Medelhavsmuset är utan tvekan mitt aboluta favorit-"hang out" i Stockholm. Tosca i San Fransisco och Dunkin' Donut på Fifth i New York om jag får välja.
Medelhavssmuseet är en euforisk upplevelse av historia som sipprar ur montrarna. Jag skulle ge mycket för att få skjuta undan glaset och känna på objekten med mina händer. Men en våning ned i källaren har jag väldigt svårt att gå. Det är museets utställning av de åtta mumier som i olika omgångar skänkts till samlingen. Det vänder sig i mig totalt när jag tänker på hur vi slitit dessa människor ur sin eviga vila i väntan på att återuppstå. Jag tänker på den mödosamma processen att balsamera kropparna och stänga in dem och vilket smädelse det är att slita upp sarkofagerna och ställa ut kropparna till allmän beskådan (och samtidigt skynda på nedbrytningsprocessen). Det är ointressant vad man har för religionsuppfattning eller om man helt enkelt är ateist - det är människor i sarkofagerna - inte rekvisita.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar