Jag behöver tips. Intensivt Googlande på termer som "alternatives to writing screenplays" osv resulterar i intet och ingenting förutom en liten vetenskaplig artikel delvis baserad på boken "The Rise of the image - The fall of the word" av Mitchel Stephens.
Det jag är ute efter är såklart alternativa metoder till den klassiska manusformen. För mig är ett manus ingenting annat än en del av planeringen av en film. Inom andra projektplaneringsinriktningar finns det mängder av alternativa metoder som passar olika sinnen - men i filmvärlden känns det som att vi av någon anledning låst fast i en form skapad på 40-talet i Hollywood.
Jag stod och bläddrade i en oförskämt tung bok om Geroges Méliès på ett franskt museum i sommras (så tung att jag inte kunde köpa den och släpa den med mig) och det slog mig att hans infallsvinkel på film helt utgick från scenmagi och hur man planerar den typen av nummer. Strukturerat med noggranna skisser och beskrivningar av bilden. För det är just det jag är ute efter. Bilden.
Några tips?
13 kommentarer:
Martin, eftersom du kan teckna, varför gör du helt enkelt inte bara en egen slags graphic novel istället för manus då. Den lär ju bli tydlig nog för de flesta potentiella finansiärer?
Kan ju dock bli lite jobbigt vid möjlig rewrite.....
Fast det kanske är det linjära tänkandet som du vill bort ifrån?
Ja någonting åt graphic novel känns helt rätt. Jag är mest nyfiken på om det finns någon som experimenterat med en form för det och försökt skapa någonslags "mall". Problemet med graphic novels är att serier bygger på lay out av sidor. Serier är unika på det sättet och på sätt och vis ickelinjära. Jag vill absolut ha en linjär konstruktion. Men att använda en graphic novel för "sälj" är helt klart smart.
Jag har en bok som heter "Alternative scriptwriting - writing beyond the rules" av Ken Dancyger och Jeff Rush. Jag kan ta med den nästa gång vi ses, så kan du få bläddra i den och se om det är nånting som kan intressera (du kan ju kolla upp den på nätet också).
Jag har själv inte läst in mig på den, jag är lite för upptagen med att skriva enligt klassiska regler ;)
Möjligen är den fortfarande för mycket klassiskt manusskrivande för att passa dina intentioner.
No matter what the approach is one can not escape; Who, what, where, when, why, & How.
There always exists a semantic contect. The layers of lingusitc dictates that inform the expression depends on how you stack the layersuopn each other and in what sequence and to what purpose you arrange your blue print. Minimalism reveals to what extent you have succeeded in conveying your intent because there is only space for a definitive choice/expression/manifestation.
Good Luck.
N.
Om man orkar sig igenom processen så får man något väldigt mycket tydligare att använda sig av som manusförfattare/regissör för att kommnicera sin vision.
Grejen är väl att det är just det man måste vara, inte bara manusförfattare utan även regissör. Yrket är ju ofta uppdelat vilket väl gör det klassiska manuset en rätt bra form att starta med - om man nu skall ha de båda två instanserna - vilket jag i och för sig är rätt tveksam till.
Tycker hur som helst att diskussionen är väldigt intressant. Är själv sne på att man inte skall/bör skriva in bildregi i själva manuset. Vissa instanser vill ju inte läsa det då men det kan ju var nog så viktigt för att få folk att förstå berättelsen och framför allt förstå själva berättandet i sig vilket väl är nästan det viktigaste. Men samtidigt det som folk verkar bry sig om minst. Idag filmar man oftast ett manus - man skapar inte en film med alla möjliga möjligheter till berättande som det för med sig. FIlm för mig är en helhet där allt vävs ihop och där berättandet med bilder är det viktigaste.
Så där tror jag nog att det trad. manuset ligger i fatet för trista filmer.
Men visst finns det regissörer som kan plocka upp där manusförfattaren slutat och skapa magi av det men tänk vad som kunde hänt om den processen hade varit med från början - innnan manuset blev "låst".
Kan inte den gamla klassiska Italienska manusformen (som bla Sergio Leone använde) vara något. Där sidan delas upp i två delar. En med kamerabeskrivning (till vänster) och en med dialog (till vänster). Hörde på bakom materialet på någon av hans filmer att han bara skrev kamerabeskrivningarna och lät en författare fylla i dialogen.
Annars kan du ju googla lite på Mike Leigh. Hans sätt att göra film är ju minst sagt alternativt. Han vägrar ju tex ge finansiärerna någon som helst skriftlig beskrivning av den film han ska göra...
btw, har du tid för lite konsult jobb; Att lägga upp ett "ax till limpa" workflow (kamera>post>distribution) för en lågbudget indiefilm?
Hörs!
/tomas
/tomas
Dialog till HÖGER, ska det naturligtvis vara... :-)
Johannes: Alternative Scriptwriting har jag läst. Det jag är ute efter är nog lite Alternative to Scriptwriting. För mig är det förvånande att filmen efter 100 års utveckling och dessutom just nu i en teknologisk fas som öppnar enorma nya möjligheter fortfarande inte hittat något annat sätt att presentera en audio/visuell historia än genom bokstäver på papper. Om man tänker lite på det så är det rätt konstigt.
Nick: Jag håller inte med dig om "who what where". Jag säger bara "Alejandro Jodorovskys Holy Mountain". Publiken lämnar den filmen med ett enda stort "who whan where?" i huvudet men filmen fungerar lika bra för det. Men ur en skådespelares perspektiv och förhållande till "texten" håller jag med dig. Men det kan man ta när som helst. Det hör till arbete mellan regissör och skådespelare.
Mats: Instämmer.
Tomas: Har för mig att traditionella TV-manus a la BBC har den där tvåspaltsformen. En nära släkting till mig regisserade Eastenders med just den manusformen. Jag mailar dig.
"Who, what, where, when, why, & How" - detta är väl Kiplings berömda "pilar" som han ansåg att en författare skulle kasta mot texten för att se vilken eller vilka utav frågorna den besvarde.
Långt ifrån alla författare håller ju dock med om att det, analytiska, förhållningssättet till texen är att föredra.
Steven King tex. betraktar ju skrivandet som en nrämast arkeologisk process där han liknar idén till en berättelse med att ha upptäcket ett fosil som det sedan gäller att så försiktigt som möjligt gräva fram, utan att orsaka det för mycket skada...
Andra, tex Tarantino, arbetar med skrivande med samma metoder som skådespelare, dvs "går in i karaktär" och/eller låter livet runt omkring påverka själva processen.
Jag tror alla måste hitta sitt eget sätt att skriva och/eller berätta, troligen även varje gång man ger sig på att berätta en ny berättelse.
Martin; Coolt! Ser fram mot dit mail. :-)
/tomas
/tomas
Var lite seg på att kolla inboxen... :-)
/tomas
En extrem idé: gör en skiss av hela filmen som en rudimentär animation vid datorn, med de viktire elementen mer noggrant utformade än resten. Sedan är det bara att filma samma sak. :)
Bilda ett skådiskollektiv från nån improvisationsteater och låt dem improvisera fram allt medans du filmer. Eller så ringer du Colin Nutley, han brukar inte använda så mycket manus, eller i alla fall inte skriven dialog...
/Birro
Skicka en kommentar