fredag, mars 30, 2007

En fantastisk bild
















Jake LaMotta skickar Sugar Ray Robinson ut ur ringen. Sugar Ray var ett geni till boxare och en verklig förebild men han fick problem när han mötte den tekniskt oskicklige men djuriskt envise LaMotta. (Jag har möjligtvis postat den här bilden på bloggen någon gång i tidernas begynnelse - risk för favorit i repris alltså)

Filmbaren Podcast

Här kan man hitta Podcasten från onsdagens Filmbaren i Trollhättan.

torsdag, mars 29, 2007

Kina kommer snart att äga hela världen

Vilken makalös service. Här sitter jag och försöker hitta bra priser på DVD-pressning och hamnar på en hemsida för ett Kinesiskt företag. Alla västerländska bolag talar ogärna om priser utan ägnar sig mest åt lull-lull som häftiga flashanimationer som visar hur deras häftiga lasermaskiner ser ut i sobra postproduktionsmiljöer. Hos det kinesiska bolaget Disc Turnkey möts jag direkt av en pop-up-ruta där en vänlig serviceperson frågar om jag behöver hjälp. Jag frågar vad saker kostar. Får blixtsnabbt svar och all hjälp jag kan tänka mig på knepiga frågor man ofta har i samband med DVD-pressning. Service från himlen!

Det visar sig också att företaget är gigantiskt stort, ledande i Kina och trycker upplagor för hela världen OCH kostar en åttondel av vad ett svenskt företag kostar att anlita.

Trollhättan round up

Gårdagens Filmbaren kommer tydligen att läggas ut som Podcast. Gick väl hyfsat bra tror jag. Som vanligt i såna här paneler blir det mycket gnäll på staten, att man inte får några bidrag. Jag försökte hålla mig ifrån det. Ett prima exempel uppstod i frågestunden efteråt. Jag satt i panelen med tre dokumentärfilmare så det var inte helt lätt att få logik i allt eftersom finansiering av drama ch dokumentär ser så annorlunda ut, men det började pratas om att dokumentärfilmare borde förena sig mot den elaka staten som "utnyttjar" filmarna och inte ger dom tillräckligt tillbaka i back end.

Här tappar dom mig totalt. Hur kan staten vara elak som först frontar ALLA pengar (i form av bidrag) så att filmaren står där som exklusiv ägare till en film denne inte tagit minsta ekonomiska risk i att finansiera och sedan förväntas staten dessutom leverera en fet vinst när filmen visas i SVT. Var exakt ligger den sunda ekonomiska rättvisan i det?

Jag blir faktiskt lite arg när jag tänker på alla er filmare där ute (ja just det - ni) som förväntar er full finansiering från SFI eller filmpoolerna eller fonder med noll ekonomiska motkrav och sedan förväntar ni er dessutom att staten ska generera profit åt er ur sina kassor. Vill ni göra profit så låt bli våra skattepengar tack. Dom behövs till bättre ändamål. Garanterat.

Så några ord till politikerna i Trollhättan innan jag sätter mig på flyget: Ni vet väl om att när Stockholm drar härifrån så har ni ingenting? Bara ett oändligt stort hål i plånboken. Som en kompis och Trollhättanbo sa till mig igår, -"Vi är jävligt många som kan köra bil och koka kaffe i den här staden nu". Ingen klagar högljutt ännu så länge eftersom ingen vill såga av den gren man sitter på. Utredningen av "filmundret i väst" kommer garanterat att bli en klassiker när det här är över.

tisdag, mars 27, 2007

UPPROP!

Hej där ute. Jag behöver komma i kontakt med er som jobbar med eller vill jobba med specialeffekter och som känner att vi som jobbar med specialeffekter står och stampar. Specialeffekter/visuella effekter har blivit allmängods. Var och varannan DVD innehåller bakomfilmer som visar steg för steg hur allt har gjorts. Nu fattar alla hur man gör allt och därmed spricker illusionen. Människor klagar på King Kong och Sagan om Ringen för bristande effekter trots astronomiska budgetar. Den typen av filmer borde vara "den stora illusionen" men dom är inte det längre. Vanliga tittare fattar saker som mocap, motiontracking, masker, digitala mattes och morfningar. Vi som jobbar med effekter MÅSTE bli Illusionister igen för att det här ska fungera och för att konstformen ska kunna utvecklas i någonslags riktning som är bra för publiken. Annars kommer effektfilmen att sluta i ett meningslöst race efter flest människor bakom kameran. Att själva den massiva arbetsinsatsen är det som imponerar - inte resultatet. Det måste finnas en hederscodex om tystnad utanför rankerna. Vi kan inte jobba med effekter efter "tutorials"-princip. Illusionism kan inte vara allmängods.

