Planet Terror...

...var en besvikelse för min del. Den kändes slarvig och gamla favoriter som Jeff Fahey (grymt underskattad), Michael Biehn och t o m Bruce Willis var riktigt tråkigt använda. Synd, för jag gillar i regel allt Rodriguez gör. Jag gillar t o m Spy Kids-filmerna. Den här gången funkade det inte. Musiken var också ett rejält svagt kort och bidrog i mina ögon och öron till att faktiskt beröva filmen från en stämning den desperat hade behövt. Rodriguez är och förblir en av vår tids coolaste.

Astoria, Triangel, Nohrborg och den svenska förvirringen

Mattias Nohrborg gnäller ut i DN om kvalitétsfilmens villkor. Jag reagerar särskilt på öppningen på hans debattinlägg som för mig beskriver en bransch jag inte känner till:

Konkurrensen för filmrättighetsinköp har med åren hårdnat. De större bolagen köper stora filmpaket för att fylla upp sina kataloger. Priserna har skjutit i höjden i takt med att antalet visningsformer och territorier blivit fler. Riskerna är större, inte minst för oberoende bolag som varken har några mediebolag som ekonomiska garanter eller en verksamhet som finansieras av andra verksamheter.

En av Nohrborgs konkurrenter på kvalitétsfilmsrepertoaren har jag personligen sett stå och kohandla ned priser med asiatiska och amerikanska independentbolag nere på säljgolvet i Cannes. Nohrborgs bild av höga priser på kvalitétsfilm (s k art house och independent) är helt felaktig. Under hela 2000-talet har den internationella independentfilmen tappat mark åt de stora aktörerna med resultatet att prisbilden är skrämmande för oss producenter (och LYSANDE för alla filmköpare). Bra film säljs till så låga priser att man undrar hur fasen folk har råd att producera film över huvud taget. Det är mer än någonsin distributörernas tid nu. Kontrasten är att det är oerhört mycket dyrare att köpa film från de stora bolagen än det var förr. Och om man går på hela den där image-grejen med Sony och Universal som startar "independentlabels" och väljer att bara titta på dom katalogerna när man letar "kvalitét" är det självklart så att prislappen kommer att skrämma. Sony säljer ingenting billigt.

Nu är det verkligen en guldålder för yngre distributörsförmågor att hitta nästa Jarmuch. DV-revolutionen kom för att stanna och det går att köpa film riktigt billigt idag. Men man måste ha en känsla och smak som jag tror Nohrborg saknar och eventuellt har tappat på vägen.

Tangerine Dream 1980

Få saker var bättre förr. Det fanns inget internet. Det fanns ingen digital filmrevolution. Men en sak som var bättre förr var den tyska gruppen Tangerine Dream. Herregud vad coola dom var. Jag skulle ge mycket för Christoph Frankes "Super Heat 1979 Yamaha"-T-shirt t ex.

Arpegiator

Martin Munthe, 2007 (Olja på duk 90x75, Work in progress)

Moralisten och censurivraren Ted Bundy på YouTube

Som en liten parantes till intervjun kan inflikas att Ted Bundy var nekrofil och erkände sexmord på trettio kvinnor (men han mördade förmodligen fler). En mycket trevlig och socialt begåvad ung man enligt de flesta vittnen under rättegången. Han hade ett IQ på 124. Djupt obehaglig med andra ord.

Bosch

Death of the Miser

Francisco Goya

Saturno devorando a su hijo, 1819.

Scary!!!

Kan någon snäll människa tala om för mig vad som hänt med en av mina stora idoler, Clive Barker? Kolla in följande intervju om hans kommande dataspel Jericho. Jag får kalla kårar när jag hör honom. Visst, han har en förkärlek för stora och dyra cigarrer (det har jag med) men det här är illa.

Producenten Tomas Amlöv får svar från Moderaterna

Citerar ett inlägg i filmaren Johannes Pinters forum Independent.nu.

Fick via riksdagsledamoten Eliza Roszkowska Öberg (M) svar på mina fråga, ang. vad de ansåg om DN-artikeln, i form av ett gemensamt uttalande från Moderaterna.

\"Moderaterna anser inte att enbart stora aktörer ska råda på den svenska filmpolitiska arenan av filmproducenter. Filmbranschen mår bra av är den mångfald och kreativitet som närvaron av både de små och stora filmproducenterna genererar inom svensk film. Små bolag ska inte hållas tillbaka av fördomen att små aktörer på marknaden inte kan tillföra samma kvalitet som de stora aktörerna.

\"De små bolagen ska inte heller göras bidragsberoende genom att behöva producera film enbart utefter de riktlinjer som finns för att få bidrag för produktionen (då SFI är den största bidragsgivaren till svensk film). Vi har inte som mål att SFI ska bli en centralstyrande makt som har bestämmanderätten över kvalitet och över vad publiken vill se eller inte de kommande åren.

Vi behöver mer skapande och vi anser att företagande i alla skalor, stora som små, är bra för branschen och näringslivet i stort. Moderaterna värnar om entreprenörskap och småföretagande, särskilt inom kulturområdet. Ett monopolistiskt tänkande utesluter nya visioner och nyskapande\"


Man får hoppas att detta nu även tillämpas i praktiken och att det innebär att SVT och SFI slutar motarbeta små entreprenörer.

/tomas

Jobbig läsning om man gillar SFI:s nya satsning på Producentföreningen.

Ensamhet i cyberrymden

Jag brukar ibland undra om människor som inte kan skriva sina egna emailadresser rätt i sina mailprogram känner sig ensamma för att det aldrig är någon som svarar på deras mail. Eftersom mailen man svarar på alltid studsar tillbaka eftersom adressen dom fyllt i fel inte finns.

Det händer mig ganska ofta att jag får den typen av mail. Enkla fel som svensson@hotmai.com kan man ju korrigera men ibland går det inte att gissa sig rätt.

En gång var det en kille som jobbat i 35 år på SVT och nu fått sparken och förpassats ut i livet som arbetslös. Han skrev ett långt och ilsket jobbletarmail där han samtidigt talade om för mig att jag var en girig kapitalist som inte brydde mig om några andra värden en pengar och det ultimata beviset på det var att jag förmodligen aldrig skulle svara honom.

Det lilla fältet i mailet där reply-adressen brukar stå hade han helt glömt bort att fylla i.

iPhone

Försökte visualisera mig själv med en iPhone på någon av de inspelingsplatser jag befunnit mig på senare tid. 30 grader minus i Kalix, så tjocka fingervantar jag kunde hitta för att ändå behålla greppet om kameran. Eller Stuntgruppens studio i Bromma med arbetshandskar på händerna stående högt upp balanserande på en stege för att säkra setstycken jag byggt. I ingen av dom situationerna skulle jag kunna svara i en iPhone som kräver mina bara fingrar mot en känslig touch screen. Helt klart en telefon för "paper pushers".

Nä, jag tror att Casio G'zOne är mer min grej. Den går att simma under vatten med, slänga in i öppna brasor, sula i trottoaren så hårt man orkar osv... Inte världens snyggaste telefon - men funktionell.