Ryska pirater...

Camp Slaughter i sin ryska piratutgåva.

Frostbiten

Nu finns en teaser till Frostbiten som jag jobbade på i våras. Några av mina bilder jag plåtade letade sig in i den.

AE Wiki

Utmärkt tilltag för oss som inte kan sluta flumma på AE info här.

After Effects 7.0

Äntligen på gång. Världens bästa program i alla kategorier och helt utan konkurrens om titeln är IMHO After Effects. Koden är så exceptionellt oerhört välskriven och det finns nästan ingenting som AE inte fixar. AE är giganten i min värld (någon som har en CoSa T-shirt att sälja till mig förresten?). Här är tjuvtitten på version 7.

Ser väldigt bra ut.

Letus35

Engelsk långfilm

Jobbar just nu med first draft på en Engelsk långfilm med kraftigt samhällskritiska undertoner. First draft skall vara klart 1:a Oktober.

Manusförfattare sökes

För er som det kan intressera så letar jag just nu manus på svenska i novellfilmslängd (ca 30 minuter) men också kortare saker. Gärna väldigt korta idéer på någon minut. Rätt novellfilmsmanus ger såklart arvode. Jag tar helst emot manus i digital form. Skicka utkast eller manus till munthe @ operafilm . com (ta bort mellanslagen innan du skickar).

Båstad filmfestival Del 2

Besökte filmpensionatet Sverige. Sån vill jag aldrig bli.

Stinger i Indonesien

Alltid lika kul att se när de lokala omslagen till utgåvor av ens filmer dyker upp. Här är det Indonesiska DVD-släppet av Stinger.

Stay Hungry. Stay Foolish.

Båstad filmfestival Del 1

I morgon drar jag till Båstads Filmfestival. Har aldrig varit där. Det ska bli intressant. Verkligen inget upphetsande programblad, men vafan. Min syster Lisa visar sin novellfilm och annars ser jag nog mest fram mot Othman Karims film.

Konst vs. Teknologi

Har funderat en hel del på hur otroligt viktigt det är att tekniken och konsten möts under gemensam flagg när man gör film. De flesta filminspelningar är antingen för tekniskt orienterade eller för otekniska. Resultatet blir stela effektfilmer eller onödigt enkla diskbänksrealistiska filmer. Tyvärr finns det väldigt få incitament för att förena tekniken och konsten i svensk filmbransch. Det är som om man utgår från att de två grupperna inte har någonting att säga varandra. Därför finns det massor av regissörer som inte kan ett smack om teknik och som lämnar iväg allt sånt till fotografen och hans team av tekniker. Eller så blir det tekniskt och stelt av en regissör om är obsesserad av allt vad teknik heter och snöar in totalt på sin manusstruktur och glömmer bort den där viktiga "känslan" de otekniska filmerna oftare har. Om man sammanförde filmens två viktiga delar till en skulle man kläcka odödliga filmer på löpande band. Anledningen till att vi sällan ser det är naturligtvis enkel; det är djävligt svårt...

Dream on...

Enligt WGA (Writers Guild of America) så är färre än 5% av alla filmer som produceras i USA resultatet av ett "spec"-projekt (d v s en idé och ett utkast som initeras av manusförfattaren själv och inte är beställt med betalning). Det är en grymt låg siffra. Mindre än 3% är resultatet av en "pitch" (ett möte där manusförfattaren säljer in sin idé med en imponerande idépresentation vilket sedan resulterar i att ett manus skrivs). Deprimerande siffror för den som fortfarande tror på alla Hollywoodmyter.

B & H Photo (A foiler tut in tsveyen!)

B & H photos hemsida (www.bhphoto.com) har länge varit en referenssida för mig att kolla upp bra prosumerutrustning och "mellan tummen och pekfingret"-priser. Nu besökte jag stället i västra Midtown på Manhattan. Det var absolut bland det mest bizarra jag någonsin upplevt. B & H Photo visade sig vara en gigantisk judisk tomteverkstad. Killar med kippots (de där små hattarna) och större hattar och de typiska skäggen och till och med några med skruvade polisonger (Rabbis?). Alla klädda i svart.

