Jag kan inte begripa hur jag som är uppväxt i Stockholm och varit på Skansen massor av gånger kan ha missat att Emanuel Swedenborgs lusthus faktiskt står där (på Skansen). Lusthuset låg ju ursprungligen på Söder och jag var helt övertygad om att det helt enkelt bara rivits. Att lusthuset faktiskt existerar är ju jättestort...och det har jag som sagt helt missat. Det var ju i lusthuset Swedenborg hade de flesta av sina syner.
torsdag, december 30, 2004
måndag, december 27, 2004
Rödvin, Cigaretter, Jesus och ännu en film om Boxning
...jag gjorde en kortfilm som hette så för snart tio år sedan. Har för mig att jag var inne i någonslags Buñuel-period och kände mig vanvördig och auktoritetsfientlig i största allmänhet (inte för att jag är så mycket annorlunda nuförtiden). Hittade en gammal katalogtext som Filmverkstan sammanställde (dom gav filmen stöd med teknik).
"Fyra kulturexperter träffas för att se på film. Deras rädsla för att sticka ut och bryta mönster hämmar deras förmåga att uppfatta händelseförlopp berättade i bilder. Upphovsmannen försöker inte begå kulturellt självmord, bara belysa någonting väldigt mänskligt."
Jag är otroligt stolt över den där gamla kortfilmen på ett sätt som skiljer sig från mycket annat jag gjort. Kanske för att den är gjord under totalt fria former. Jag tror också att det är en av dom mer visuella filmer jag gjort. Den visades på Göteborgs filmfestival och på Filmhuset. Mycket av dialogen är saxad direkt ur filmtidningen Chaplin som jag ansåg hade en pretentiös svacka (ni minns när tidningen analyserade stillbilder ur filmer, varför dom nu gjorde det? Det irriterade i allafall mig rejält.). Efter visningen reste sig den dåvarande chefredaktören för tidningen och utbrast ett irriterat -"Jaha?!?!"...
"Fyra kulturexperter träffas för att se på film. Deras rädsla för att sticka ut och bryta mönster hämmar deras förmåga att uppfatta händelseförlopp berättade i bilder. Upphovsmannen försöker inte begå kulturellt självmord, bara belysa någonting väldigt mänskligt."
Jag är otroligt stolt över den där gamla kortfilmen på ett sätt som skiljer sig från mycket annat jag gjort. Kanske för att den är gjord under totalt fria former. Jag tror också att det är en av dom mer visuella filmer jag gjort. Den visades på Göteborgs filmfestival och på Filmhuset. Mycket av dialogen är saxad direkt ur filmtidningen Chaplin som jag ansåg hade en pretentiös svacka (ni minns när tidningen analyserade stillbilder ur filmer, varför dom nu gjorde det? Det irriterade i allafall mig rejält.). Efter visningen reste sig den dåvarande chefredaktören för tidningen och utbrast ett irriterat -"Jaha?!?!"...
söndag, december 26, 2004
Mus(t)ique
Alla andra konstformer i alla ära men vi vore inte människor utan musik. "Universums språk", som Mahler uttryckte det. Själv är jag just nu inne i en Acid Rock-period. Försöker spräcka trumhinnorna med saker som Iron Butterflys "Stone Believer", Steppenwolfs "Magic Carpet Ride" och Jefferson Airplanes "White Rabbit". Märklig tid när en 17 minuter lång musikalisk oddysée som "In-A-Gadda-Da-Vida" kunde sälja amerikansk platina (det var t o m den första LP:n som sålde platina). Rätt otänkbart idag faktiskt.
Får tillägga att Stonebridges "Take Me Away" med Therese är RIKTIGT bra.
Får tillägga att Stonebridges "Take Me Away" med Therese är RIKTIGT bra.
måndag, december 20, 2004
Är moralen tänjbar med tiden?
Medelhavsmuset är utan tvekan mitt aboluta favorit-"hang out" i Stockholm. Tosca i San Fransisco och Dunkin' Donut på Fifth i New York om jag får välja.
Medelhavssmuseet är en euforisk upplevelse av historia som sipprar ur montrarna. Jag skulle ge mycket för att få skjuta undan glaset och känna på objekten med mina händer. Men en våning ned i källaren har jag väldigt svårt att gå. Det är museets utställning av de åtta mumier som i olika omgångar skänkts till samlingen. Det vänder sig i mig totalt när jag tänker på hur vi slitit dessa människor ur sin eviga vila i väntan på att återuppstå. Jag tänker på den mödosamma processen att balsamera kropparna och stänga in dem och vilket smädelse det är att slita upp sarkofagerna och ställa ut kropparna till allmän beskådan (och samtidigt skynda på nedbrytningsprocessen). Det är ointressant vad man har för religionsuppfattning eller om man helt enkelt är ateist - det är människor i sarkofagerna - inte rekvisita.
