Sin City

Jag fick blandade känslor av Sin City. För samtidigt som den stinker av en medelålders fotsvettig ungkarls fantasibild av brudar så är den trots allt härligt respektlös i sin form. Och att den förhåller sig så tight till förlagan som är så oerhört visuell som Frank Millers originalskapelse (och alla hans skapelser) gör den ändå till ett slags mäktig upplevelse. Tydligen gick den väldigt snabbt att spela in eftersom det mesta är rena greenscreen-tagningar och i o m att den ligger så nära serien så var bildlösningarna redan "låsta" på ett tidigt stadie. Rodriguez fortsätter att impa på mig för sin respektlöshet och independent-anda. Killen är cool. Och så spelar han en mean guitarra för den som hört honom i hans latinorockgrupp Chingon.