Jag skulle köpa en USB-kabel och insåg att stället hade ett extremt avancerat system för hur man köper saker och ting. Det första man möts av i butiken är en infodisk med en judisk tomtefarbror som slår ut med armarna och skrockar (Oy! Schalom!) och man guidas sedan runt av killar som jobbar med att man skall hitta rätt kö. Det finns olika köer. Snabbköer och långsamma köer beroende på vad man söker. Jag hamnade i en snabbkö (L'ashayim!) där en ung kille med sån där judisk accent man hört på film förklarar vad det är för kabel jag behöver och så knappar han in modellen på en dator. Sedan får jag en lapp med ett nummer. Den lappen är ett kvitto på beställningen. Beställningen plockas bakom ridåerna fram från lagret och jag ser min kabel transporteras på ett avancerat rullbandssystem i taket bort mot kassorna. Väl i kassan råkar jag ställa mig fel. Jag tänker betala kontant och då får jag går till kontantkassan (A breyre hob ich!) där ett gäng krumma farbröder som ser ut som pensionerade bookies räknar upp växel som om jag just köpt en kamel och gjort en hedersaffär. Sedan tar jag kvittot på att jag betalat och går till en disk där det i stor frenesi springer omkring killar och plockar ned varorna i nummermärkta kassar (allt på det här stället handlar om nummer och jag får en känsla av att jag befinner mig mitt i någonslags Kaballah-mystisk twilight zone). Till slut efter ungefär fyrtio instanser får jag min lilla påse med USB-kabel och kan lämna stället. Nu helt snurrig av alla lappar med nummer och olika köer. Väldigt kul alltihop.

Semester i New York

35 grader plus och 95 procents luftfuktighet. New York är trivsamt. En favoritstad bland städer. Emma och jag var där en vecka och såg Charlie and the Chocolate Factory på IMAX-duk (bra film - Depp är grym) och The Warriors på midnattsvisning nere i East Village (odödlig klassiker). Brände av en massa bilder. Här är bl a toppen på Empire State Building (i vilken en digital apa från Wellington snart kommer att klänga).

Sommar

Träffade min kompis Adam som är filmfotograf en sväng på Nadas uteservering. Solen steker.

Tröttsam widescreen

Såg om Kelly/Donens "Singin' in the rain" här om kvällen. Kunde inte låta bli att reflektera över hur tråkigt det är att Academy 1,37:1 totalt har fallit i glömska bara för att "widescreen" skulle erbjuda konkurrens till TV:s 1,33:1-format. Academy är ett otroligt trevligt format och det bygger höjd på ett sätt man inte kan göra med vidfilmsformat som mer handlar om att komponera horizontellt. Fram till 1953 och "Shane" (1,66:1) så var Academy standard på alla dukar och alla biografer byggdes för att dukarna skulle ha höjd. Efter femtiotalet byggdes allt för bredd. Synd. På många sätt tycker jag att Academy gynnar montage mycket bättre än vida format. Särskilt scope.

Snyggt.


Förvirrad widescreen?

Maja Sten

Maja gör jättebra saker. Familjen Sten är jävligt bra överlag. Kolla in Maja här.

Min nya kamera

Billigast är oftast bäst när det gäller digitala prylar. Behövde desperat en digitalkamera häromdagarna och skaffade Sonys absolut billigaste modell med 4,1 megapixel CMOS. Lysande bra kamera för pengarna. Och rätt snygg och smidig.

English please

Yes friends. I'll be switching my blog to English soon. Currently only my video editing blog is in English and I know some of you guys would like this one to be in English as well...

Midsommar

Nästan löjligt idyllisk midsommar på Tjörn i ett hus hyrt av Emmas kompis Elin. Tack för en jättefin helg Elin och Klas!

Gallery

Väldigt intressant mjukvaruföretag i England. Dom tillverkar tredjepartslösningar som förvandlar program som Logic och Nuendo till dedikerad ADR-programvara och släppte nyligen "VirtualVTR" som förvandlar en G5:a till en "state of the art" DDR fast för bråkdelen av vad sånt brukar kosta. Dom finns här.

Sin City

Jag fick blandade känslor av Sin City. För samtidigt som den stinker av en medelålders fotsvettig ungkarls fantasibild av brudar så är den trots allt härligt respektlös i sin form. Och att den förhåller sig så tight till förlagan som är så oerhört visuell som Frank Millers originalskapelse (och alla hans skapelser) gör den ändå till ett slags mäktig upplevelse. Tydligen gick den väldigt snabbt att spela in eftersom det mesta är rena greenscreen-tagningar och i o m att den ligger så nära serien så var bildlösningarna redan "låsta" på ett tidigt stadie. Rodriguez fortsätter att impa på mig för sin respektlöshet och independent-anda. Killen är cool. Och så spelar han en mean guitarra för den som hört honom i hans latinorockgrupp Chingon.

Äntligen en korrekt konstruerad kamera...

Brukar inte gilla JVC:s grejer men om den här håller måttet så är dom iallafall först med att konstruera en kamera (GY-HD100u) som fotografer kan använda. HDV, flip out, rejäl sökare, utbytbar optik och fäste för pinnar för follow focus. Hårdvaran ser ju extremt lovande ut. Återstår bara att se hur JVC löst mjukvaran. Deras förra HDV-kamera var inte direkt någon hit. $6-7000 ska den tydligen gå får och den börjar levereras i Juli 2005.

