David Sylvian. Geni.

Filmare slash konsument

"We are what we buy" verkar vara tesen för tiden. Jag vet inte hur många små nystartade bolag som dykt upp (och som kontaktat mig för råd och tips) efter ett inköp av ett RED-kamerapaket. Det finns någonslags idé om att om jag investerar en halvstor slant i en kamera så smittar kameran "livsstil" av sig på mig och helt plötsligt kan jag inte backa ur - nu är jag långfilmare. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR människor som bara bestämmer sig för att göra film och som skiter i alla som säger att det är svårt och att det är ett helvete att få stöd från SFI osv. Men de senaste åren har några amerikanska bolag verkligen lyckats med "social marketing" som i grund och botten går ut på att om du köper produkten så blir du en del av den och det den står för. Sånt skit tror inte jag på. Produkter är till för att förändras, byggas om, anpassas, modifieras, kritiseras och bytas ut av oss filmare. Vi är inte produkten. Produkterna är några av våra verktyg. Samtliga underställd vårt viktigaste vapen; hjärnan med sin längtan efter att få drömma fram saker i total frihet.

"Jag har så svårt att få tummen ur och göra en film" finns det många förnekelsevarianter på. Att köpa en RED och resonera "nu har jag ju köpt dyr utrustning - nu MÅSTE jag ju göra min film" är en. Gnälla på SFI och hur filmbranschen ser ut är en annan.

Jag har gnällt MYCKET på SFI genom åren. Men jag har nånstans alltid tänkt att ska jag öppna käften och gnälla så får jag se till att lika mycket som jag gnäller leverera konstruktiva förslag till lösningar eller försök att inspirera andra i min situation (det är i huvudsak därför den här bloggen funnits).

Från det ena till det andra ligger nu den första versionen av De Som Knackar hos Thomas Rydell som jobbar med att komponera musiken. Förhoppningsvis är vi helt färdiga med filmen i januari. Det är länge sen jag var så nöjd med någonting jag gjort som med just den här filmen. 3D-tekniken funkar klockrent.

---

Martin Munthes budgetformula för guerillafilmare ser ut så här:
Utrustning som "per unit" kostar mer än 30 000 kr i inköp - Hyr och utnyttja servicen och tryggheten i att hyra (det här är utrustningen som tappar mest värde över tid och ska därför inte ägas).
Utrustning med en prislapp under 30 000 kr - Köp och skriv av och se till att ständigt ha den tillgänglig. Den typen av utrustning ska vara så liten att den alltid kan vara med och göra film på i dom mest obekväma situationer (små HDV/AVCHD-kameror eller HDSLR).

Det är alltid vettigt att äga ett litet och lätt bas-kit av enkel kamera, lampor, stativ osv. Men det ska vara bärbara grejer. Har man inte tillgång till bil just den dan så ska det inte stoppa det man tänkt spela in.

Apan

Såg just Jesper Ganslandts "Apan". Jag var otroligt imponerad av vad ett team på tre personer kunde prestera med "Farväl Falkenberg" som jag tycker är både vacker och poetisk med sitt enkla men stilsäkra foto. Och tvärtom med vetskapen om att det var tretton pers bakom kameran på "Apan". Nu är tretton personer inte ens ett fullstort svenskt filmteam (det är ca 25) men ja förstår inte vad tretton personer gjorde på "Aåan" med tanke på hur oerhört enkel den var i sin produktion. Ingen ljussättning, i princip bara en skådespelare, befintliga miljöer och oftast miljöer som är oerhört enkla att spela in i (parkbänkar, inne i bilar, parkeringar osv). Jag skulle rekommendera "Session 9" i genren (första långfilmen inspelad med HDCAM för en massa år sen).

Snabba cash i Filmens Värld

Det snurrar ju runt en massa kapitalstarka investerargrupper där ute just nu som letar efter sätt att "skära guld med täljkniv" i den stundnande Video On Demand-boomen alla snackar om . Jag har samtidigt märkt hur några av branschens största bilhandlartyper har startat företag som kommer att erbjuda VOD-lösningar. Hett tips till investerare; Kolla brottsregister på VD:ar och styrelsetyper i alla dom här bolagen.

Och såklart ett tips till alla oss producenter som i regel alltid drar det kortaste strået efter att vi gjort vårt jobb (filmen).

Nu säger jag ingenting mer så har jag ingenting sagt.

Vad är det för smuts du försöker gömma för Google?

http://gawker.com/5419271/google-ceo-secrets-are-for-filthy-people

Jovisst...

