Martin Munthe

Microsofts support.

Jävlar vad bra dom var under sin guldålder (tidigt 80-tal) och vad mycket mesiga kopior man hört genom åren. Tanzen Mussolini! Tanzen Adolf Hitler! Tanzen Jesus Kristus! Någon frågade dom för länge sedan om vad dom egentligen hade för politisk åskådning med tanke på de groteska texterna om Kebabdrömmar i den tyska staten och Hitler, Mussolini, blod och sperma. Dom lär ha svarat; -"We are nihilists. We believe in nothing!" (Ring a bell?) Update: Vad var det som hände med DAF efter 1984 egentligen? Plötsligt började båda två hoppsa omkring på scenen i någonslags tysk epa-imitation av Boy George och dom började sjunga melodier i epa-versioner av Allison Moyet. Komplett med kongas, salsarytmer och annat huvudvärksframkallande (den hemskaste musikstil som någonsin skapats av människor kallas för "elektro"). I backspegeln ser det ju ut som om dom horade ned sig totalt i nåt slags försök att bli "kommersiella". Något inbitet gammalt fan som vet? Otroligt hemskt a...

Riksrevisionsverket har beslutat att granska kulturbidragen. Det är en unik händelse och bl a Konstnärsnämnden står i fokus. Jag tycker att det är ett oerhört sunt tecken att samhället bestämt sig för att granska samhället. Det har inte hänt på oändligt många år i Sverige och vi kan bara gratulera oss själva i den här utvecklingen. Snart kan man nästan vara stolt över att vara medborgare igen. Läs notisen i DN . I en förstudie har Riksrevisionen uppmärksammat flera problemområden, bland annat handlar det om handläggningen av bidragen och regeringens styrning av bidragssy­stemet. No shit, Sherlock...

Grymt cool trailer för en viktig film. Ninja Mission (1984). Regi: Mats Helge Olsson

Jag gjorde en liten intervju för voodoofilm.org.

Har postat om Gym Jones förr men en diskussion om gym i stan häromdagen fick mig att verkligen längta till ett gym som Gym Jones. Inga speglar, ingen AC, inga relaxhörnor och bekväma hälsobarer att koppla av i. Ingen lifestyle, guldkort och fräsch framtoning. Bara elakt hård träning och blodsmak i munnen. Och grymma resultat. Här är det (igen) Tag Team 300 som tränar (alltså cast och regissör till filmen 300). Om ni förresten undrar vad det är för dåre som intervalltränar i Haga just nu så behöver ni inte undra längre. Jävlar vad jag höll på att snubbla illa på trädrötter när jag hoppsa-sprang nedför en väldigt brant stig igår.

Från vänster: Mats Helge (posing as Agaton Sax utan skägg och regissörskeps), David Carradine, Frederick Offrein. Någon gång i slutet av 80-talet. Filmen är troligtvis Animal Protector.

Seriesam säljer en gammal konsertposter för pappas grupp. Om ni någonsin undrar vems ben det är på Mogi Mobo (-87) så behöver ni inte undra längre. Och det är min lillasyster Lisa som är barnrösten i början av " Var kommer barnen in ".

Vill bara flagga för att jag registrerat en officiell domän för mina lättviktslösningar för indiefilmare som vill ha snyggt, snabbt och billigt. mgrip.com

Just nu teoretiserar medierna om det inte är så att Bonnierägda SF och TV4 har gjort en skitsnygg grej och manövrerat ut SVT. Varför skulle dom göra nåt så korkat? Vad skulle poängen vara med att på ett så här tidigt stadie etablera tanken på att Arn-projektet eventuellt skulle suga? Varför över huvud taget dra in SVT till att börja med? Varför inte bara hoppa i säng med TV4 från början? Nä...Bonneirteorin är jättedålig. Min erfarenhet från den här lilla ankdammen är att ju större projekt SF jobbar med desto dödsviktigare är det att medierna inte får minsta chans att skriva någonting som kan tolkas som ofördelaktigt. Varför dom skulle frångått den arbetsmetodiken är totalt obegripligt. Personligen är jag helt ointresserad av Arn som film (OK plåtad trailer - otroligt töntig dialog - trist bok) - men turerna kring projektet är mycket spännande. Jag tror nämligen att projektet visar upp vår sårbarhet som filmnation. Vi har möjligheter att lära oss massor nu. Jag tror inte alls att det fi...

