måndag, maj 04, 2009

Varför 3D?

Johannes Pinter frågade mig i en kommentar vad 3D skulle tillföra min rysare. Här kommer min förklaring.

3D tillför just nu VÄLDIGT lite till biografdistributionen, där håller jag helt med Johannes. Samtidigt tror jag extremt mycket på 3D:ns framtid och utveckling som format. Hittills har i princip alla 3D-filmer försökt vara enbart roller coaster rides och just den stereoskopiska effekten ska hela tiden överdrivas för maximal effekt.

Jag har kollat på metodiken och hur kamerariggarna är byggda och konstaterar att standardgrejer som att öka avståndet mellan linserna för att få 3D-effekt är helt vansinnig. Det är som att beröva publiken skala och det är en sån där grej som är helt otänkbar i "vanlig" film. Metodiken just nu går ut på att förskjuta parallaxen så att perspektiven känns som dom hamnar "utanför" duken eller på vår sida av duken - vilket man tröttnar på som effekt efter två minuter. Det finns ingen anledning att hålla på så. Jag tror att bra 3D handlar om subjektivitet - precis som i traditionellt filmberättande. 3D är vanlig film + djup.

Jag ser inte på 3D som en effektgrej utan som en dimension till filmkameran och jag kommer aldrig att rigga kameran för "maximal effekt" utan jag kommer att placera publiken där kameran bör vara för scenens dramatik. 3D är bara ett sätt att ge publiken möjlighet att använda båda ögonen och på så sätt hamna "i" historien istället för framför ett 2D-plan so man klassiskt försöker göra mindre platt med ljussättning, val av linser, kamerapositioner, åkningar osv.

Jag tror att metodiken kommer att mogna och 3D kommer att bli en vardagsgrej så småningom. Just nu är det väldigt mycket ett nödgrepp (nejmen oj - nu jojjar huvudpersonen rätt in i kameran av nån anledning?). Om fem år kommer vi ha plattTV-apparater på marknaden som är billiga och som man inte behöver brillor till för att konsumera 3DTV. Då kan man antingen hålla på med billiga effekter som alla tröttnade på för femtio år sedahn eller så lär man sig att använda 3D-kameran som vilken kamera som helst men med en väldigt speciell lins som kan ge det där extra en enkel lins aldrig kan.

Varför mixar vi stereoljud? För första gången på väldigt länge skulle jag säga att ljud och bild har en chans att hänga ihop. Nu kan vi lyssna med båda öronen och titta med båda ögonen. Men regler måste skapas och metodik låsas så att det faktiskt fungerar.














3DTV på CES 2009 som inte kräver glasögon.

2 kommentarer:

Ola Paulakoski sa...

Modigt o filma i 3d, lycka till!

Johannes Pinter sa...

Jag ryser av din kommentar, Martin! Du resonerar helt rätt, och jag tror på allt du säger - som vanligt går du i bräschen! Jag kommer att tälta längst fram i ledet när du släpper biljetterna till filmen!