Filmmediets dilemma

Kunskap fördjupar upplevelsen. Så är det. Utan den insikten är all analys av film meningslös (och det gäller alla andra konstformer). Är man inte bekant med en invokation så är "Lucifer Rising" bara en flummig kortfilm utan någon direkt mening. Tyvärr tycker jag att film i alldeles för stor utsträckning anammar den objektiva hållningen att film inte skall kräva kunskap om ämnet för att kunna förmedla en upplevelse effektivt. En typ av film som förutsätter att publiken inte kan någonting. Vilket är rätt så cyniskt. Och visst är det bra att sträva efter att underhålla så många som möjligt men det är också ett hinder i vägen för en intelligentare form av filmberättelse. Elitisktiskt tänkande? Ja, kanske. Jag har väldigt stor erfarenhet av det jag beskriver och ibland står det mig upp i halsen. Cassavetes är en filmmakare som står i en oerhörd särposition i filmhistorien. Peter Falk sa om honom; "Cassavetes was the most fervent man I ever met, and he didn't have a copy-cat bone in his body." Hur många filmskapare kan man säga det om? Egentligen? Kunskap fördjupar Cassavetes filmer. Livserfarenheter och erfarenhet av smärta och allt det andra som dominerar vår existens i mindre utsträckning. Blundar man för allt det där och slutar lära sig så förstår man inte Cassavetes. Och inte livet. Och ingenting.