tisdag, december 15, 2009

Filmare slash konsument

















"We are what we buy" verkar vara tesen för tiden. Jag vet inte hur många små nystartade bolag som dykt upp (och som kontaktat mig för råd och tips) efter ett inköp av ett RED-kamerapaket. Det finns någonslags idé om att om jag investerar en halvstor slant i en kamera så smittar kameran "livsstil" av sig på mig och helt plötsligt kan jag inte backa ur - nu är jag långfilmare. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR människor som bara bestämmer sig för att göra film och som skiter i alla som säger att det är svårt och att det är ett helvete att få stöd från SFI osv. Men de senaste åren har några amerikanska bolag verkligen lyckats med "social marketing" som i grund och botten går ut på att om du köper produkten så blir du en del av den och det den står för. Sånt skit tror inte jag på. Produkter är till för att förändras, byggas om, anpassas, modifieras, kritiseras och bytas ut av oss filmare. Vi är inte produkten. Produkterna är några av våra verktyg. Samtliga underställd vårt viktigaste vapen; hjärnan med sin längtan efter att få drömma fram saker i total frihet.

"Jag har så svårt att få tummen ur och göra en film" finns det många förnekelsevarianter på. Att köpa en RED och resonera "nu har jag ju köpt dyr utrustning - nu MÅSTE jag ju göra min film" är en. Gnälla på SFI och hur filmbranschen ser ut är en annan.

Jag har gnällt MYCKET på SFI genom åren. Men jag har nånstans alltid tänkt att ska jag öppna käften och gnälla så får jag se till att lika mycket som jag gnäller leverera konstruktiva förslag till lösningar eller försök att inspirera andra i min situation (det är i huvudsak därför den här bloggen funnits).

Från det ena till det andra ligger nu den första versionen av De Som Knackar hos Thomas Rydell som jobbar med att komponera musiken. Förhoppningsvis är vi helt färdiga med filmen i januari. Det är länge sen jag var så nöjd med någonting jag gjort som med just den här filmen. 3D-tekniken funkar klockrent.

---

Martin Munthes budgetformula för guerillafilmare ser ut så här:
Utrustning som "per unit" kostar mer än 30 000 kr i inköp - Hyr och utnyttja servicen och tryggheten i att hyra (det här är utrustningen som tappar mest värde över tid och ska därför inte ägas).
Utrustning med en prislapp under 30 000 kr - Köp och skriv av och se till att ständigt ha den tillgänglig. Den typen av utrustning ska vara så liten att den alltid kan vara med och göra film på i dom mest obekväma situationer (små HDV/AVCHD-kameror eller HDSLR).

Det är alltid vettigt att äga ett litet och lätt bas-kit av enkel kamera, lampor, stativ osv. Men det ska vara bärbara grejer. Har man inte tillgång till bil just den dan så ska det inte stoppa det man tänkt spela in.

söndag, december 13, 2009

Apan

Såg just Jesper Ganslandts "Apan". Jag var otroligt imponerad av vad ett team på tre personer kunde prestera med "Farväl Falkenberg" som jag tycker är både vacker och poetisk med sitt enkla men stilsäkra foto. Och tvärtom med vetskapen om att det var tretton pers bakom kameran på "Apan". Nu är tretton personer inte ens ett fullstort svenskt filmteam (det är ca 25) men ja förstår inte vad tretton personer gjorde på "Aåan" med tanke på hur oerhört enkel den var i sin produktion. Ingen ljussättning, i princip bara en skådespelare, befintliga miljöer och oftast miljöer som är oerhört enkla att spela in i (parkbänkar, inne i bilar, parkeringar osv). Jag skulle rekommendera "Session 9" i genren (första långfilmen inspelad med HDCAM för en massa år sen).

Snabba cash i Filmens Värld

Det snurrar ju runt en massa kapitalstarka investerargrupper där ute just nu som letar efter sätt att "skära guld med täljkniv" i den stundnande Video On Demand-boomen alla snackar om . Jag har samtidigt märkt hur några av branschens största bilhandlartyper har startat företag som kommer att erbjuda VOD-lösningar. Hett tips till investerare; Kolla brottsregister på VD:ar och styrelsetyper i alla dom här bolagen.

Och såklart ett tips till alla oss producenter som i regel alltid drar det kortaste strået efter att vi gjort vårt jobb (filmen).

Nu säger jag ingenting mer så har jag ingenting sagt.