Dillinger

Historien om John Dillinger som om en balettskola skulle satt upp den (och filmat hela klabbet med utrustning från Elgiganten):



Historien om John Dillinger av ett stenhårt gäng taggtrådsätande whiskeyalkoholister som behöver lukten av krutrök för att komma ur sängen på morgonen (eller en regissör som är talesman för NRA):

Nytt nytt nytt

Lite tyst här just nu. Bygger ny sida och ny blogg.

yeah

Nä, jag lovebombar Steven.

Allt detta snack om OpenCL i Snow Leopard...

Microsoft och Nvidia har i vanlig ordning en MYCKET coolare lösning.

"Den Som Knackar" - teaser (rough cut)

Hoppsan

Kamera(rorna) i bild...

Stillbilder

Skit också

Patrick Swayze har gått bort i pankreatisk cancer. Den killen hade mycket väldigt bra film i sig.

Nu vet jag varför jag cyklar...

I en korsning när jag passerat ett övergångsställe som en familj med några barn just gått över hör jag hur ett av barnen, en liten blond kille i 7-årsåldern vrålar så högt han kan efter mig; -"HEJ SNABBA CYKEL!! JAG ÄLSKAR DIG!!!"

Childhood flashback.

Jag flytt int

Med anledning av mitt förra inlägg vill jag bara tillägga att den här bloggen blir kvar där den är. Jag har självklart satt igång att avveckla alla de tjänster jag haft hos Google men jag behåller Munthe Uncut. En stund till. Nästa vecka är min semester slut och ett gäng djävulskt spännande projet drar igång.

Först ut är posten på min nya långfilm "Den som knackar". Efter det fler manus och fler filmer.

133

133 intrång från olika Google robotar i min maskin har jag stoppat dom senaste 10 minuterna av surf. Det är Google-Analytics, Google-Update, Google-Search-Analytics, osv osv som konstant registrerar all min kommunikation och mina vanor och auktionerar ut resultatet till högstbjudande. Jag tänkte att det är en dålig riktning för världsordningen i kölvatten av saker som t ex IPRED och en smått sjuk Storebrorstid vi är på väg in i och har beslutat mig för att ge den här bloggen ett nytt hem efter semestern (samtidigt som jag avvecklar mina Gmail-konton och avinstallerar all spyware från mina maskiner - som Google Earth, Sketchup, Docs, Gears och annat vars enda syfte är att ge mig en tjänst "gratis" i utbyte mot min integritet). Blogger ägs ju som ni kanske vet av Google. Jag kommer att sluta använda Google-ägda YouTube ocskå framför bättre alternativ som Vimeo och Revver. (Nån som har några fler tips?)

Jag har researchat blogglösningar rätt mycket ett tag, ur användarsynpunkt så väl som säkerhetssynpunkt. Förmodligen rullar jag över den här bloggen till Microsofts Live Spaces. En stor orsak är att jag är Tablet PC-användare och Microsofts fenomenala Live Writer har via plugin stöd för tablets. Och dom enda idag som faktiskt gör en affärsmässigt vettig insats för att stoppa Googles försök att sälja privat information till högstbjudande (det är hela Googles affärsidé) är Microsoft. Microsoft äger Facebook som redan nu ställt till massor med problem för Google genom att vara ett community som till styrleken nu är ett internet i internet som Google inte har tillgång till - vilket innebär uteblivna inkomster för företaget. Microsoft har också en tydligt uttalad ambition att deras gratistjänster ska respekteras på ett annat sätt än Googles. Och det tycker jag är bra och därför kommer jag att stötta det. Ballmer slog nyligen sin groteska knytnäve i bordet och röt att Microsoft inte lever på att rota i sina kunders Hotmail eller Live-konton.

Sen kan jag ju inte låta bli att verkligen se fram emot Windows 7 och gratis Office 2010 Online. Microsoft är ärliga med sina affärsambitioner. Dom vill få oss att köpa operativsystem och mjukvaror. Punkt. Google är inte ärliga med sina ambitioner. Dom försöker lura i oss att dom är nånslags Open Source-änglar med världens gladaste medarbetare. För dom flesta är det ett stort frågetecken vad Google tjänar pengar på. -"Annonsering", teoretiserar man om lite naivt. Medan cashen från snokandet i dina och mina mail, dokument och surfvanor strömmar in från Googles högstbjudande kunder.

Gör som jag, säg Nej till virus och Trojaner på din dator. Även Googles. Trevlig fortsatt sommar!

In the can

Så är inspelningen avklarad. Långfilm i 3D inspelad på tre dagar. Två och en halv dag tog det att spela in den. Jag är grymt nöjd så här långt. Det är mitt första försök i en på ett sätt stramare och mer "Howard Hawks"-influerad stil. Ska bli intressant att börja klippa filmen efter midsommar.