... Arn . -SF kan inte kan leverera innehåll enligt det ursprungliga kontraktet. Därtill visar det sig att det filmade materialet inte håller den kvalitet som vi förväntat oss, säger Gunnar Carlsson, programbeställare på SVT. Gunnar Carlsson - å vad vi älskar dig, du låter så rolig när du går med ett klaver på varje fot...

Det går att ställa klockan efter svenska filmkarriärer som tog slut i och med den svenska Filmreformen. Gunnar Hellström (i huvudsak Alf Sjöbergs lärling) gjorde en av dom bästa svenska filmerna jag sett - Simon Syndaren - och det blev fyra filmer innan Schein, SFI och filmreformen stoppade hans möjligheter att verka i Sverige. Gunnar Hellström gjorde sin sista svenska film Chans 1962. 1963 startades SFI. 1967 var han igång i Hollywood. Fem år som säkert var jobbiga och en avgörande tid i hans liv. Som många andra tog han sig utomlands och hamnade som mycket framgångsrik TV-regissör i USA med serier som Bröderna Cartwright, Familjen Machahan och Dallas på sin meritlista. Dallas var på sin tid den dyraste dramaproduktion SVT någonsin köpt in och hela svenska folket följde Gunnars arbete varje lördag. Uppenbarligen ville han hem till sina rötter (dom där rötterna är inte så enkla att kapa) och han förhandlade så att SVT gick in i hans film Raskenstam (skriven av Birgitta Stenberg). Raske...

...ja, ni vet - det där gamla tjatet man hör hela tiden från alla dom där filmarna som inte har en aning hur dom ska få publik till sina filmer. Den här gamla bilden brukar dyka upp för mitt inre öga när jag hör det där: Victor Sjöström regisserar det episka dramat "Terje Vigen" 1916 med sig själv i titelrollen. Han balanserar barfota på en hal skärgårdsklippa tillsammans med fotografen Julius Jaenzon. Bakom Victor ar man på nåt sätt lyckats stadga upp en liten mast med segel så att bilden ska föreställa Terje Vigen på sin båt med havsvattnets stänkande kring honom. Notera assistenten med en vattenhink som i rörelseoskärpa är på väg att tömma sitt innehåll över regissören. Det här var långt innan något SFI.

Jag var i Båstad igår och under onsdagen hade jag nöjet att ta del av deras "American Underground" på programmet. Stan Brakhage och sånt där som jag personligen har lite svårt för och jag anser inte alls att Brakhage har den plats i filmhistorien som visuell innovatör som många akademiker vill ge honom. Det mesta Brakhage gjort gjorde de tyska expressionisterna långt innan honom. Sedan är det klart att hans återupprepning i modernare form säkert påverkade Cahier Du Cinema-generationen. Jonas Mekas är kinesisk vattentortyr för mig. En kille som gör ändlösa amatördokumentärer om ingenting och kommenterar det i egna voice overs som låter som Andy Kaufmans "Latka" på valium. Timme in och timme ut. Jag har aldrig förstått varför det är viktigt om film är konst eller inte och varför viss film måste urskiljas som konst gentemot annan. Det var ett bra program och jag kan inte riktigt uttala mig om moderatorernas presentationer av de flesta filmerna utan enbart om presentati...

Hyllningskörer överallt. En av mina favoritregissörer har gått ur tiden. Överallt beskrivs Bergman som den store mästaren och mästerregissören. Bergman var ingenting sånt för mig. För mig var han ett filmiskt geni och en oerhört egensinnig filmskapare med ett alldeles eget uttryck och känsla. En unik konstnär hyllad över hela världen. Med rätta. Men för mig representerar en mästare någonting annat. Söker lite snabbt i min dators inbyggda uppslagsbok och får följande beskrivning: having or showing very great skill or proficiency : a master painter . • denoting a person skilled in a particular trade and able to teach others När Ingmar Bergman en gång själv startade sin regibana var det mer eller mindre som ett fiasko med filmen "Kris". Mästaren (i ordets rätta bemärkelse) Victor Sjöström var konstnärlig ledare för SF i Solnas Filmstad och var den som fick ta tag i nybörjaren och lära honom allt det där viktiga som är helt avgörande för den fortsatta karriären. Hur man förhåller...