tisdag, juli 26, 2005

Dream on...

Enligt WGA (Writers Guild of America) så är färre än 5% av alla filmer som produceras i USA resultatet av ett "spec"-projekt (d v s en idé och ett utkast som initeras av manusförfattaren själv och inte är beställt med betalning). Det är en grymt låg siffra. Mindre än 3% är resultatet av en "pitch" (ett möte där manusförfattaren säljer in sin idé med en imponerande idépresentation vilket sedan resulterar i att ett manus skrivs). Deprimerande siffror för den som fortfarande tror på alla Hollywoodmyter.

fredag, juli 22, 2005

B & H Photo (A foiler tut in tsveyen!)



B & H photos hemsida (www.bhphoto.com) har länge varit en referenssida för mig att kolla upp bra prosumerutrustning och "mellan tummen och pekfingret"-priser. Nu besökte jag stället i västra Midtown på Manhattan. Det var absolut bland det mest bizarra jag någonsin upplevt. B & H Photo visade sig vara en gigantisk judisk tomteverkstad. Killar med kippots (de där små hattarna) och större hattar och de typiska skäggen och till och med några med skruvade polisonger (Rabbis?). Alla klädda i svart.

Jag skulle köpa en USB-kabel och insåg att stället hade ett extremt avancerat system för hur man köper saker och ting. Det första man möts av i butiken är en infodisk med en judisk tomtefarbror som slår ut med armarna och skrockar (Oy! Schalom!) och man guidas sedan runt av killar som jobbar med att man skall hitta rätt kö. Det finns olika köer. Snabbköer och långsamma köer beroende på vad man söker. Jag hamnade i en snabbkö (L'ashayim!) där en ung kille med sån där judisk accent man hört på film förklarar vad det är för kabel jag behöver och så knappar han in modellen på en dator. Sedan får jag en lapp med ett nummer. Den lappen är ett kvitto på beställningen. Beställningen plockas bakom ridåerna fram från lagret och jag ser min kabel transporteras på ett avancerat rullbandssystem i taket bort mot kassorna. Väl i kassan råkar jag ställa mig fel. Jag tänker betala kontant och då får jag går till kontantkassan (A breyre hob ich!) där ett gäng krumma farbröder som ser ut som pensionerade bookies räknar upp växel som om jag just köpt en kamel och gjort en hedersaffär. Sedan tar jag kvittot på att jag betalat och går till en disk där det i stor frenesi springer omkring killar och plockar ned varorna i nummermärkta kassar (allt på det här stället handlar om nummer och jag får en känsla av att jag befinner mig mitt i någonslags Kaballah-mystisk twilight zone). Till slut efter ungefär fyrtio instanser får jag min lilla påse med USB-kabel och kan lämna stället. Nu helt snurrig av alla lappar med nummer och olika köer. Väldigt kul alltihop.

Semester i New York



35 grader plus och 95 procents luftfuktighet. New York är trivsamt. En favoritstad bland städer. Emma och jag var där en vecka och såg Charlie and the Chocolate Factory på IMAX-duk (bra film - Depp är grym) och The Warriors på midnattsvisning nere i East Village (odödlig klassiker). Brände av en massa bilder. Här är bl a toppen på Empire State Building (i vilken en digital apa från Wellington snart kommer att klänga).

lördag, juli 02, 2005

Sommar


Träffade min kompis Adam som är filmfotograf en sväng på Nadas uteservering. Solen steker.

Tröttsam widescreen

Såg om Kelly/Donens "Singin' in the rain" här om kvällen. Kunde inte låta bli att reflektera över hur tråkigt det är att Academy 1,37:1 totalt har fallit i glömska bara för att "widescreen" skulle erbjuda konkurrens till TV:s 1,33:1-format. Academy är ett otroligt trevligt format och det bygger höjd på ett sätt man inte kan göra med vidfilmsformat som mer handlar om att komponera horizontellt. Fram till 1953 och "Shane" (1,66:1) så var Academy standard på alla dukar och alla biografer byggdes för att dukarna skulle ha höjd. Efter femtiotalet byggdes allt för bredd. Synd. På många sätt tycker jag att Academy gynnar montage mycket bättre än vida format. Särskilt scope.

Snyggt.



Förvirrad widescreen?

Maja Sten


Maja gör jättebra saker. Familjen Sten är jävligt bra överlag. Kolla in Maja här.