Första inspelningsdagen avklarad.

Här kommer en liten snabb "teaser". WIP såklart. Tyvärr får ni inte se den i 3D ännu. Musiken är filmens egen. Kompositör är Thomas Rydell.

Den Som Knackar - Teaser/Under Inspelning from Martin Munthe on Vimeo.

Just nu...

...är jag jävulskt trött på den omvänt-rasistiska, fejk-feministiska, låtsas-kloka svenska filmbranschen. Depraverat är ordet.

3D-riggen färdig

På måndag startar inspelningen. Totalt tre dagar inspelning. I 3D. Jag började producera filmen för ungefär en månad sedan. I slutet av augusti siktar jag på att filmen kommer att ligga färdig för distribution. Nu är min rigg monterad. Bara kameran är ett ganska intressant experiment. I vanlig ordning är allt byggt av konsument och "prosumer"-grejer.

Till Jonas, Gloria, Björntass, Rebecca, Nicklas och Peråke

Min Dutch-lösning för "Den som knackar".

Jag monterade ihop två huvuden för 3D-riggen för att kunna, som det heter, "Dutch-tilta" (pan/tilt/roll). Det här är resultatet. Extremt snabbjobbat. Och en teknisk lösning för en visuell stil som nog kommer att betraktas som lite "annorlunda" för en svensk film.

DIY Dutch Tilt from Martin Munthe on Vimeo.

En vecka kvar...

Aningen stressigt nu inför inspelningen. Lite viktiga verktyg jag använder klappade ihop i helgen så nytt måste införskaffas på måndag. Och så har jag upptäckt att kinesiska filmutrustningstillverkare ogärna använder 3/8"-gängat som standard - vilket ställde till en del problem idag. Jag får helt enkelt bygga om ett vätskehuvud på måndag. Måndag blir det att lösa tekniska grejer - sen fortsätter repetitionerna på tisdag.

Om det är nån som har lust att praktisera tre dagar under inspelningen 15, 16, 17:e juni så är det bara att maila mig på mmunthe @ gmail . com (ta bort mellanrummen). Rökmaskiner behöver opereras, sladdar dras...

3D-rigg under construction

Första dagen repetition

Idag var första dagen av repetition för mig och skådespelarna. Det är alltid förenat med en viss nervositet att kicka igång ett projekt - och med ett projekt av den här typen gäller det nog lite extra eftersom jag involverar skådespelarna direkt i hela manusprocessen (någonting jag tror mer och mer på). Projektet är upplagt så att vi helt skippat det traditionella manuset på 120 sidor och istället fokuserar vi på ett treatment och en röd tråd, hållpunkter, sekvenser, början och slut.

Det fina med det sättet att jobba är just att skådespelarna blir delaktiga i gestaltningen av karaktären på ett helt annat sätt än när det är frågan om att tolka en text. Mitt jobb som regissör är att vara någonslags "style guide" med stöd och vägledning i vad som känns som att det kommer att fungera eller inte. Jag har en genomarbetad idé om formen för filmen och stämmningen och min ambition med improvisationerna är att få spelet att lyfta bortom det skrivna ordet. Det förvånar mig alltid att inte fler regissörer jobbar så här. Manus och struktur i all ära - i slutändan är allting upp till gestaltningen. Gestaltningen med kameran och skådespelarna. Fungerar inte gestaltningen så fungerar inte filmen. Hur tight strukturen än är. Och det fina med kråksången är att i gestaltningens natur ligger den naturligt fungerande strukturen. Det är hela tiden den man jobbar för att hitta och få att fungera med improvisationsarbetet. Strukturen är inget problem när man jobbar med improvisation. När improvisationen fungerar så fungerar strukturen. Widerberg fattade det där. Cassavetes fattade det. Och Friedkin och några till... Smarta killar.

Tack alla modiga skådespelare jag jobbar med för att ni vågar skita i konventionerna tillsammans med mig. Det ska bli spännande att se var det här tar vägen.

Idag anlände också alla delar till den 3D-kamerarigg jag designat. Jag är nere på 670mm mellan linscentrum vilket är nära nog exakt avståndet mellan människans ögon - och det har hela tiden varit målet med designen. Riggen är förhållandevis lättviktig också genom att kompendie och andra delar är skurna ur ett plastiskt kompositmaterial som både är extremt starkt och extremt lätt. Man jobbar ogärna med handkamera och 3D - men med den här riggen blir det möjligt.