Hör av er till mig. Jag vill skapa en Think Tank för oss. cinegear at gmail dot com.

Vårklisché

Satte mig nyss på MacDonalds på Sveavägen. Skulle shoppa böcker och bokhandlaren har inte öppnat ännu (och inga andra fik) - så det blev en MacDonalds-kaffe. Vårsolen glittrar på biltaken på Sveavägen, Killarna på Falafelkungen spolar trottoaren. Billie Holliday i högtalarna. Människor skyndar till jobbet inte lika trötta och sura som vanligt. Den store regissören i himlen kör hårt på klichéerna idag.

måndag, mars 26, 2007

Filmbaren 28:e Mars i Trollhättan

På onsdag sitter jag i en paneldiskussion om "filmfinansiering" i Trollhättan. Evenemanget kallas Filmbaren. Läs mer här.

Jag får ofta frågan hur jag finansierar mina filmer och jag är inte så jäkla säker på att jag har något särskilt bra svar på det. Det är säkert olika för alla beroende på vem man är och vad man gör eller vad man vill göra. Och vad man har för inställning till sitt yrke.

Filmstöd eller inte

Johan Croneman skriver såhär i dagens DN:

Det är inte på det viset att det driver omkring en flock unga missförstådda regissörsgenier som ett helt liv stretar med sin begåvning, i kamp med ett sinnrikt konstruerat system som gör allt för att de aldrig skall få komma fram. Det ligger inte hundratals ofilmade briljanta manus gömda för biopubliken, stoppade av diverse oförstående ointelligenta konsulenter, producenter, filmmakare. Det är filmbranschens bäst bevarade, mest omhuldade, myt.


Jag skulle vilja veta vad han baserar det kategoriska uttalandet på. Hur kan han veta det? Som filmjournalist på DN? Hur mycket manus läser Johan Croneman?

Jag kan bara kontra med att jag VET att det finns massor av fantastiska projekt som aldrig hittat finansiering och mängder av fruktansvärt bra manus utanför mallarna för vad kulturetablissemenget betraktar som bra film. De projekt jag talar om är den typen av projekt som är internationellt gångbara redan på koncept/idéstadie - till skillnad från kulturetablissemangets favoritfilmer. Många av människorna som drabbas av kulturetablissemangets förakt skiter så småningom i svensk film. Dom drar till Hollywood eller England eller ger sig in i dataspelsindustrin som förstår den typen av kreativitet bättre och som redan är en bransch med stora exportsuccéer och därför har lite bättre kontakt med publiken än det svenska kulturetablissemanget. Så där har väl Croneman en poäng när han skriver att vi inte spenderar ett liv som "missförstådda regissörsgenier".

fredag, mars 23, 2007

Illusionister och filmens historia

Jag var på Joe Laberos föreställning på Hamburger Börs igår. (Verkligt trist tyvärr. Labero genomförde nästan uteslutande gamla skolboksrutiner och ibland var det mest fråga om sketcher istället för illusionism. När han uppstod efter ett försvinnande var han anfådd efter att ha sprungit i kulisserna och annat som gav det hela en väldigt amatörmässig prägel. Dock hade han med sig en makalös fransman som gjorde ett fantastiskt nummer mitt i föreställningen.)

Det fick i allafall mig att fundera på illusionismens historia och filmens. Jag tror att många filmare behöver inse vilka rötter vi faktiskt har genom att titta på historien. George Méliès uppfann filmen i mina ögon. Bröderna Lumiere uppfann kameran - men kameran gör inga filmer. Méliès var från början illusionist. För honom var filmkameran det mest fantastiska redskapet för att skapa illusion som någon hittills hade konstruerat. Det är det vi kommer ifrån. Kameran är ett verktyg i händerna på en illusionist. Numera har förstås datorerna blivit en förlängningen av den stora filmillusionen.

Som illusionister är det vår stora plikt att greppa tag i publikens fantasi och ta publiken till en plats där naturlagarna inte gäller längre (magi).

onsdag, mars 21, 2007

Ny långfilm: En Bland Andra

Inspelad för flera år sedan. Jag har hunnit göra tre långfilmer sedan jag spelade in det här märkliga improvisationsprojektet och nu är filmen äntligen väldigt nära att vara färdig. Håll till godo med en teasertrailer så länge. En Bland Andra letar för närvarande distributör.

söndag, mars 18, 2007

Cassavetes manus?