Medelhavssmuseet är en euforisk upplevelse av historia som sipprar ur montrarna. Jag skulle ge mycket för att få skjuta undan glaset och känna på objekten med mina händer. Men en våning ned i källaren har jag väldigt svårt att gå. Det är museets utställning av de åtta mumier som i olika omgångar skänkts till samlingen. Det vänder sig i mig totalt när jag tänker på hur vi slitit dessa människor ur sin eviga vila i väntan på att återuppstå. Jag tänker på den mödosamma processen att balsamera kropparna och stänga in dem och vilket smädelse det är att slita upp sarkofagerna och ställa ut kropparna till allmän beskådan (och samtidigt skynda på nedbrytningsprocessen). Det är ointressant vad man har för religionsuppfattning eller om man helt enkelt är ateist - det är människor i sarkofagerna - inte rekvisita.
Meister Herzog
Jag har alltid haft en stark och djup vördnad för Werner Herzogs arbete som filmare. Han är ju en regissör som passerat in och ut ur hipphetens rampljus många gånger och som placerats i många fack. Jag såg "Auch Zwerge haben klein angefangen" någongång i sex-, sjuårsåldern och drömde mardrömmar i flera månader. Filmen fostrade en slags människosyn i mig innan jag ens kunde läsa som sitter i än i dag. Jag tilltalas också starkt av hans arbetsmetoder och ständiga sökande i arbetsprocessen. Som när han hypnotiserade skådespelarna under inspelningen av "Herz aus Glas". På många sätt tycker jag att hans samarbete med Klaus Kinski, även om det är mycket intressant, har en tendens att överskugga en mycket, mycket märklig karriär. Hans samarbeten med den förståndshandikappade Bruno S eller hans orhörda arbete med Wagner-uppsättningarna glöms bort. Herzog ligger också bakom några av den moderna filmens mest märkliga dokumentärer.
torsdag, december 16, 2004
...
And now as broken glasses show
A hundred lesser faces, so
My rags of heart can like, wish, and adore
But after one such love, can love no more.
- John Donne
A hundred lesser faces, so
My rags of heart can like, wish, and adore
But after one such love, can love no more.
- John Donne
Fler recensioner att vara stolt över!
Den här sammanfattningen är inte tillgänglig.
Klicka här för att visa inlägget.
lördag, december 11, 2004
onsdag, december 08, 2004
Konstiga credits...
Till min stora förvåning har jag sett att DVD-utgåvan av SWIP Snutarna (ni vet den gamla TV-serien som följde Ronny & Ragge av samma upphovsmän) presenterar creditlistan med "Fredde Granberg, Peter Settman och Martin Munthe". Vad hände med Anders Lundin? Regina Lund? Johanna Westman? Jan Nygren? Carl Magnus Dellow? Eller det faktum att jag spelar rysk komiker i bara ett enda avsnitt?
Det är också en del som undrar om Richard Holms galna hobbyrulle "Sex, Lögner och Videovåld" där det stämmer att jag dyker upp någonstans i all hast (jag har inte sett filmen själv). Lite småcoolt är det att ha medverkat i samma film som Brandon Lee. Och, ja, jag gjorde ett blixtsnabbt inhopp i "Elaka Rune & Sune"s senaste eskapader.
Det är också en del som undrar om Richard Holms galna hobbyrulle "Sex, Lögner och Videovåld" där det stämmer att jag dyker upp någonstans i all hast (jag har inte sett filmen själv). Lite småcoolt är det att ha medverkat i samma film som Brandon Lee. Och, ja, jag gjorde ett blixtsnabbt inhopp i "Elaka Rune & Sune"s senaste eskapader.
söndag, december 05, 2004
Trapcode
Jag kan inte nog tjata om hur otroligt bra jag tycker att Trapcodes pluggar till After effects är. Svensken Peder Norrby ligger bakom. Alla compositingsnobbar som tycker att plugins är "fusk" missar så otroligt mycket utan Trapcode som på ett lysande sätt illyustrerar hur en plug kan expandera ett programpakets möjligheter. Kolla Trapcode.
