Trafikpolis som ingriper mot cyklister - ja tack!

Jag cyklar rätt mycket. Jag cyklar landsvägsräcer och nu när halkan kommer XC. Och jag cyklar i stan. Och jag blir GALEN på alla cyklister som fullkomligt skiter i trafikregler som inte är till för något annat än att förhindra trafikolyckor.

På vägen ned mot Ropsten varje morgon passerar jag kanske tjugo cyklister som cyklar på fel cykelbana. Dom kör spegelvända trafikregler lite sådär bara. I det läget önskar jag att det fanns någon som kunde slappa 700 spänn i näven på lagbrytaren (som är vad det kostar). Det är inte så kul att möta cyklister i enfiliga cykelbanor när det är en trång trottoar med gående innanför.

Jag behöver väl knappast nämna alla som fullständigt skiter i rött ljus? Den är ju utttjatat och klassisk. men nere i Ropsten finns det en tågkorsning som ibland slår över till rött med en massa varningssignaler och tutor. Stannar folk för det? Knappast. 1 700 kr skulle det kosta att passera en tågkorsning som signalerar rött för passerande tåg.

På väg över Lidingöbron är det en smal tvåfilig cykelbana och 30 i fartgräns. För oss som kan cykla på en del så får man sänka på takten av hänsyn till gående och andra cyklister. Då kommer F1-cyklisterna. Dom ser att dom inte har en chans att cykla om den dom har framför sig för att det är folk på gångbanan och det kommer mötande cyklister. Det skiter dom i för dom tror att dom kan cykla fort och hinna mellan. Vilket dom ALDRIG gör utan jag får bromsa och det har hänt att man fått stanna.

Jag har en enorm förståelse för alla bilister som fullkomligen hatar cyklister. Stockholms cyklister har ett oerhört välförtjänt superdåligt rykte. Stockholmscyklistenm är en komplett idiot. Det är en promille som följer trafikregler och visar hänsyn. Stort beröm till Stockholms bilister som står ut med packet och stannar när dom möter cyklister som kör mot enkelriktat, mot rött genom korsningar, ligger fel i filer osv. Cykla på trottoar kostar 700 spänn.

Jag skulle gärna se lite mer resurser spenderas på noll tolerans mot Stockholms cyklister. Dom är en skam för seriösa cyklister som kämpar för breddad cyklism av miljö och hälsoskäl.

Krafttag mot cyklister skulle kunna skapa skönt klirr i stadens kassa. 20 x 700 = 14 000 kr. På mindre än tre minuter. Fatta vad en hel förmiddag skulle generera. Och så ett gäng andra grejer på det. Vi snackar hundratusentals kronor på en dag!

Man skulle kunna ha ett antal bötesutdelningsdagar varje år och skänka rubbet till t ex cancerforskningen. Som filantrop tror jag inte egentligen på bötessamhället men jag tror på att det går att omvandla idioti till någonting konstruktivt. Och att lappa lite cyklister vore en bra grej.

Här hittade jag en polis syn på saken.

Vi hade idag kontroll vid trafiksignaler och rapporterade dem som cyklade mot rött ljus vilket kostar 1 500 kr i böter. Det är helt makalöst vad många cyklister det är som ska diskuttera och är otrevliga, många skäller och gormar och en del tar till tårar och tandagnisslan för att slippa böter. De flesta cyklister man rapporterar har körkort men då kör de inte mot rött säger de. Som jämförelse så vill jag påstå att de bilister och motorcyklister man rapporterar för att ha kört mot rött , som får betala 3 000 kr i böter och körkortet återkallat i minst 2 månader, oftare är trevligare än dessa cyklister. Varenda gång vi ska ha en cykelkontroll så vet jag vad som ska komma i tjafs och diskussioner, många (inte alla) cyklister vill inte stå för att de har gjort fel utan istället vill de framställa oss som de stora busarna som bara jävlas med folk för skojs skull.

Sådärja...

Nu kommer lågkonjunkturen och bistra tider och det är dags för oss genrefilmare igen. Ingenting mår så dåligt av högkonjunktur som just genrefilmen. När alla har pengar som gräs spenderar man pengar på prylar, resor, heminredning, bilar, you name it.