Showreel 2005

Har till slut lyckats snickra ihop ett rejält showreel på DVD (fokus på mitt arhbetre som filmfotograf och regissör). Av olika anledningar hinner jag aldrig prioritera just showreel men nu tog jag till slut tag i det. Den stora fördelen med DVD är ju att det är så mycket lättare att uppdatera och ändra. Skönt att slippa gå tillbaka och klippa om allt som var fallet tidigare.

Hjärta av Sten på TV4

Missade själv helt att TV4 körde Hjärta av Sten den 6:e Maj. Så den här blogposten kan ju knappast fungera som en påminnelse.

Second unit på Frostbiten

Kom nyligen hem från två veckors "second unit"-regi och foto på Solid Entertainments långfilm Frostbiten som spelades in i Kalix. Frostbiten är någonting så ovanligt som en vampyrfilm. Använde ryska Kinor och Konvas-kameror för 2-perf 35mm Techniscope.

WTF???

Upptagen, upptagen...

Är extremt upptagen med prep på min nästa långfilm. Mer om den senare. Jobbar just nu med casting och letar locations.

Ravintola Kosmos

Är ni i Helsingfors framöver så rekommenderar jag Restaurang Kosmos. Väldigt stilfull restaurang med mycket gamla anor. Komplett med fågelläten på toaletterna.

Fotoalbumet

Vincent Gallo

Jag älskar det lilla kräket.

Baggen + Biggen

Jag har ju glömt att blogga att syrran såklart plockade baggen med årets bästa dokumentär!

Sedan fick jag ett mail om att jag själv belönats med det nyligen spontant instiftade Guldbiggen av Mats Helge (Biggen = Big Bengt Erlandsson). Så nu har vi täckt hela fältet jag och syrran. Watch out.

Filmmediets dilemma

Kunskap fördjupar upplevelsen. Så är det. Utan den insikten är all analys av film meningslös (och det gäller alla andra konstformer). Är man inte bekant med en invokation så är "Lucifer Rising" bara en flummig kortfilm utan någon direkt mening. Tyvärr tycker jag att film i alldeles för stor utsträckning anammar den objektiva hållningen att film inte skall kräva kunskap om ämnet för att kunna förmedla en upplevelse effektivt. En typ av film som förutsätter att publiken inte kan någonting. Vilket är rätt så cyniskt. Och visst är det bra att sträva efter att underhålla så många som möjligt men det är också ett hinder i vägen för en intelligentare form av filmberättelse. Elitisktiskt tänkande? Ja, kanske. Jag har väldigt stor erfarenhet av det jag beskriver och ibland står det mig upp i halsen. Cassavetes är en filmmakare som står i en oerhörd särposition i filmhistorien. Peter Falk sa om honom; "Cassavetes was the most fervent man I ever met, and he didn't have a copy-cat bone in his body." Hur många filmskapare kan man säga det om? Egentligen? Kunskap fördjupar Cassavetes filmer. Livserfarenheter och erfarenhet av smärta och allt det andra som dominerar vår existens i mindre utsträckning. Blundar man för allt det där och slutar lära sig så förstår man inte Cassavetes. Och inte livet. Och ingenting.

Deus ex machina?

"Lucifer is the patron saint of the visual arts. Color, form - all these are the work of Lucifer." - Kenneth Anger

Lisa

Ingen har väl missat att min lillasyster Lisa har Guldbaggenominerats för den fantastiskt bra dokumentären "Armbryterskan från ensamheten"? Filmen visas just nu på ett Folkets Bio nära dig och kommer snart på DVD.

Pound and Grind

OK, idag kokar det i verkstan på loftet. I ett par år nu har det i min mening gått stiltje i den svenska filmdebatten. Och en sådan MÅSTE vi ha om vi skall kunna utvecklas. Det är inte så lite irriterande att de enda som fick det att rysta till lite i vår filmkropp var danskarna i slutet av 90-talet med de Von Trierska narcissistexperimenten och den påföljande filmfabrikskonstruktionen. I Sverige hade vi Moodysson, som är en filmregissör jag respekterar väldigt mycket (även om jag tycker att det är dags för honom att kliva ut ur den korrekta popvänstergarderoben och kasta sig handlöst in i ett äkta gubbsjukt konstnärskap), och vi har...Moodysson.