Jag kommer snart att börja posta bilder och klipp från produktionsarbetet med filmen.

Ännu är vi säkra

Typot "gyoutube.com" i Google Chromes sökfält tog mig till "thugbob.com". Ännu behöver vi inte beväpna oss och fly upp i bergen.

Läsvärt på Kulturekonomi.se

Läsvärd artikel om hur besökssiffrorna fungerar. Bra site rent generellt.

Jag tror dock att statistiken är lite knepig att läsa just under depressionen. Börskraschen startade en industri som ökade våldsamt exponentiellt. Under några få korta år byggde man en distributionsapparat som aldrig tidigare existerat i omfattning.

DEN SOM KNACKAR (2009)

Så har jag spikat en fantastisk cast för min nästa långfilm med titeln "Den Som Knackar". Filmen är en övernaturlig skräckfilm och ett experiment i hur långt man kan komma med tighta resurser och smarta lösningar, någonting jag alltid dras till; efter ett år med stora reklamfilmer och stora budgetar och svindyra specialeffekter är det skönt att vara back in business på guerillafronten. 

I rollerna kommer ni att se Erica Carlson (Camp Slaughter, Fucking Åmål, Puss m fl), Karin Bertling (Camp Slaughter, Wallander, Hanna med H m fl), Jacob Mohlin (Virus, Förortsungar m fl), Richard Lidberg (Camp Slaughter, Hjärta av Sten m fl), Martin Simon Hjorth och Pontus Olgrim.

En extremt bra cast för filmen. Skönt att jobba med klockrena skådespelare.

Inspelningen börjar nu i juni och den är sveriges första 3D-film (som jag nämnt i tidigare bloggposter). Förutom James Camerons Avatar är det vad jag vet också den första 3D-filmen som spelas in i 60 bilder per sekund (24 bilder är ju annars biografstandard). Högre antal bilder ger mindre åksjuke-känsla och en klarare bild - vilket är viktigt för en bra 3D-upplevelse. Jag har utvecklat kamerariggen tillsammans med en tysk konstruktör och designer.

Andra viktiga personer jag kan nämna är Jens Mårtensson som hjälper mig bakom kameran med visuella effekter och 3D. Jempa var VFX Supervisor på bl a Ett öga rött och Låt den rätte komma in.

Och så fortsätter jag samarbetet med min gamle vapendragare Thomas Rydell som komponerar musiken. Thomas gjorde ett fantastiskt score till Year One som ni troligtvis aldrig kommer att höra. Year One hamnade i malpåse av orsaker som tyvärr står utanför min kontroll (så nu vet ni det, ni som frågat tusen miljarder gånger här på bloggen). Samarbetet med mina utländska sales reps fortsätter däremot.

Filmen är helt privat finansierad. Metoden för produktionen är så udda att jag helt skippade att ens försöka med SFI.

Konsten att göra film utan SFI.

Här är hemligheten:

Fixa en kamera och en bra mick. Slå dig ihop med likasinnade vänner. Skjut. Klipp. Klart.

Det finns tuffa män...

...och så finns det TUFFA män.

La Porte de l'Enfer

Världens bästa slutscen.

Skit i "frankly my dear I don't give a damn" och sånt där. Ju mer jag tänker på det och ju mer åren går desto mer övertygad blir jag om att Lucio Fulci är regissören som satte den mest perfekta slutscenen någonsin. ABSOLUT genialt. Och Fabio Frizzis musik får håren på mina armar att resa sig.

SPOILERVARNING om du inte har sett mästerverket The Beyond!

Slutet går i sån fantastisk linje med hela filmens drömska karaktär. Italienarna var bäst på skräck. Dom fattade det där som jänkarna vägrar fatta; att skräck är som effektivast om berättelsen har starka band med det undermedvetna, drömmar och känslor än logik, kurvor, plotpoints och annat meningslöst skit.

-"Tjena brudar!"

Varför 3D?

Johannes Pinter frågade mig i en kommentar vad 3D skulle tillföra min rysare. Här kommer min förklaring.

3D tillför just nu VÄLDIGT lite till biografdistributionen, där håller jag helt med Johannes. Samtidigt tror jag extremt mycket på 3D:ns framtid och utveckling som format. Hittills har i princip alla 3D-filmer försökt vara enbart roller coaster rides och just den stereoskopiska effekten ska hela tiden överdrivas för maximal effekt.

