Single speeders

Dödssynd

Man får vara bra eller dålig, beröra eller uppröra som regissör. Bara man gör nånting. Den absoluta dödssynden för mig är att vara tråkig. Att filmen lämnar kvar en publik som rycker på axlarna. Så är Mammut. Lilja 4-ever lyckades iallafall hetsa upp blodet på mig och tycka att det var länge sen jag sett en så inställsam pekoral (bra där - det gör iallafall att jag minns filmen). Och dom två efterföljande naveldykningarna hade ungefär samma effekt på mig (medan jag tycker att Uppgörelse i Undre Världen, bara Prata Lite och Tillsammans är bland det bästa som gjorts i sverige).

Efter två timmar och sex minuter så hade inte Mammut drabbat mig med en enda tanke annat än "oj vad dom pratar, undrar om det händer nåt snart?"... Det är nästan så att Alain Tanner (världens tråkigaste filmregissör) har träffat sin överman med den filmen.

Jag minns knappt nånting från mammut så här några veckor efter att jag såg den på rejält stor duk. Min hjärna stängde av i rent ointresse och under visningen satt jag och tänkte på lämpliga ställen att fika på efter filmen och jobb jag höll på med just då. Det enda jag minns var att den var fruktansvärt fult fotograferad (litet plus alltså).

Jag brukar drömma mardrömmar om att jag gör filmer som jag inte själv kan minnas. Drömde nån gång att jag satt bredvid ett stativ utan kamera och regisserade skådespelare jag inte kunde skilja från varandra och utan manus försökte jag "skapa" en story och den blev så vardaglig att jag var säker på att jag skulle få fina recensioner i DN vilket gav mig en svår livskris i drömmen.

Austin

Jag är i Austin. Alla låter som i en bilåkarfilm med Burt Reynolds. Vi har fått låna ett helt town house ett stenkast från Dennis Quaids och Lance Armstrongs hus. Nu ska vi in på festivalen (South by South West). Emma ska se sitt första kortfilmspass. Jag ska hitta Mellow Johnny's. Och sen är det coola fester uppbokade hela veckan.

Herregud

Jake Gyllenhaal. Med "pie platen" kvar på en sprillans Madone. Urk. Skandal.

Vintercykling part 2

Haltar omkring med djupa blodiga märken av en cykelkedja över höger smalben, en svullen ankel och en mörbultad vänsterhöft efter en ofrivillig gjyttjeslide i Värtan för några dagar sedan. Knallade omkring hela helgen på foten vilket gjorde det hela sämre. Demolerade ett cykelstyre, slet av kedjan och slog nästan sönder navet på vinter-crossen. Men det var en rätt skoj olycka. Cykeln försvann under mig i nära 40 knyck och jag surfade genom en gigantisk lerig vattenpöl med kallsup som resultat (nu vet jag hur det känns att dricka avgaser och vägavfall i ett industriområde).

Om jag regisserade Batman...

...så skulle Christian Bale möjligen få nöja sig med att spela Robin. I min värld är det Neal Adams som satt Batmans moderna utseende och Jon Hamm (från TV-serien Mad Men) är det närmaste Adams utseende en skådespelare kommit både i utseende och persona. Jon Hamm ÄR Batman/Bruce Wayne.

Neal Adams Batman:

Bruce Wayne:

Boy Wonder:

Austin, TX

Jag drar snart till Austin, Texas för en snabb visit. Har aldrig varit där, vet bara att det är där Robert Rodriguez huserar och att staden är framröstad till en av USA:s bästa städer om man jobbar med film, världens näst bästa storstad att bo i enligt tidningen "Money", att staden är framröstad till USA:s grönaste (som i miljövänlig) och att "Austinites" (som innevånarna kallas) betraktar olikheter och "weirdness" som en dygd. Och så bor Lance Armstrong där och världens bästa cykelaffär "Mellow Johnny's" ligger där. Sannolikheten att jag stannar är hög.

Tidsmaskinen

Letade lite på YouTube och hittade en hel del gamla videor jag regisserat back in the days. Här är några. Jill Johnsson "Jump in a car". Visual Arts gjorde dataspelssekvenserna. Det finns en liten åkning mitt i videon som jag skjöt med en 110mm-glugg och Adam Frisch som vara B-foto åt mig kämpade som ett djur med att få till skärpan eftersom vi åkte i rejäl fart framåt. Jag brukar inte krångla till saker på det sättet men just där behövdes det (tyckte jag då).

Therese Grankvist (jag gjorde en jäkla massa videor med henne). Här är "Ge Upp". Mitt "trademark" var en 4mm-glugg. Väl använd i denna video. Alla mina videor är inspelade med löjligt lite ljus om man jämför med alla liknande produktioner. Jag experimenterade mycket med snabba filmsorter och optik som släppte in mer ljus än normalt. Och så ljussatte jag smart och jobbade mycket med siluetter. Så jhär tio år senare ser jag att jag var rätt insnöad på John Altons "Painting with light". han porträttljussättningar och noir-ljus-tekniker jobbar jag fortfarande mycket efter.

La Cream "You" (med Tess Mattisson). Massa 4mm igen. Inspelad i stadshuset. Killen med svärdet är Yoshi Yukawa, konstnär och Iaido/Karate-auktoritet. Jag gjorde en video i ishotellet med Tess också.

Pineforest Crunch blev SVT:s tittares favorit det året (vilket det nu var). Här jobbade jag med Pär M Ekberg som jag tycker är en fantastiskt bra fotograf. En av få av mina videor inspelade på 35mm. Jag gjorde annars allt på 16. Jag gillar den lilla svartvita actionsekvensen som vi sköt oerhört snabbt.

Robyn "Do You Really Want Me". En tjej som det gick bra för och en av mina första videor. Pär plåtade. Jag använde en massa dutch tilt på en stor Bull Crane som Arne Carlsson (jag är säker på att det finns stora maskiner i himlen till Arne) körde. Riggen var så svårmanövrerad för Pär att han sittandes på kranen fick remma fast sökaren runt huvudet. Såg rätt kul ut. Silverdunjackor blev stort den vintern.

Navigators "Come into my life". Ångestladdad inspelning på Kuba (fotografen och producenten var puckon). Ok video till slut.

Ja det var några av dom kring hundra videor jag regisserat.

Livsmåtto

"Pain heals, chicks dig scars, glory last forever!"

(snott från Magnus Bäckstedt)

Pappa

Ögonblicket när allt stämmer

Gerry Raffertys egentligen enda hit är "Baker Street". Den är så ohyggligt otroligt bra rakt igenom.