I Aalbeck-Jensens kölvatten publicerades ett par oerhört skitnödiga skrifter av Filmkonst och dom följdes av några lika skitnödiga debattartiklar i DN ("Kultur For Dummies"). Stefan Jarls patetiska uppföljare till Widerbergs utsökt arga filmskrift och P-O Enqvist snudd på senildementa betraktelse över GBG Filmfestivals visningar det året (bl a Pusher). Överlag kraftlös dynga utan bäring och utan mening. Ytterligare några uppfostringsförsök i den svenska folkskolan. Ingenstans ser jag rebeller hur mycket jag än tittar. Det är bedrövligt. Så lyssna nu alla djävla regissörer därute; ta i lite nu! Öka! Ta tag i svåra saker. Experimentera. Utmana er själva. Välj inte den enkla vägen hela tiden. Var inte så jävla rädda för att göra bort er. Jag orkar inte se fler "ganska bra" eller "ganska dåliga" filmer. Inga treor mer, snälla. Jag vill se helt sinnesjukt bra filmer eller fullkomligt groteskt superusla. Det är nämligen min fasta övertygelse att det där är två sidor av samma mynt (och jag har stöd i min teori om man studerar filmhistorien). Det ena ger det andra.

Någonstans i bakgrunden strävar så klart Roy Andersson på i sin egenhet (och han är ett unikum och troligtvis vår bästa regissör) och det är ju bra även om jag tycker att han kan sluta göra remakes på sina egna scenerier nu. Orginalen var bättre.

Gnosis 2

Till skillnad från vad man kanske kan tro så är Gnosis väldigt svårt att uppnå genom droger... Och ett bevis på det är väl kanske att plattan inte direkt befolkas av några Gurus. Så; Just Say No.

Gnosis

I dag har jag lärt mig lite nya saker om Gnosis (ett begrepp jag inte varit så bekant med). Det är ett av benämningarna på ett tillstånd som går att med mer eller mindre möda försätta sig i genom olika tekniker och metoder av "mind control". Gnosis är ett tillstånd där hjärna upphör att behandla information logiskt och det undermedvetna tar över ofta med rena hallucinationer som resultat. Det går att framkalla med t ex meditation (jag gjorde det första gången när jag var fjorton år och då genom mycket obekväm Zen-meditation). Det naturliga tillstånd som ligger närmast Gnosis är den sexuella orgasmen och det är bland annat ockultister använder sexualmagi (Aleister Crowleys favoritsysselsättning) eftersom Gnosis är det tillstånd i vilket manipulation och påverkan av omvärlden genom viljan (kalla det magi om du vill) har en möjlighet att nå effekt. Om världen vore en PC vore Gnosis dess DOS-promt. Jag har extremt lätt att försätta mig i Gnosis och jag skrev Typhoon, delar av Trio, en pjäs och några kortfilmer i det tillståndet. Det går att upprätthålla tillståndet av Gnosis med hjälp av musik och andningstekniker under ganska långa perioder (5-6 timmar). Salvador Dálì använde ofta tillståndet men kallade det för "paranoidkritiskt tillstånd" om jag inte minns fel. Det är hursomhelst ett spännande område som jag inte haft tid att fördjupa mig i särskilt de senaste åren av olika anledningar.

Sakki

För att erövra den 5:e Dan-graden inom Ninjutsu (Bujinkan) måste man klara någonting som kallas Sakki-testet. Det går ut på att man sitter i seiza (på knä) med ansiktet bortvänt från en person som står bakom med en bokken, ett hårt och förhållandevis tungt (om det är av japansk rödek) träsvärd. Efter en stund hugger personen utan förvarning mot huvudet och den som sitter måste rulla bort från hugget (misslyckas man kan man räkna med ett besök till sjukhuset). Så mycket närmare Jedi-träning kommer man inte i verkligheten. Att den som hugger råkar vara den nionde stormästaren själv, Dr Masaaki Hatsumi, gör inte saken mindre komplicerad.

Här är en rolig ögonblicksbild där Bo Munthe klarar Sakki på plats i Japan.

Axel

...och när jag nu ändå hamnade på ämnet Axel så är jag bara tvungen att posta följande lilla tänkvärda citat:

"A man can stand a lot as long as he can stand himself." - Axel Munthe

Världens bästa ficktjuv

Vet inte hur många av er som hört talas om "The Tall Swede" Bob Arno. Bob är numera bosatt i Las Vegas och är barnbarn till Axel Munthe. Han har en enastående ficktjuvs-show som turnerar runt världen och är specialist på att läsa beteenden. Förutom hans uppträdanden i Las Vegas anlitas han också av polis och liknande för att undervisa och utbilda personal i konsten att avlöja stölder och bedrägerier. Då och då dyker han upp i Sverige. Passa på att se honom om ni får tillfälle.