Jag har kollat på metodiken och hur kamerariggarna är byggda och konstaterar att standardgrejer som att öka avståndet mellan linserna för att få 3D-effekt är helt vansinnig. Det är som att beröva publiken skala och det är en sån där grej som är helt otänkbar i "vanlig" film. Metodiken just nu går ut på att förskjuta parallaxen så att perspektiven känns som dom hamnar "utanför" duken eller på vår sida av duken - vilket man tröttnar på som effekt efter två minuter. Det finns ingen anledning att hålla på så. Jag tror att bra 3D handlar om subjektivitet - precis som i traditionellt filmberättande. 3D är vanlig film + djup.

Jag ser inte på 3D som en effektgrej utan som en dimension till filmkameran och jag kommer aldrig att rigga kameran för "maximal effekt" utan jag kommer att placera publiken där kameran bör vara för scenens dramatik. 3D är bara ett sätt att ge publiken möjlighet att använda båda ögonen och på så sätt hamna "i" historien istället för framför ett 2D-plan so man klassiskt försöker göra mindre platt med ljussättning, val av linser, kamerapositioner, åkningar osv.

Jag tror att metodiken kommer att mogna och 3D kommer att bli en vardagsgrej så småningom. Just nu är det väldigt mycket ett nödgrepp (nejmen oj - nu jojjar huvudpersonen rätt in i kameran av nån anledning?). Om fem år kommer vi ha plattTV-apparater på marknaden som är billiga och som man inte behöver brillor till för att konsumera 3DTV. Då kan man antingen hålla på med billiga effekter som alla tröttnade på för femtio år sedahn eller så lär man sig att använda 3D-kameran som vilken kamera som helst men med en väldigt speciell lins som kan ge det där extra en enkel lins aldrig kan.

Varför mixar vi stereoljud? För första gången på väldigt länge skulle jag säga att ljud och bild har en chans att hänga ihop. Nu kan vi lyssna med båda öronen och titta med båda ögonen. Men regler måste skapas och metodik låsas så att det faktiskt fungerar.














3DTV på CES 2009 som inte kräver glasögon.

Cash is King

Ni som läser min blogg kanske kommer ihåg vad jag skrev här för ett halvår sedan. Nu stupar ekonomin globalt. Filmen blomstrar.

Nyheter

Jag kommer inte riktigt att avslöja innehåll just nu men i juni kommer jag att spela in min nästa långfilm. Genren är skräck. Och filmen kommer att spelas in i stereoskopisk 3D för RealD och 3D Blu-Ray.

Single speeders

Dödssynd

Man får vara bra eller dålig, beröra eller uppröra som regissör. Bara man gör nånting. Den absoluta dödssynden för mig är att vara tråkig. Att filmen lämnar kvar en publik som rycker på axlarna. Så är Mammut. Lilja 4-ever lyckades iallafall hetsa upp blodet på mig och tycka att det var länge sen jag sett en så inställsam pekoral (bra där - det gör iallafall att jag minns filmen). Och dom två efterföljande naveldykningarna hade ungefär samma effekt på mig (medan jag tycker att Uppgörelse i Undre Världen, bara Prata Lite och Tillsammans är bland det bästa som gjorts i sverige).

Efter två timmar och sex minuter så hade inte Mammut drabbat mig med en enda tanke annat än "oj vad dom pratar, undrar om det händer nåt snart?"... Det är nästan så att Alain Tanner (världens tråkigaste filmregissör) har träffat sin överman med den filmen.

Jag minns knappt nånting från mammut så här några veckor efter att jag såg den på rejält stor duk. Min hjärna stängde av i rent ointresse och under visningen satt jag och tänkte på lämpliga ställen att fika på efter filmen och jobb jag höll på med just då. Det enda jag minns var att den var fruktansvärt fult fotograferad (litet plus alltså).

Jag brukar drömma mardrömmar om att jag gör filmer som jag inte själv kan minnas. Drömde nån gång att jag satt bredvid ett stativ utan kamera och regisserade skådespelare jag inte kunde skilja från varandra och utan manus försökte jag "skapa" en story och den blev så vardaglig att jag var säker på att jag skulle få fina recensioner i DN vilket gav mig en svår livskris i drömmen.

Austin

Jag är i Austin. Alla låter som i en bilåkarfilm med Burt Reynolds. Vi har fått låna ett helt town house ett stenkast från Dennis Quaids och Lance Armstrongs hus. Nu ska vi in på festivalen (South by South West). Emma ska se sitt första kortfilmspass. Jag ska hitta Mellow Johnny's. Och sen är det coola fester uppbokade hela veckan.

Herregud

Jake Gyllenhaal. Med "pie platen" kvar på en sprillans Madone. Urk. Skandal.

