausto Coppi. Stål, aluminium eller kolfiber. Kolfiber/aluminium-mix? Ram från Wilier eller Colnago? Campagnolo eller Shimano-växlat? Fulcrum-hjul? Competition Fit eller mer Eddy? Beställa från nätet eller stödja min lokala och ovanligt duktiga specialbutik på hörnet? Är det inte Tour de France snart? Jag har cykelfeber. Världens mest fantastiska sport.

Bloggningsfrekvensen

Bloggar inte så ofta som jag kanske skulle vilja. Senaste ett och ett halvt åren har jag frivilligt och ofrivilligt dragits in i en angränsande bransch och kommer nu att jobba en hel del med Virtual Reality framöver. Det kommer att ha stor inverkan på mina egna filmer och det känns som att en intressant ny väg håller på att öppna sig för min del. Jag har varit insnöad på VR i en herrans massa år. Egentligen är jag en dinosaurie på området om man betänker att jag lästa Howard Reingold och Jaron Lanier när dom dök upp (ni som är lite insatta i ämnet vet att det var läääänge sedan). Och min film Year One är min egen hyllning till det egna intresset.

VR var ett sånt där buzz word som töntifierades i börja av 90-talet med associationen till en hel del branschfloskler, rave-kids, misslyckade arkadspel och annat. Det var alldeles för tidigt då. Nu är det annorlunda. Ur ett brett perspektiv är VR redan jättestort igen. Nintendo Wii är en av de mest sålda VR-lösningarna. Sedan letar sig realtidmotorer in i andra branscher och inte minst filmbranschen.

En Appleavhoppare talar ut

Så här bloggar Jens Alfke som utvecklade bl a iChat och Safaris RSS hos Apple men nu slutat av följande orsak:

“Why Did You Resign, Number 19832?”

Apple’s lack of individuality bugs me. I don’t mean internally: within the company, communication is reasonably open (modulo confidentiality issues) and there’s lots of room for self-expression. But ever since the return of Steve Jobs, the company has been pretty maniacal about micro-managing its visible face, to make it as smooth and featureless as an iPod’s backside. (In my darker moments I’ve compared it to the brutal whiteness of “THX-1138”.)

It’s deeply ironic: For a company that famously celebrates individuality and Thinking Different, Apple has in the past decade kept its image remarkably impersonal. Other than the trinity who go onstage at press events — Steve Jobs, Jonathan Ive, Phil Schiller — how many people can you name who work for Apple? How many engineers?

Ställ det i ljuset av att Microsoft skryter worldwide med alla duktiga ingenjörer dom snappar upp. Killarna bakom Seadragon och Photosynth, Blaise Aguera Y Arcas, Jeff Han, Bill Hill och hela Microsoft Research och Live Labs. Microsoft döljer verkligen inte sina innovatörer bakom en ståldörr av anonymitet.

På den tiden mitt hjärta brann som starkast för Apples innovationer hade företaget vanan att gravera in utvecklarnas namnteckningar på insidan av chassit. Det fanns en stark personlighet bakom företaget - känslan av en grupp av rebeller som utmanade en grå och anonym datorbransch. Köpte man en Mac så visste man att man stöttade ett företag som inte trodde på anonymitet och Status Quo.

Med blödande tummar

Fantastisk musik. Jag saknar C64.

Microsoft Research

Få företag eller projekt idag är så spännande som Microsoft och då i synnerhet Microsoft Research. Är det inte surface-teknologi och innovationer som multi touch-laptops eller riktigt spännande tablet-teknologi och handstilsigenkänning så är det projet som t ex World Wide Telescope som sammanlänkar alla världens bästa teleskop till en enorm holistisk databas som gör det möjligt för oss att åka runt i vårt universum. Det är Google Earth (med Sky aktiverat) på supersteroider.

Annat enormt spännade från microsoft är saker som Lucid Touch som låter användaren se sina egna fingrar genom en mindre skärm. Tänkt för små mobila lösningar där användaren ska kunna använda alla tio fingrar för att kontrollera innehållet. Microsoft Vision är också intressant. En superkompakt projektor som projicerar ett interface på vilken yta som helst och som känner av dina händer när du påverkar den projicerade bilden. Stitching är också enormt lovande. Små sändare i platta skärmar i t ex laptops eller tablets känner av när dom nuddar varandra och kan på så vis skapa en multidisplay. Om vi t ex skulle ha tre laptops i ett möte och vill visa en presentation på all tre skärmarna så skulle vi bara behöva ställa ihop dom med Multiswitch påslaget för att få en stor tre-skärmsdisplay. Vista Sideshow på crack.
Photosynth är också så där otroligt coolt att man ramlar av stolen. Tanken är att mjukvaran ska samla in bilder från en frivillig databas från alla människor i hela världen som t ex knäppt lite turistbilder i Paris. Dessa bilder "stitchas" sedan samman i realtid och skapar ett fotorealistiskt Paris i 3D. Och i slutändan en global fotorealistisk visualisering.

