onsdag, juni 03, 2009

Första dagen repetition

Idag var första dagen av repetition för mig och skådespelarna. Det är alltid förenat med en viss nervositet att kicka igång ett projekt - och med ett projekt av den här typen gäller det nog lite extra eftersom jag involverar skådespelarna direkt i hela manusprocessen (någonting jag tror mer och mer på). Projektet är upplagt så att vi helt skippat det traditionella manuset på 120 sidor och istället fokuserar vi på ett treatment och en röd tråd, hållpunkter, sekvenser, början och slut.

Det fina med det sättet att jobba är just att skådespelarna blir delaktiga i gestaltningen av karaktären på ett helt annat sätt än när det är frågan om att tolka en text. Mitt jobb som regissör är att vara någonslags "style guide" med stöd och vägledning i vad som känns som att det kommer att fungera eller inte. Jag har en genomarbetad idé om formen för filmen och stämmningen och min ambition med improvisationerna är att få spelet att lyfta bortom det skrivna ordet. Det förvånar mig alltid att inte fler regissörer jobbar så här. Manus och struktur i all ära - i slutändan är allting upp till gestaltningen. Gestaltningen med kameran och skådespelarna. Fungerar inte gestaltningen så fungerar inte filmen. Hur tight strukturen än är. Och det fina med kråksången är att i gestaltningens natur ligger den naturligt fungerande strukturen. Det är hela tiden den man jobbar för att hitta och få att fungera med improvisationsarbetet. Strukturen är inget problem när man jobbar med improvisation. När improvisationen fungerar så fungerar strukturen. Widerberg fattade det där. Cassavetes fattade det. Och Friedkin och några till... Smarta killar.

Tack alla modiga skådespelare jag jobbar med för att ni vågar skita i konventionerna tillsammans med mig. Det ska bli spännande att se var det här tar vägen.

Idag anlände också alla delar till den 3D-kamerarigg jag designat. Jag är nere på 670mm mellan linscentrum vilket är nära nog exakt avståndet mellan människans ögon - och det har hela tiden varit målet med designen. Riggen är förhållandevis lättviktig också genom att kompendie och andra delar är skurna ur ett plastiskt kompositmaterial som både är extremt starkt och extremt lätt. Man jobbar ogärna med handkamera och 3D - men med den här riggen blir det möjligt.

Jag kommer snart att börja posta bilder och klipp från produktionsarbetet med filmen.

7 kommentarer:

Ville Gideon Sörman sa...

Vem har skrivit treatmentet? Om det inte var du, var det efter en idé av dig?

Martin Munthe sa...

Jag har skrivit treatment.

Håkan Bjerking sa...

Gillar grundidén, har själv ett manus som jag skrivit, men jag ser att med alla som ska in och tycka så tappar det sin lyster och kraft. Men så kom det där som ska försörja familjen emellan. Så dess genomförande med samma attacksätt som ni har kommer först til hösten eller våren. Intressant som fan, keep up the good work and the flow!

Anonym sa...

vad använder du för kameror?

Martin Munthe sa...

Det är precis så det är, Håkan! Och inte bara andras tyckande som hamnar i vägen utan också det egna. Man jobbar helt annorlunda när premissen är snabbt/intuitivt än när man jobbar med mogna/bearbeta/skriv om/utveckla osv.

Jazz är inte mindre musik för att det inte finns ett partitur. tre väldigt olika personer har fått mig att inse det; Rob Nilsson, Robert Rodriguez och Mats Helge.

Anonym: Återkommer om det senare.

eff sa...

67 mm antar jag det ska stå?

Martin Munthe sa...

eh jo såklart