Vintercykling part 2

Haltar omkring med djupa blodiga märken av en cykelkedja över höger smalben, en svullen ankel och en mörbultad vänsterhöft efter en ofrivillig gjyttjeslide i Värtan för några dagar sedan. Knallade omkring hela helgen på foten vilket gjorde det hela sämre. Demolerade ett cykelstyre, slet av kedjan och slog nästan sönder navet på vinter-crossen. Men det var en rätt skoj olycka. Cykeln försvann under mig i nära 40 knyck och jag surfade genom en gigantisk lerig vattenpöl med kallsup som resultat (nu vet jag hur det känns att dricka avgaser och vägavfall i ett industriområde).

Om jag regisserade Batman...

...så skulle Christian Bale möjligen få nöja sig med att spela Robin. I min värld är det Neal Adams som satt Batmans moderna utseende och Jon Hamm (från TV-serien Mad Men) är det närmaste Adams utseende en skådespelare kommit både i utseende och persona. Jon Hamm ÄR Batman/Bruce Wayne.

Neal Adams Batman:

Bruce Wayne:

Boy Wonder:

Austin, TX

Jag drar snart till Austin, Texas för en snabb visit. Har aldrig varit där, vet bara att det är där Robert Rodriguez huserar och att staden är framröstad till en av USA:s bästa städer om man jobbar med film, världens näst bästa storstad att bo i enligt tidningen "Money", att staden är framröstad till USA:s grönaste (som i miljövänlig) och att "Austinites" (som innevånarna kallas) betraktar olikheter och "weirdness" som en dygd. Och så bor Lance Armstrong där och världens bästa cykelaffär "Mellow Johnny's" ligger där. Sannolikheten att jag stannar är hög.

Tidsmaskinen

Letade lite på YouTube och hittade en hel del gamla videor jag regisserat back in the days. Här är några. Jill Johnsson "Jump in a car". Visual Arts gjorde dataspelssekvenserna. Det finns en liten åkning mitt i videon som jag skjöt med en 110mm-glugg och Adam Frisch som vara B-foto åt mig kämpade som ett djur med att få till skärpan eftersom vi åkte i rejäl fart framåt. Jag brukar inte krångla till saker på det sättet men just där behövdes det (tyckte jag då).

Therese Grankvist (jag gjorde en jäkla massa videor med henne). Här är "Ge Upp". Mitt "trademark" var en 4mm-glugg. Väl använd i denna video. Alla mina videor är inspelade med löjligt lite ljus om man jämför med alla liknande produktioner. Jag experimenterade mycket med snabba filmsorter och optik som släppte in mer ljus än normalt. Och så ljussatte jag smart och jobbade mycket med siluetter. Så jhär tio år senare ser jag att jag var rätt insnöad på John Altons "Painting with light". han porträttljussättningar och noir-ljus-tekniker jobbar jag fortfarande mycket efter.

La Cream "You" (med Tess Mattisson). Massa 4mm igen. Inspelad i stadshuset. Killen med svärdet är Yoshi Yukawa, konstnär och Iaido/Karate-auktoritet. Jag gjorde en video i ishotellet med Tess också.

Pineforest Crunch blev SVT:s tittares favorit det året (vilket det nu var). Här jobbade jag med Pär M Ekberg som jag tycker är en fantastiskt bra fotograf. En av få av mina videor inspelade på 35mm. Jag gjorde annars allt på 16. Jag gillar den lilla svartvita actionsekvensen som vi sköt oerhört snabbt.

Robyn "Do You Really Want Me". En tjej som det gick bra för och en av mina första videor. Pär plåtade. Jag använde en massa dutch tilt på en stor Bull Crane som Arne Carlsson (jag är säker på att det finns stora maskiner i himlen till Arne) körde. Riggen var så svårmanövrerad för Pär att han sittandes på kranen fick remma fast sökaren runt huvudet. Såg rätt kul ut. Silverdunjackor blev stort den vintern.

Navigators "Come into my life". Ångestladdad inspelning på Kuba (fotografen och producenten var puckon). Ok video till slut.

Ja det var några av dom kring hundra videor jag regisserat.

Livsmåtto

"Pain heals, chicks dig scars, glory last forever!"

(snott från Magnus Bäckstedt)

Pappa

Ögonblicket när allt stämmer

Gerry Raffertys egentligen enda hit är "Baker Street". Den är så ohyggligt otroligt bra rakt igenom.

Theme song of my life

http://www.stacken.kth.se/~vladi/orebros_kommunala_musikskola_2008.mp3

U-landet

Det är lite taskigt att kalla Sverige för "U-landet" och då menar jag att det är taskigt mot alla U-länder som är betydligt mer utvecklat än Sverige i så många avseenden. Ett är cykling.

