"We are what we buy" verkar vara tesen för tiden. Jag vet inte hur många små nystartade bolag som dykt upp (och som kontaktat mig för råd och tips) efter ett inköp av ett RED-kamerapaket. Det finns någonslags idé om att om jag investerar en halvstor slant i en kamera så smittar kameran "livsstil" av sig på mig och helt plötsligt kan jag inte backa ur - nu är jag långfilmare. Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR människor som bara bestämmer sig för att göra film och som skiter i alla som säger att det är svårt och att det är ett helvete att få stöd från SFI osv. Men de senaste åren har några amerikanska bolag verkligen lyckats med "social marketing" som i grund och botten går ut på att om du köper produkten så blir du en del av den och det den står för. Sånt skit tror inte jag på. Produkter är till för att förändras, byggas om, anpassas, modifieras, kritiseras och bytas ut av oss filmare. Vi är inte produkten. Produkterna är några av våra verktyg. Samtliga underställd vårt viktigaste vapen; hjärnan med sin längtan efter att få drömma fram saker i total frihet.
"Jag har så svårt att få tummen ur och göra en film" finns det många förnekelsevarianter på. Att köpa en RED och resonera "nu har jag ju köpt dyr utrustning - nu MÅSTE jag ju göra min film" är en. Gnälla på SFI och hur filmbranschen ser ut är en annan.
Jag har gnällt MYCKET på SFI genom åren. Men jag har nånstans alltid tänkt att ska jag öppna käften och gnälla så får jag se till att lika mycket som jag gnäller leverera konstruktiva förslag till lösningar eller försök att inspirera andra i min situation (det är i huvudsak därför den här bloggen funnits).
Från det ena till det andra ligger nu den första versionen av De Som Knackar hos Thomas Rydell som jobbar med att komponera musiken. Förhoppningsvis är vi helt färdiga med filmen i januari. Det är länge sen jag var så nöjd med någonting jag gjort som med just den här filmen. 3D-tekniken funkar klockrent.
---
Martin Munthes budgetformula för guerillafilmare ser ut så här:
Utrustning som "per unit" kostar mer än 30 000 kr i inköp - Hyr och utnyttja servicen och tryggheten i att hyra (det här är utrustningen som tappar mest värde över tid och ska därför inte ägas).
Utrustning med en prislapp under 30 000 kr - Köp och skriv av och se till att ständigt ha den tillgänglig. Den typen av utrustning ska vara så liten att den alltid kan vara med och göra film på i dom mest obekväma situationer (små HDV/AVCHD-kameror eller HDSLR).
Det är alltid vettigt att äga ett litet och lätt bas-kit av enkel kamera, lampor, stativ osv. Men det ska vara bärbara grejer. Har man inte tillgång till bil just den dan så ska det inte stoppa det man tänkt spela in.
2 kommentarer:
Gjorde en beställningsfilm med en Canon D5 stillbildskamera nyligen. Ser rätt bra ut då sensorerna och optiken är bättre än videokameror i samma prisklass. Annars är jag rätt såld på RED faktiskt.
Du har helt rätt. Läste någon artikel om detta fenomen någon gång under IT-bubblan. Då företag gick ut stoltserade med hur mycket pengar man plöjt ner i alla snabba datorer man köpt in. Någon jämförde det med att säga att "nu jävlar har vi köpt nya toaletter, nu ska det bli åka av!". Detta eftersom det ju självklart är - vad man GÖR med den inköpta utrustningen som är det intressanata, inte vad man köpt in eller hur mycket det kostat.
Ser fram mot 3d-filmen! :)
//tomas
Skicka en kommentar