Fransk artikel om Trapcode och mitt pågående projekt Typhoon. Länk.
Fransk artikel om Trapcode och mitt pågående projekt Typhoon. Länk.
fredag, december 03, 2004
Tidningen Hemmabio
En liten fågel viskade i mitt öra att det är (någonting i stil med) femte krönikan i år som på ett eller annat sätt sågar min film Camp Slaughter. Jag har inte själv läst någonting eftersom jag plockat upp tidningen en gång och efter att ha bläddrat i den en stund avfärdat den som oläsbart skräp. Det finns en del tidningar som har den där alldeles särskilt inkompetenta auran kring sig. Den sortens tidning som får en att efter två minuter undra varför man just betalat sextio spänn för en gratistidning. Eftersom jag själv är skribent så har jag aktat mig som ögat för reklamdominerade tidningar av den där typen och är rätt stolt över mina visiter i högkvalitativa tidskrifter som smått legendariska Nollett (ett utmärkt exempel på en nischad tidning med järnkoll). Nollett är nog det närmaste Res (www.res.com) vi kommit i Sverige. Uppenbarligen har Camp Slaughter haft någon form av hypnotisk inverkan på folket som jobbar med Hemmabio i alla fall. Hi, hi.
onsdag, december 01, 2004
Jag kanske har fördomar...
...men jag har aningen svårt att förlika mig med att Conan Cimmerierns öde numera vilar i händerna på E-Type och Gry Forssell. Från Robert E. Howards brilljanta och suicidala huvud via NRA ordföranden John Milius till en svensk eurotechnoartist och programledaren för Izabellas Bröllop på TV3. Ibland är världen bra bizarr... Crom!
Izabellas nya kille?
Izabellas nya kille?
MicroCinemaScene Review
Particularly good were Annika Marklund as Karen, Christian Magdu as Adrian,
Karin Bertling as Constance, and Fred Anderson as the overweight, long-suffering
Fluffy. This is a most impressive effort by Martin Munthe and company, and
probably belongs on the Microcinema list of best films.www.microcinemascene.com
tisdag, november 30, 2004
Begåvad med dyslexi?
Här är en väldigt bra site som har koppling till den amerikanska dyslexirörelsen Free Thinkers.
Stingertrailern
För er som inte sett trailern till Stinger ännu. Den finns till beskådan hos Shoreline Entertainment.
Starkt snus.
I vanlig ordning väckte det starka reaktioner (som alltid när jag befinner mig i en officiell situation) hos en del besökare när jag som nu senast satt i juryn för Novemberfestivalen. Jag är ju härdad vid det här laget när Expressen vill att staten belägger mig med yrkesförbud och att Nerikes Allehanda vill bränna mina negativ och diverse recensenter vill slå mig på käften. Snarare blir jag extremt misstänksam när glåporden och hotelserna uteblir. Då är det någonting som verkligen är fel. Jag känner mig rätt mycket som en åskådare i det bizarra spelet mellan mina egna konstiga filmer och belackarna. Eftersom jag haft den effekten på min omgivning så länge jag kan minnas och långt tillbaka i barndomen är det ett slags naturligt tillstånd för mig. Jag kan inte se någon annan naturlig utveckling än att accelerera det jag redan startat. Att bli accepterad och godkänd är ett tillstånd som faktiskt skrämmer mig en hel del.
För rättvisans skull måste jag ändå tillägga att jag verkligen uppskattar alla er som hör av sig och gillar mina missfoster. Jag gillar er också.
För rättvisans skull måste jag ändå tillägga att jag verkligen uppskattar alla er som hör av sig och gillar mina missfoster. Jag gillar er också.
Neuro-Linguistic Programming (NLP)
Jag har alltid haft ett ganska stort intresse för hypnoterapi, hypnos, suggesion och telekinesi och måste säga att ju mer man fördjupar sig i NLP (som är en relativt ny "lära") så fattar man hur obehagligt enkelt det är att programmera människan och styra vårt handlande genom att använda hjärnans egna mekanismer och dess egen grammatik. Vårt tankemönster är effektivt tack vare att vi använder "genvägar" för att slippa att hela tiden tänka alla led för att dra en slutsats. Hjärnan skapar dessa "genvägar" när vi en gång lärt hjärnan en slutsats. Dessa genvägar går att manipulera eller använda sig av genom tal, bilder och text. NLP är oroväckande därför att det helt enkelt inte går att värja sig emot.
söndag, november 28, 2004
Saknad...