Säger man "fixed gear" eller "single speed" så tänker svenskar på New Yorks cykelbud, steet-cyklar och SoFo. What? Hur kan det vara det första och enda man tänker på? Fixed och single speed som är fundamentet i all landsvägsträning och har varit sedan innan cykelväxlar uppfanns. Nåt svenska cykelproffs får lära sig när dom prövar lyckan nere i europa och bancykel blir en del av träningen liksom fixed gear för att öva rundtrampet och kadensen.

Vänta ni bara. Film på gång i ämnet. Kultiveras ska ni!

Kolla in Sir Christopher Hoy tokvurpa i 70km/h i Keirin VM i Danmark alldeles nyligen så länge:

Vintercykling

Superhjältar

Inhandlade nyss den stora DVD-boxen med alla Supermanfilmer. Jag är ju så otroligt svag för Superman sen jag var liten i mitten av 70-talet och jag tror att förtexterna till Superman - The Movie för evigt brände in någonting som är roten till allt i min skalle. Ni minns dom där när kameran åker genom rymden på väg till jorden och förtexterna flyger in i bild i långa ljusstrålar och John Williams musik mullrar långsamt...dum d dum....dum d dum....och så kommer "Superman"-logon flygande in i bild och musiken vrålar Bam ba baaaaa! (tre toner och musiken "säger" ordet "su-per-man"). Allt i 70-milimeter med mullrande bas och en tagline som sa "You'll believe a man can fly" och det gjorde vi tack vare Zoptic-processen som fortfarande är helt fantastisk och dagens digitala effekter som bara skriker att dom körts genom nån av alla hundratusentals compositing geeks laptops, anställda av VFX supervisors utan både fantasi och skills. Sen var det kört. Jag skulle bli superhjälte när jag växte upp. Det fanns liksom inget alternativ föränn SYO-konsulenten förklarade läget för mig. Så det fick bli film istället.

Jag tillhör vad jag misstänker är en minoritet som inte gillar Nolans Batman-filmer. Jag saknar "den stora myten" i Nolans filmer. Jag förstår inte vad Batman gör i dom. Vad är poängen med dräkten? Varför inte bara låta en affärsman leva ett dubbelliv som vigilante som går Bronson på brottlingar på nätterna. Superbudgetremakes av Death Wish.

Jag gillar själva figuren Batman nästan lika mycket som Superman men särskilt med Nolans filmatiseringar blir Christopher Reeves påstående om Batman extra sant. -"Visst, Batman har en cool bil...men Superman kan flyga. Alla människor vill i sina mest grundläggande fantasier kunna flyga." Och bortsett från det har Superman en mycket större mytologisk koppling. Superman är den arketypiska hjälten. En myt han delar med figurer som Jesus, Buddah, Prometeus, Moses och Osiris. Eller som Marlon Brando säger i filmen från -79, -"The Son becomes the father - and the Father becomes the Son" innan han skickar iväg sin son ned till oss på jorden. Den kopplingen till säkert tio tusen år av mänskligt historieberättande har inte Batman.

Ordens betydelse

Googlar man "smärta" och "cykling" så får man träffar om olika besvär med ont i händer och knän och rygg och om det möjligtvis finns nåt sätt att bli av med den helt onödiga värken. Googlar man "pain" och "cycling" handlar träffarna till rätt liten del om idrottsskador och istället om saker som "pain and glory".

Jag funderar ofta på varför vi har så många ord i vårt språk som vi berövar den fulla betydelsen. "Passion" är ett sånt ord som har färre betydelser på svenska än engelska. En titel som "The Passion of the Christ" går ju t ex inte att översätta rakt av.

Daily Mail

"Sweden is rather like a drug; you think you need it until you escape." Saxat ur Daily Mail

Min kompis, arkitekten...

Han jobbar inte alls med film (han är en mycket framgångsrik arkitekt) och vi träffas alldeles för sällan.

Kompisen tidigare ikväll: -"Alltså jag fattar inte det där med Guldbaggegalan. Det känns ju som att alla sitter där och det är hela branschen. Världens minsta ankdamm."

George W Bush

"There's an old saying in Tennessee - I know it's in Texas, probably in Tennessee - that says, fool me once, shame on... shame on you. Fool me - you can't get fooled again." George W Bush, Nashville, Tennessee, 17 September, 2002

Jag förstår absolut ingenting

Nu delar SFI ut marknadsstödet - det i mina ögon mest mystiska och märkliga av alla filmstöden. Jag försöker och försöker men jag förstår inte idén bakom det hela. Kan inte någon hjälpa mig?

