En Appleavhoppare talar ut

Så här bloggar Jens Alfke som utvecklade bl a iChat och Safaris RSS hos Apple men nu slutat av följande orsak:

“Why Did You Resign, Number 19832?”

Apple’s lack of individuality bugs me. I don’t mean internally: within the company, communication is reasonably open (modulo confidentiality issues) and there’s lots of room for self-expression. But ever since the return of Steve Jobs, the company has been pretty maniacal about micro-managing its visible face, to make it as smooth and featureless as an iPod’s backside. (In my darker moments I’ve compared it to the brutal whiteness of “THX-1138”.)

It’s deeply ironic: For a company that famously celebrates individuality and Thinking Different, Apple has in the past decade kept its image remarkably impersonal. Other than the trinity who go onstage at press events — Steve Jobs, Jonathan Ive, Phil Schiller — how many people can you name who work for Apple? How many engineers?

Ställ det i ljuset av att Microsoft skryter worldwide med alla duktiga ingenjörer dom snappar upp. Killarna bakom Seadragon och Photosynth, Blaise Aguera Y Arcas, Jeff Han, Bill Hill och hela Microsoft Research och Live Labs. Microsoft döljer verkligen inte sina innovatörer bakom en ståldörr av anonymitet.

På den tiden mitt hjärta brann som starkast för Apples innovationer hade företaget vanan att gravera in utvecklarnas namnteckningar på insidan av chassit. Det fanns en stark personlighet bakom företaget - känslan av en grupp av rebeller som utmanade en grå och anonym datorbransch. Köpte man en Mac så visste man att man stöttade ett företag som inte trodde på anonymitet och Status Quo.

Med blödande tummar

Fantastisk musik. Jag saknar C64.

Microsoft Research

Få företag eller projekt idag är så spännande som Microsoft och då i synnerhet Microsoft Research. Är det inte surface-teknologi och innovationer som multi touch-laptops eller riktigt spännande tablet-teknologi och handstilsigenkänning så är det projet som t ex World Wide Telescope som sammanlänkar alla världens bästa teleskop till en enorm holistisk databas som gör det möjligt för oss att åka runt i vårt universum. Det är Google Earth (med Sky aktiverat) på supersteroider.

Annat enormt spännade från microsoft är saker som Lucid Touch som låter användaren se sina egna fingrar genom en mindre skärm. Tänkt för små mobila lösningar där användaren ska kunna använda alla tio fingrar för att kontrollera innehållet. Microsoft Vision är också intressant. En superkompakt projektor som projicerar ett interface på vilken yta som helst och som känner av dina händer när du påverkar den projicerade bilden. Stitching är också enormt lovande. Små sändare i platta skärmar i t ex laptops eller tablets känner av när dom nuddar varandra och kan på så vis skapa en multidisplay. Om vi t ex skulle ha tre laptops i ett möte och vill visa en presentation på all tre skärmarna så skulle vi bara behöva ställa ihop dom med Multiswitch påslaget för att få en stor tre-skärmsdisplay. Vista Sideshow på crack.
Photosynth är också så där otroligt coolt att man ramlar av stolen. Tanken är att mjukvaran ska samla in bilder från en frivillig databas från alla människor i hela världen som t ex knäppt lite turistbilder i Paris. Dessa bilder "stitchas" sedan samman i realtid och skapar ett fotorealistiskt Paris i 3D. Och i slutändan en global fotorealistisk visualisering.

Mina Mac-vänner har svårt att imponera på mig med grejer som att man kan flippa igenom bilder av sin skivsamling i iTunes. Eller att man kan se hyrfilmer genom iTunes. Jag är lite för distraherad av MS Research för att det där ska ha någon möjlighet att imponera.

John Clare "I am"...Machinima

John Clares starka dikt. Intressant Machinima.

Konformitet

Få saker är så roliga som datorer och få saker är så irriterande som konformitet. De senaste åren har datorpressen haft den dåliga smaken att påstå självklart att Apple står för snygg design medan "PC" (i svepande terminologi) står för nåt annat än god smak. Man likställer "PC" med funtionella kontorsmaskiner eller nåt man spelar på utan att bry sig om hur det ser ut. Och går man ut och fikar i Stockholm idag så är det komiskt att se alla dessa lysande vita äpplen uppfällda på kaféborden och alla dessa vita hörlurssladdar som hänger ur öronen på 70% av alla människor man passerar. För mig representerar Apple konformitet. Designen funkar för att den är ren och rak. Men den är inget speciellt. Därför har den blivit konform. Jag behöver aldrig oroa mig för att stå ut om jag fäller upp en Macbook på ett kafébord i Stockholm. Det är inte som att fälla upp en Vaio i kolfiber.













Kraftwerk - Strama esteter och ljudarkitekter med sitt resande Kling Klang Studio. Svarta Vaios. Musiker som vågar vägra äpplet.

Mattell by Kraftwerk

I slutet av 70-talet släppte leksaksjätten bakom bl a Transformers en pytteliten leksakssynth för små, små barnfingrar och uppkallade den, i ett föräljningsförsök, efter den då jättestora gruppen Bee Gees. Leksakssynthen som drevs med två vanliga R6-batterier fick heta Bee Gees Rythm Machine. Dess sound blev odödligt. Inte för att Bee Gees någonsin skulle kunnat tänka sig att använda den. En helt annan grupp införlivade den i sin musikaliska arsenal. Never underestimate the power of toys.

Svenskar

Youtubeklipp med titeln "Stupid Swedish Tourist". Av någon anledning trycker jag att det här är ohyggligt roligt.



En annan fantastisk klassiker. Människor som tappar hela kulpåsen är också väldigt roligt av någon anledning.