Jag saknar min PowerBook. Steve Jobs är dum i huvudet som förvandlar Macen till ett tillbehör för MP3-spelare men jämfört med Windows klarar OSX i allafall multitasking. Avsaknaden av riktig multitasking är det jag saknat mest sedan jag gick över till Windows för nåt år sedan. Multitasking på en PC innebär meddelandet "Program not responding" och 100% CPU aktivitet en stund. Inte särskilt sexigt. Och efter ett år med PC kan jag för mitt liv inte förstå hur användarna orkar med alla vidriga små program man måste installera för att maskinen skall vara funktionsduglig och säker när man ägnar sig åt epost och surfning. Måste alla PC-program generera tusentals ikoner, popups och hemskheter? Och en PC utan Norton eller Panda ber om att få bli dödad av hackers samtidigt som Norton och Panda är dödstöten för prestandan i alla datorer på alla system.
Windows är jättebra för en del hardcore dedikerade uppgifter (som att köra Maya eller Digital Fusion) men som administrativ dator och för kontorsbruk är det en ren mardröm.
Windows är jättebra för en del hardcore dedikerade uppgifter (som att köra Maya eller Digital Fusion) men som administrativ dator och för kontorsbruk är det en ren mardröm.
Långfilmer, långfilmer, långfilmer...
Jag är mitt uppe i avslutet av långfilmen Stinger för Shoreline Entertainment. Här finns en trailer och lite fakta. Stinger kommer att visas på HBO Asia och en hel del andra TV-kanaler ute i världen och det är högst troligt att den kommer att finnas i de flesta videobutiker inom en inte alltför avlägsen framtid.
Nu hugger jag också tag i arbetet med Typhoon och En Bland Andra igen. Båda filmerna är färdiginspelade. Båda är också extremt olika. Typhoon är ett scifi-epos av gigantiska proportioner producerad på en gigantiskt låg budget och En Bland Andra är ett intimt drama berättad med absolut minimalism.
Nu hugger jag också tag i arbetet med Typhoon och En Bland Andra igen. Båda filmerna är färdiginspelade. Båda är också extremt olika. Typhoon är ett scifi-epos av gigantiska proportioner producerad på en gigantiskt låg budget och En Bland Andra är ett intimt drama berättad med absolut minimalism.
Novemberfestivalen
Så satt man i Novemberfestivalens jury förra helgen. Snön låg tung över Trollhättan. Övriga jurymedlemmar var Lasse Blomgren från Filmlance (Lasse producerade b la annat min kompis Teresa Fabiks första film Hip Hip Hora) och Emma Gray från Filmkrönikan (Emma skänker Filmkrönikan en mindre populistisk prägel nu när Orvar Säfström tagit över programmet och Emma gör programmet sevärt IMHO - förutsägbara recensenter är så tråkiga). Novemberfestivalen är verkligen oerhört bra arrangerad och alla bakom den gör ett jättebra jobb. Årets filmer var en blandning av högt och lågt. Jag tycker rent generellt att vi hade mycket starka prisvinnare. Läs mer om vilka som vann på www.novemberfestivalen.nu.
Trollhättans Tidning har en artikel online. Som vanligt har du kastat om citat och blandat ihop det jag och Emma sa. Det jag sa var att jag inte tycker att branschen skall se på tjejer som "assistenter" utan direkt från början släppa in tjejerna på ansvarsfulla positioner eftersom man gör så med killarna utan några större betänkligheter. Jag har ju en del problem med SFI:s och filmbranschens inställning till kvinnor. Det är mycket snack och liten verkstad.
Trollhättans Tidning har en artikel online. Som vanligt har du kastat om citat och blandat ihop det jag och Emma sa. Det jag sa var att jag inte tycker att branschen skall se på tjejer som "assistenter" utan direkt från början släppa in tjejerna på ansvarsfulla positioner eftersom man gör så med killarna utan några större betänkligheter. Jag har ju en del problem med SFI:s och filmbranschens inställning till kvinnor. Det är mycket snack och liten verkstad.
Klara, färdiga, gå!
Jahapp. Så har jag slängt ut den här lilla bloggen till allmän beskådan. Det händer så mycket just nu att jag tycker att det kunde vara ett intressant experiment att dela med mig av en del av det. Nu är det upp till dig som läser att älska eller hata. Jag brukar sällan generera de där mittemellan-känslorna och jag tror inte att den här bloggen kommer att bli annorlunda.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)