Lågkonjunkturen födde filmen. Hur tuffa tider det än blir finns det bara en sak som aldrig får försvinna. Romarna uttryckte det som "bröd och skådespel". Depressionen i USA födde skräckfilmen som genre. När det var för dyrt att producera dyra A-filmer frodades B-filmen och Universals klassiska monster Frankenstein, Wolfman och Dracula erbjöd en deprimerad publik stimuli bortom det ett påkostat drama kunde. Världens största myt är att man inte vill tänka på otäcka saker när världen runt omring är otäck - tvärtom - det är i tryggheten vi slutar försöka förstå våra mörka sidor. Underhållning är ett sätt att undersöka.



















Nixon och kraschen efter det svindyra Vietnam-kriget födde en ny och vital skräckfilm med otippade Hollywood outsiders som Tobe Hooper, Wes Craven och filmer som Motorsågsmassakern och en uppsjö av skräck och snäppet hårdare actionfilmer med stjärnor som Charles Bronson. Disney dog. Death Wish tog över.

Nu har USA tippad världsekonomin en gång till med ett stort och meningslöst och svindyrt krig och jag är helt säker på att det är gyllende tider för en ny genre-era. Independent-branschen har haft några tuffa år nu under högkonjunkturen men jag är säker på att nästa års Cannes och AFM kommer att vara ett litet lyft.

Vad är dålig film?

Läste en intressant bloggpost om en av mina favoritgenrer, slasherfilmen, och varför denna genre är "inbyggt dålig".

Resonemang om varför saker är dåliga är alltid intressanta eftersom det är en omöjlig ekvation att försöka resonera om smak. Vad man dock kan säga om slashergenren är att det är en genre som spelat in oerhört mycket pengar, utan stjärnor och utan rejäl marknadsföring (jämfört med mainstreamfilmen). Fredagen den 13:e och Nightmare on Elms Street tävlar om världsrekordet i mest pengar tillbaka per instoppad krona. "Skit säljer" är kanske en enkel förklaring. Ett annat alternativ är att det finns någonting i dom här grundberättelserna som når sin publik i alla länder utan större marknadsföring och utan stjärnattraktion. Nåt som inte följer den där mallen så många manusförfattare har snöat in på som "bra" historieberättande.

Jag håller på att se om alla Fredagen den 13:e-filmer nu, och faktiskt med helt andra ögon än tidigare (jag har ju också gjort en slasherfilm). Det jag verkligen älskar med genren är att den i mina ögon är som bäst när den ägnar sig åt djupa och primitiva instinkter i en absolut plastig förpackning. Bra slasher är som schlager om döden. För mig blir genren svagare när den antar en realistisk ton och försöker vara "seriös". Och det är kanske typiskt att schlager-varianterna är dom inom genren som nått ut absolut längst och till flest tittare. Fredagen den 13:e är en veritabel såpopera med inslag av splatter och den har till nu spelat in över två miljarder. Hade den haft ett realistiskt tonläge och arketypiska karaktärer som agerar som man ska enligt alla manusteorier hade den garanterat försvunnit i mängden och glömts bort. Nu trettio år senare funkar den fortfarande och upptäcks av nya generationer. Överlever "dåligt" flera generationer globalt? Kanske. man kan isåfall konstatera att väldigt mycket "bra" knappt överlevt videosläpp och än mindre stannat i någons minne.

Glöm körkort...

Det här kommer naturligtvis att bli en viktig yrkeskunskap om några år. Och det kommer att kräva en hel del övning och utbildning med certifiering inom olika klasser för att kunna ha som yrke att t ex förflytta stora objekt med tanken. I inslaget demonstreras bara en simulering i en spelmotor men sammanbinder man input med t ex telenärvaro och robotteknologi så kommer det bli frågan om att förflytta stora objekt likväl som objekt på nanonivå.

Aj vilka heta tallrikar.

DJ Styles.

Times Square Oktober 2008

Klart att man måste snurra förbi där på jumbotronen! Otroligt kul kampanj. Alla jag känner som jobbar med reklam hatar den. Men så är dom Mac-Talibaner också...