Förbryllande Crosby Stills & Nash

En av mina absoluta favoritlåtar. Med en otroligt medioker text. Eller så är det nåt smart med den mediokra texten som jag inte fattat. För texten känns inte som att den har någonting alls med låten att göra. Men det kanske var själva idén och Crosby Stills & Nash är smartare än jag. Hursomhelst har dom aldrig framfört den så här bra som i den här inspelningen. Det är över huvud taget en rätt otippad låt i deras repertoir. Lite för mörk och märklig.

Kända cykeldårar...

...den värsta cykeldåren av dom alla. samlar på hundratals svindyra landsvägscyklar. Robin Williams.















Och Eric Clapton är visst svårt beroende också. Otroligt snygg hoj på en gammal bild.



















Jake Gyllenhaal.

Publiken och den internationella filmen

Hjälp mig här någon för jag kan inte hitta en webblänk till den lilla "Tre Frågor till..." stänkaren i DN. Det var Bengt Toll, före detta FiV som nu tar öbver Publiken på SFI, som svarade på hur svensk film skulle funka bättre internationellt varpå han svarade att först och främst måste vi göra bättre film och sedan måste vi hitta ett sätt att nå ut med våra filmer.

Nej, nej, nej och åter Nej. NÄR ska svensk filmbransch fatta någonting? Redan med idén om att vi måste göra bättre film så skiter sig allt. Att vi skulle göra bättre film är en totalt omöjlig idé eftersom "bra" är en subjektiv definition vi ALDRIG kan koka ned till pudelns kärna och ysta ut ett destillat som ger oss en manual till hur man gör en film som alla människor tycker är "bra".

Institutioner måste sluta leta efter "bra manus" och börja leta efter kompetenta konstellationer av människor och efter fungerande projekt. Leta efter folk med koll helt enkelt. Vilket naturligtvis förutsätter att man har koll själv.

Internationellt framgångrik film har en gemensam nämnare. Den fungerar. Det är intre likställt med begreppet "bra". Det finns miljoner människor som tycker att japansk skräckfilm är skit. ändå funkar japansk skräck internationellt.

Det vi måste lära oss är nu att sluta leta efter en egen produktion som vi hoppas kunna stämpla som "bra" och istället börja leta efter film som faktiskt fungerar på en publik. Det KAN faktiskt vara så illa att den genomsnittlige filmkonsulenten inte delar smak med resten av världen. Det är faktiskt helt möjligt.

Efter att vi lärt oss hur man gör filmer som fungerar måste vi lära oss hur man levererar film som internationella distributörer letar efter. När vi dragit ut våra huvuden ur våra navlar och arslen och insett det så har vi alla möjligheter internationellt. För vi har både begåvningarna och den tekniska kunskapen att leverera effektiv film. Men vi tänker så otroligt bakvänt och som om vi vore jollrande treåringar på ett globalt styrelsemöte.

999: Anger i CPH

Carl bjöd ned till en hel helg med 82-årige Kenneth Anger i Köpenhamn. Jag och Emma åkte ned och det var väldigt lyckat. Kul att få träffa och höra en legend av den magnituden berätta. Carl höll i ett extremt bra snack med Anger på Danska Filmskolan som verkligen var en "en gång i livet"-grej.

Här är Anger när han spelar Theremin på scen på Statens Konstmuseum på lördagen.

Angers råd till unga filmare i lördags: "Try to find your own kind of expression and try not to break too many laws getting there".























Jag noterade att bussen till Sverige från Köpenhamn heter "999". Jag funderar på om det betyder nåt...

Kungarna av cool

Som nyväckt cykeldåre har jag svårt att se hur nåt kan vara coolare än den här originalvideon från 1983 som jag inte sett förut. En riktig raritet! Svinigt snygga cyklar. Och kläder inte helt olika mina egna cykelkläder från Rapha.

Technicolor Skull

Nästa helg är det Köpenhamn som gälle för min del. Och en kväll med Kenneth Anger och hans band Technicolor Skull. Carl Abrahamsson håller dels ett snack på lördagen och sedan en retrospektivdag på Danska Filmskolan. Mer Anger åt folket.

"Lucifer is the Patron Saint of Cinema" - Kenneth Anger

Quantum of Solace

Jag är kanske väldigt gammaldags men jag tycker att det finns vissa poänger med 180-gradersregeln. Särskilt när man gör actionfilm. Förutom det tröskar Bond 22 på i valiumtempo. Men Daniel Craigs kostymer är snygga.