Mina Mac-vänner har svårt att imponera på mig med grejer som att man kan flippa igenom bilder av sin skivsamling i iTunes. Eller att man kan se hyrfilmer genom iTunes. Jag är lite för distraherad av MS Research för att det där ska ha någon möjlighet att imponera.

John Clare "I am"...Machinima

John Clares starka dikt. Intressant Machinima.

Konformitet

Få saker är så roliga som datorer och få saker är så irriterande som konformitet. De senaste åren har datorpressen haft den dåliga smaken att påstå självklart att Apple står för snygg design medan "PC" (i svepande terminologi) står för nåt annat än god smak. Man likställer "PC" med funtionella kontorsmaskiner eller nåt man spelar på utan att bry sig om hur det ser ut. Och går man ut och fikar i Stockholm idag så är det komiskt att se alla dessa lysande vita äpplen uppfällda på kaféborden och alla dessa vita hörlurssladdar som hänger ur öronen på 70% av alla människor man passerar. För mig representerar Apple konformitet. Designen funkar för att den är ren och rak. Men den är inget speciellt. Därför har den blivit konform. Jag behöver aldrig oroa mig för att stå ut om jag fäller upp en Macbook på ett kafébord i Stockholm. Det är inte som att fälla upp en Vaio i kolfiber.













Kraftwerk - Strama esteter och ljudarkitekter med sitt resande Kling Klang Studio. Svarta Vaios. Musiker som vågar vägra äpplet.

Mattell by Kraftwerk

I slutet av 70-talet släppte leksaksjätten bakom bl a Transformers en pytteliten leksakssynth för små, små barnfingrar och uppkallade den, i ett föräljningsförsök, efter den då jättestora gruppen Bee Gees. Leksakssynthen som drevs med två vanliga R6-batterier fick heta Bee Gees Rythm Machine. Dess sound blev odödligt. Inte för att Bee Gees någonsin skulle kunnat tänka sig att använda den. En helt annan grupp införlivade den i sin musikaliska arsenal. Never underestimate the power of toys.

Svenskar

Youtubeklipp med titeln "Stupid Swedish Tourist". Av någon anledning trycker jag att det här är ohyggligt roligt.



En annan fantastisk klassiker. Människor som tappar hela kulpåsen är också väldigt roligt av någon anledning.

Rambo

Stenhårt och kompromisslöst mästerverk av Sly Stallone rekommenderas varmt. Och väldigt spännade att se tiden förändras genom filmsagan Rambo. 80-talets stora Blockbuster förknippat med Studio och Hollywood. Nu med helt Thailändskt jätteteam och ryska specialeffekter. Hollywood finns inte längre. Det är en spännande tid vi lever i. Fem Kung Leonidas får Rambo av mig.

Elite

Om jag skulle få uppdraget att sätta ihop en liten grupp elitmänniskor som skulle få representera människan för en annan värld på någon annan planet så skulle jag bl a välja ut Jack Kirby. Kirby var Marvels serietecknare nummer ett. Han förnyade serier och fördjupade dem på ett sätt som planterade serier på en viktig plats i den moderna mänskliga civilisationen.

För er som har sett M Night Shyamalans utmärkta Unbreakable där Samuel Jackson spelar en man (Mr Glass) som har ett galleri (med det perfekta namnet "Limited Edition") för tecknade serieoriginal är det jag pratar om bekant. Kirby introducerade en mytvärld, eller kanske snarare formulerade en mytvärld för serierna som andra tecknare och serieförfattare bara ganska omedvetet hade råkat snudda. Kirby insåg att tecknade serier (nej inte Rocky och sånt utan riktiga serier som Superman, Thor, Hulk, Spiderman, Batman osv) hade starka kopplingar till en djup mänsklig mytologi. Kirby såg bibliska proportioner i det han gjorde - medan oinitierade såg ytlig skräpunderhållning för småungar. För att väcka sina berättelser till liv såg han Gudarna i sina figurer. Hans serier är fulla av frågor av komplex mänsklig natur.