Marknadsstödet går ut på att när SFI har lite feta cash att spendera - cash som kommer från överskott från det publikrelaterade stödet (PRS) - så lägger man dessa pengar i fyra stora jävla skottkärror och rullar ut dom till fyra producenter/bolag som man tror är bra på att dra publik. Därför får t ex Göta Kanal 3-gänget en skottkärra med 9 miljoner. Som grädde på moset av alla dom pengar dom redan drar in (vilket producenterna ska ha all heder för - det är sjukt svårt att hitta publik).

Det som gör att jag inte blir klok på det här stödet är att det varken är marknadsekonomisk eller vänsterideellt. Det enda det åstakommer är att ytterligare positionera SFI som den ensamt dominerande kapitalpartnern i filmbranschen. Jag har sagt det förut och jag säger det igen; när SFI går in och agerar kapitalpartner med den dominans dom har så resulterar det i att näringslivet inte vågar satsa på film. I mina ögon var SF:s monopol spiken i kistan på en kapitalmarknad för producenter som inte "tillhör" SF. Och SFI gör inte mycket för att mildra den smällen.

Varför skapas inte en statlig stiftelse som drar in kosing från hela snabbmatsbranschen varje år och sedan i slutet av året ger vi vinsten till McDonalds? Det är verkligen ett sjukt konstigt system. (Nu blir jag iofs inte förvånad om vi redan har ett sånt system i sverige)

I vanlig ordning tänker jag att jävlar vad staten hade haft chans att finansiera experiment och utveckling. Jag tycker bara att marknadsstödet känns inskränkt och kortsiktigt. Visst, SFI försöker uppmuntra att folk ska göra film som säljer. Men i ett större perspektiv säljer inte dom största filmerna ett skit. 1 miljon besökare är monstersiffror för oss. Det är mikrosiffror om man har ett större perspektiv än några få svenska dukar och varvet på Statoil-macken.

Hallå SFI, Think Big! Pengarna skulle kunna användas till att generera miljarder till svensk filmindustri.

Avslutat livsverk. Och vilket verk.

Florian Schneider lämnar Kraftwerk och kvar blir Ralf Hütter ensam med två turnémusiker. Man kan bara spekulera i orsaken men Schneider säger själv att han vill jobba med andra projekt. Schneider är mannen bakom Kraftwerks unika ljudbild och Ralf Hütter den stora konceptualisten bakom projektet. Dom två har hängt ihop sedan tidigt sextiotal.

Kraftwerk kommer att fortsätta att turnéra. Nu närmast som förband åt Radiohead. Radiohead i all ära men om man har någon som helst koll på modern musikhistoria så kan man tycka att Radiohead möjligtvis borde få en chans att öppna åt bandet som la grunden för den moderna dansmusiken.

Vore spännande att få inblick i vad som hänt. Kraftwerk är kända för att genom åren konsekvent tackat nej till samarbeten med otroligt stora artister och dom har tackat nej til offantliga förmögenheter för att integriteten att jobba själv och på helt eget sätt har varit viktigare. Florian Schneider är också en så extrem ljudfetischist att han flera gånger hoppat av turnéer för att han varit för missnöjd med soundet live. Och då är nog alla vi andra överens om att Kraftwerk låter helt otroligt bra live.

Här är David Bowies hyllningslåt till Florian Schneider:

Jobs framtid säkrad av IDG

Nu är det då enligt IDG äntligen slut på spekulationerna kring Jobs hälsa eftersom han själv gått ut med ett pressmeddelande om varför han förvandlats till ett vandrande skelett under 2008. Han har en "helt normal" hormonstörning. Japp. Då kan man lägga ned spekulationerna då. Nu tar Jobs sina vitaminer och allt är lugna gatan för Apple. Wallstreet behöver inte oroa sig alls längre. Glöm cancern han drabbades av för några år sedan och undanhöll för Apples styrelse ett bra tag. Det är bara ungefär hälften av de som får den diagnos Jobs fick som dör ändå.

Jag håller tummarna för Steve. Pankreatisk cancer (som han opererades för) är inget att leka med. Flera operationer kan krävas och cellgiftsbehandling. Viktminskning är en vanlig följd av sjukdomen. Man kan bara spekulera i vad det skulle innebära för Apple om hjärnan i företaget utan ersättare inom överskådligt håll skulle drabbas av en dödlig sjukdom mitt i den rådande världskrisen och ed den stenhårda konkurrens det innebär att tillverka gadgets och mobiltelefoner som huvudnäring idag.