Är det någon av mina ärade besökare som möjligtvis har stött på någon av John Cassavetes manus i någon form (på nätet eller i bokform eller annat)? Har letat som en galning men hittar ingenting. Jag vet att han skrev väldigt enkelt och skipade standardmallar men jag vet också att han verkligen skrev manus till allt han gjorde och att improvisationsarbetet hade en solid grund att stå på. Någon som kan peka mig i någon riktning?

Väntar med spänning...

onsdag, mars 14, 2007

Ted

"It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, and comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds, who knows the great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause, who at best knows in the end the triumph of high achievement, and who at worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who know neither victory nor defeat."
-- Theodore Roosevelt

tisdag, mars 13, 2007

Year One - En ökenvandring

1993 - Jag skrev det första utkastet med titeln Typhoon. Samma år hamnade projektet hos Walle Bergendahl på SF som gav manuset en lysande recension och sedan försökte vi hitta pengar. Vi fick nästan, men bara nästan med oss SFI och den dåvarande filmkonsulenten Peter Hald. Eftersom svensk film fryser fast i ett dödläge när gratispengarna inte vill vara med så frös projektet inne. Jag kom i kontakt med The Shamen för samarbete kring ett soundtrack som tyvärr aldrig blev av (några år senare splittrades den legendariska gruppen).

1994-1996 - Manuset låg hos flera olika svenska producenter under den här perioden. Vid ett flertal tillfällen var filmen på väg att bli av men det hela stupade hela tiden på osäkerheten med om det var tekniskt möjligt att genomföra filmen och kostnaderna förenade med det.

2001 - Jag bestämde mig för att det var dags att producera filmen - no matter what och gick in i en period av förproduktion.

2002-2003 - Filmen spelades in i en löjligt liten studio med en liten kärntrupp av entusiaster bakom datorerna. Budgeten var nästan obefintlig och jag har fått mängder av avslag på projektet från SFI. Istället för budget slog vi våra kloka huvuden ihop och löste det hela med smarta tekniska lösningar och billiga datorer och mjukvara. Företag som Apple, Aurora Video Systems m fl hjälpte oss med teknik.

2006 - Intensiv postperiod. Sista försöket med SFI för att få lite pengar till en ljudmix. Störtlöjligt förtryckt "Nej tack"-svar från SFI.

2007 - Uwe Bolls bolag beslutar att gå med i projektet eftersom dom ser den internatonella potentialen. Det startar den sista postproduktionsperioden på tre månader. Filmen distribueras i Sverige av Sandrew Metronome.

Kul med Bruno Mattei

Otroligt kul citat.

I´ve worked in America, the Americans have no imagination at all. Put ten together and you have a team of idiots - Bruno Mattei

Boll + Munthe = Sant















Det har kliat i fingrarna efter att läcka lite info om den deal jag just skrivit med Uwe Bolls internationella säljbolag i Tyskland. Nu är det dock äntligen officiella nyheter att jag ingått ett mycket bra distributionsavtal på min kommande film Year One tillsammans med Uwe "Raging" Boll och hans bolag Boll AG.

Year One kommer att säljas i Cannes av Boll AG nu i Maj och sedan kommer dom att representera mig på alla som stora marknaderna (American Film Market osv).

För oss (och då talar jag för alla eldsjälar som satsat sin tid och energi i projektet) som kämpat i många år med att får den här filmen klar känns det väldigt bra att filmen hamnar i rätt händer inför den internationella lanseringen.

torsdag, mars 01, 2007

Dreamers of Dreams...

We are the music-makers,
And we are the dreamers of dreams,
Wandering by lone sea-breakers,
And sitting by desolate streams;
World-losers and world-forsakers,
On whom the pale moon gleams:
Yet we are the movers and shakers
Of the world forever, it seems.

With wonderful deathless ditties
We build up the world's great cities,
And out of a fabulous story
We fashion an empire's glory:
One man with a dream, at pleasure,
Shall go forth and conquer a crown;
And three with a new song's measure
Can trample an empire down.

We, in the ages lying
In the buried past of the earth,
Built Nineveh with our sighing,
And Babel itself with our mirth;
And o'erthrew them with prophesying
To the old of the new world's worth;
For each age is a dream that is dying,
Or one that is coming to birth.

- Ode - Arthur O'Shaughnessy