Kirby var egentligen den som är till största delen ansvarig för skapandet av Marvels universum. Stan Lee var en idéspruta och en skicklig entreprenör men Kirby var mästaren bakom ridåerna. Tyvärr slutade det hela väldigt sorgligt med att Lee köpte ut Kirby genom att ge honom tillbaka större delen av hans originalskisser mot att Kirby aldrig skulle kräva någon copyright på sitt legendariska arbete för Marvel. Världen suger rätt ofta i sådana där sammanhang. Man får glädja sig åt att Kirby är evigt odödlig för sina fans (han gick bort -94) och att allt medan åren går och serier börjar ses på med andra ögon så växer vördnanden för Kirbys arbete. Endera dagen kommer även han att tillhöra de fina gallerierna och den goda konsten. Det förtjänar han mer än någon annan.

Som en parantes till det hela är det så att enligt all statistik så är den mest inkomstbringande filmgenren superhjältefilmatiseringar. Ingen genre har förlorat så lite pengar och hittat så stor publik per producerad film. Jag tror att Jack Kirby hade svaret på varför. Vi tror att vi går och tittar på en stunds grund underhållning när vi konsumerar den senaste Superman/Batman/Spiderman-filmatiseringen. I själva verket är vårt undermedvetna superaktivt i en mytvärld vi bara känner men inte kan förklara. Jesus och Mohammed, änglar och väsen är närvarande på ett plan Jack Kirby alltid kände men själv påstod att han inte kunde förklara.

Intervju med Mat Nastos

För er som inte känner till honom så skrev Mat min film Stinger. Han är en kultpersonlighet i den amerikanska independent-serievärlden. Mycket trevlig kille. Det här är en intervju från Wizard World LA.

Design

Jag undrar vilken relation regissörer och skådespelare hade haft om man behållit Mareys filmkameradesign från 1882.

Ren och skär svensk filmmagi

Helt oemotståndligt när Gösta Ekman har kraschat hela inredningen (han måste ha skadat sig hela tiden under inspelningen av Papphammar) och scenen är som mest kaotiskt och han säger -"Jahapp...så...", ungefär som att han skulle ha läget under kontroll. Har man lyckats hålla sig för skratt framst till dess så är man värnlös efter den lilla repliken.

empowerment

Världens bästa ord. Jag insåg just att ordet (och kanske ordets innebörd) inte finns på svenska.

Citat wikipedia:

Empowerment refers to increasing the spiritual, political, social or economic strength of individuals and communities. It often involves the empowered developing confidence in their own capacities.

Svenskt lexikon översätter ordet: bemyndigande; möjliggörande

Känns inte som att något av dom orden riktig spikar fast det engelska ordets innebörd. All mina hjältar i filmvärlden är människor som har "empowered" filmgemenskapen med sina karriärer. Filmare som Mats Helge som har "empowered" så många genom att ge dom en start och som smittat av sig med sin entusiasm och sin orubbliga tro på att absolut ingenting är omöjligt. "Empowerment" har en stark knytning till begreppet "kunskap är makt". Den som vågar dela med sig av sin kunskap har "empowered" sina kollegor och därmed stärkt hela gemenskapen/branschen. Det är väldigt lite sånt i svensk film. Det finns en sorts osund konkurrens mellan filmare som inte gagnar någon. Ska det ändras är det kanske dags att vi uppfinner ett svenskt ord för "empowerment" så att vi har någonting att referera till i dagligt tal utan att behöva börja prata engelska.

JJ Abrams på TED

"No community is best served when only the elite have control."
- JJ Abrams

JJ Abrams seminarie på TED får inte missas. En kille som visar sig vara en riktig rebell. Jag håller med honom i nästan allt om hur vem som helst i princip kan göra vad som helst nu. Sedan tycker jag fortfarande att DV-fotot i Cloverfield inte hade behövt vara så där jäkla skakigt - men det är en annan femma.

Lucy in the Sky with Diamonds

Cloverfield underkänd i min bok

Gör man en spektakulär monsterfest med grymma effekter, makalöst ljud, skitspännande rak och enkelt berättad story (det svåraste som finns) och en bra cast så måste det här vara det ultimata underkännandet. Jag såg Cloverfield och älskade den på ett plan men det är omöjligt att tycka om en film som gör dig åksjuk efter en halvtimme. Typiskt filmskolepretentiös idé. Jävligt synd för det kunde ha blivit SÅÅÅ bra. Den spastiska handkameran tillför absolut ingenting till Cloverfields narrativ. Jag kan ju säga att jag är inte förvånad över att regissören enbart gjort TV-serier innan. Cloverfield är filmad för YouTube och iPhones.

Mitt alldeles för gamla ritbord...

Jag har ett väldigt gammalt och väldigt dåligt digitalt ritbord som jag lekt med lite idag (ett under att det funkar att koppla in i en modern dator). Tänkte öva upp fingerfärdigheten lite. Den försvinner mellan varven (gammal fantasy-illustratör som jag är). Dagens skörd är denna bild. Det är mer eller mindre bara en snabbskiss (med lite oigenomtänkt komposition). Men jag gillar fortfarande att teckna.

Om svensk film i SvD

Mycket bra och läsvärd artikel av Per Gudmundson i SvD.

Försenad Julhälsning

IIIIIAAA! IIIIIAAAA! CTHULHU FTAGN!

I julas stod jag ute på piren i Båstad och det var gansk sent på kvällen så himlen var helt mörk förutom ljuset från själva Båstad som belyste land svagt. Det fanns ingen snö och ingen is och var ganska milt i luften. När man vände sig ut mot havet som var vinterilsket gick det som en barriär av mörker mitt framför piren. På andra sidan barriären försvann stora vågor ut i mörkret och horizonten ute i havet var omöjlig att urskilja i en kompakt oändlig svärta. Det var enormt häftigt och en stor naturupplevelse och väldigt Lovecraftskt. Väldigt sällan man får uppleva sånt.

The Whole Wide World

Jag blir rörd när jag tänker på att Dan Irelands lilla film The Whole Wide World med Vincent D'Onofrio i huvudrollen som den maniske Robert E. Howard (Conan Barbarens skapare) har fått en enorm fanbase. I Sverige fick den skitnödiga prettotiteln "Sista Telegrammet Från Cross Plains" och lanserades som nånslags kulturell chick flick. Att världen upptäcker den här lilla pärlan är inte bara kul för att det är en bra film utan också för att jag älskar när världen upptäcker i efterhand att det som avfärdades som skit i själva verket är det som överlever. Robert E. Howard levde sitt korta liv intensivt men instängd och med ett oerhört mörker och ur det mörkret kravlade sig myter och berättelser som kommer att överleva oss alla. Och det gör honom odödlig även om hans tragiska självmord dödade hans kropp.

Filmkrönikan special just nu

Filmbranschens heavies samlade på plats i TV-studion i Göteborg för att tala om SVENSK FILM. Denna magiska och gränslösa konstform uppfunnen av ljusillusionister för över hundra år sedan. Jag har aldrig sett en sån samling sura byråkratmänniskor med mungiporna vid knäna (Peter Possne och Ruben Östlund undantagna). Energilösa, andefattiga, tråkiga människor utan idéer och visioner. Den djupa svenska filmkrisen cementerad i en grupp oerhört mäktiga beslutsfattare. Med en självgod Gunnar Carlsson som grädde på toppen. Bra initiativ dock att göra programmet.

Varning för nördig post

Ibland är det rätt irriterande med forum. Forum kan vara det bästa som finns. Ingenting kan ge en sån total intensivutbildning i någonting som man redan trodde att man kunde allt om. Jag hänger mycket på olika 3D-forum eftersom jag suger i mig allt som är nytt i den vägen och gillar att se vad folk gör. Igår gjorde jag misstaget att registrera mig på animate.se. Ett svenskt forum för 3d-grafiker. Jag startade en tråd som handlade om varför 3d mjukvara fortfarande är så förhållandevis primitiv. I grund och botten anser jag att det har hänt oerhört lite med programmen sedan 80-talet (med några intressanta undantag). Den stora utvecklingen ligger i att hårdvara blivit snabbare. Många 3D-program är också oerhört ointuitiva, har stökiga interface och fruktansvärt hög inlärningströskel - vilket skrämmer bort många människor som kanske borde använda 3D som en uttrycksform. För mig var det en filosofisk tråd om 3d-mjukvarans framtid. Det tog en halv dag så blev jag kallad för internet-troll. Helt otroligt.

Som tur är finns det mängder av engelskspråkiga forum som är jättebra.

SFI och Danmark

The Swedish Film Institute is my Shepherd; I shall not want.
They maketh me to lie down in green pastures:
They leadeth me beside the still waters.
They restoreth my soul:
They leadeth me in the paths of righteousness for Their name's sake.

Yea, though I walk through the valley of the shadow of Denmark, I will fear no evil:
For thou art with me; Thy rod and thy staff, they comfort me.
Thou preparest a table before me in the presence of mine enemies;
Thou annointest my head with oil; My cup runneth over.

Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life, and I will dwell in the House of the Swedish Film Institute forever.

Last.fm

Jag fattar ingenting. Jag har aldrig utsatts för så mycket sjukt obskyr experimentmusik med vrålande östtyska kvinnor och glaskross som instrument bara för att jag råkar gilla Tangerine Dream och Popol Vuh. "Ban"-knappen går varm när jag lyssnar.

Förklara för mig. Ni som har fattat det där med Last.fm.

Sony QRIO

Jag bara måste ha ett gäng Sony QRIO-robotar som knallar omkring på mitt kontor och städar bland sladdar och bygger saker åt mig som nissar i en tomteverkstad. Heja Sony.

CalArts driver med oss

Hemskt skoj klipp. Vad är det för fel på Mocap?

ANIMAC

Ett av mina intressen och arbetsområden är Machinima. Senaste tiden har jag jobbat med Moviestorm i Cambridge. Machinima är realtidsanimerad film med hjälp av spelgrafik. Det är begränsat så till vida att idag går det i princip bara att realtidskontrollera förinspelade animationer och kombinationer av förinspelade animationer. Ett område som alltid intresserat mig enormt mycket är Digital Puppetry. Tekniken bygger på realtids motion capture eller att en dockspelare kontrollerar en digital docka med olika typer av hårdvarukontroller. Bolaget som Jim Henson skapade ligger längst fram i världen och har en patentskyddad lösning som heter HDPS.
Många av dom tekniska jättekliv som vi just nu tar lades till grund under 60-talet. Lee Harrison skapade ANIMAC redan 1962. Med ANIMAC kunde en dansare iklädd mocap-kostym styra en väldigt enkel marionett på en CRT-skärm.

Digital Puppetry har mest använts som en event-ploj fram till nu. Enkla figurer som kan interagera med publiken (med rörelser och talsynk) i olika nöjesparker och liknande. Henson är dom första som nu börjar producera TV med tekniken.














Animac, 1962

David Lynch och iPhone

Och hör sen!

Emergence

De flesta av mina dagar spenderas framför ett gäng datorer. Idag funderade jag på om det finns en gemensam nämnare för program jag genuint gillar och som följt med mig ett tag. När jag listade programmen slog det mig att Kai Krause har väldigt mycket ett finger med i spelet. Carrara Pro, Poser, flera av Adobes program m fl har Krause gemensamt. Krause skapade en liten "core" av gränssnittsdesigners. Förmodligen skulle inte Vista och OSX se ut som de gör utan Krause. Det fanns inga blanka knappar, skuggningar och väldigt mycket annat innan Krause introducerade den typen av grafik med sitt MetaCreations i början av 90-talet. Krause är någon man hatar eller älskar. Hans tankar och idéer har ofta tagit sig ett extremt smaklöst uttryck (chromebollar på schackrutiga golv, någon?). Men styrkan i hans grejer har alltid varit den enorma fokusen på användaren - människan framför skärmen. Där är han fortfarande före sin tid. Och hans tid kommer att komma.

Numera driver Krause en hemlig think tank stationerat i sitt tyska slott han kallar Bytesburg. Här står han och blickar ut över slottet.

2008: Året då mellanhänderna försvinner

Otroligt spännande artikel av David Byrne i Wired. Det handlar om musikbranschen men exakt samma sak kommer att hända med filmbranschen nu. Företag som förskotterar artisten eller filmarens kostnader för den fysiska DVD-skivan eller 35mm remsan (och den enorma administrationen kring leveransen av de två fysiska tingen) kommer att försvinna. Det är bara en tidsfråga.

Hittills har online ditribution av film på nätet inte fungerat och häromdagen slog det mig plötsligt varför. De filmrätter som idag existerar på marknaden är inte från början producerade för onlinedistribution. Det resulterar i att de få försök som görs försöker ta samma betalning för en nedladdningsbar filmfil som rättighetsägaren tar i butik. Och det kommer aldrig någonsin att fungera.

Men jag vet att det kommer att dyka upp film som redan från start är producerad för onlinedistribution och de första filmerna av det slaget kommer att bli ekonomiska exempel som blir fundament som en helt ny bransch kan vila på. En bransch utan mellanhänder. Från filmaren direkt till publiken. Precis som det började för över hundra år sedan när en filmare var någon som både gjorde filmen och visade den för en publik som betalade en slant i inträde. Skillnaden mellan då och nu är att den filmaren var begränsad av sitt filmtält med projektor. Dagens filmare har hela världen som marknad. Nu.