Hyllningskörer överallt. En av mina favoritregissörer har gått ur tiden.
Överallt beskrivs Bergman som den store mästaren och mästerregissören. Bergman var ingenting sånt för mig. För mig var han ett filmiskt geni och en oerhört egensinnig filmskapare med ett alldeles eget uttryck och känsla. En unik konstnär hyllad över hela världen. Med rätta.
Men för mig representerar en mästare någonting annat. Söker lite snabbt i min dators inbyggda uppslagsbok och får följande beskrivning:
having or showing very great skill or proficiency : a master painter. • denoting a person skilled in a particular trade and able to teach others
När Ingmar Bergman en gång själv startade sin regibana var det mer eller mindre som ett fiasko med filmen "Kris". Mästaren (i ordets rätta bemärkelse) Victor Sjöström var konstnärlig ledare för SF i Solnas Filmstad och var den som fick ta tag i nybörjaren och lära honom allt det där viktiga som är helt avgörande för den fortsatta karriären. Hur man förhåller sig professionell. Hur man hanterar sina medarbetare. Hur man som regissör för det man söker av de begåvningar man arbetar med. Sjöström hade en lång och mycket framgångrik karriär bakom sig. När Bergman ändå färdigställde sin första flopp (vilket resulterade i att Bergman åkte ut ur filmfabriken i Solna) klev en annan Mästare (i ordets rätta bemärkelse) in på arénan och gav Bergman en andra chans med ett lågbudgetprojekt. Lorens Marmstedt (med sitt Terrafilm som bl a huserade Hasse Ekman och Hampe Faustman) var rak och ärlig och brutal i sin kritik och i sitt sätt att samarbeta - sådär som man föreställer sig en mästare. Han var en sån där personlighet som gör fyra år i filmskola värdelös på fem minuter.
Marmstedt är den enskilda individ som betytt mest för svensk filmhistoria i mina ögon. En makalös begåvning, spelare och producent. Sinnebilden för en storslagen kulturentreprenör.
Bergman gick vidare och ur Sjöströms och Marmstedts händer föddes till slut det geni hela världen känner idag. Bergman har njutit av total kreativ kontroll i nästan hela sitt liv. Ensam på tronen. Utan lärjungar och utan att någonsin egentligen uttala sig om bristerna i det system han verkat i (förutom i den där skattesmällen -76 då sossarna och nationalikonen kraschade rejält). Trots att några väl valda ord skulle få ALLA i filmsverige att lyssna. Bergman visste hur genier odlas men behöll kunskaperna för sig själv. De riktiga kunskaperna. De som skulle kunnat transporteras vidare till nya filmare. I arv från Marmsted och Sjöström. Men Bergman behöll det där viktigaste för sig själv. Det engagemang Sjöström och Marmstedt gav ville han inte ge. Dra era egna slutsatser.
Att han inte delat med sig på det yrkesmässiga planet är såklart inte enbart hans eget fel. Studiosystemet och det klassiska mästar/lärling-förhållandet som förädlat alla konstformer sedan människans gryning upphörde i o m Harry Schein. SFI satte stopp för den "community" som är så viktig för att film ska kunna växa.
Tänk om vi hade haft människor som Sjöström och Marmstedt idag. Vad mycket bra film vi skulle gjort!
För mig är Bergman en så motsägelsefull kraft. Dels är han allt det som skulle kunna vara rätt med svensk film - men han är också allt det som är fel med svensk film.
11 kommentarer:
John Milton from Paradise Lost " Its better to rule in Hell than serve in Heaven"...
George Bernard Shaw " The Artist is part Vampire and poart Vivisectionist"
Somewhere between those two statements existed Bergman in the eye of the worlds vortex. Safe in his Ivory Tower with a vantage point to reflect on issues no one else could afford to.
He was a keen observer of Human motive and Human nature and was able to find the means to faithfully express his discoveries in a language far beyond the rabble.
He also knew exactly who he had to contend with when encountering the inhabitants of this Rike he found himself in. No wonder He chose to take his secrets with him to the grave.
His allegiance was to his calling and to the purity of that vision that showed itself to him. He obeyed laws higher than those of Men. In his case meaning Ants, Sheep, and Snakes.
Jag håller absolut inte med dig där, Nick.
Om Bergman hade varit en internationellt framgångsrik outsider hade jag förstått vad du menar men nu var han ett av dom viktigaste makthavarna inom svensk film. Bergmans skugga föll (och faller) över nästan allt.
Ett fåtal av dom regissörer som hamnade i skuggan under filmreformen hade en helt annan inställning till det hela men hade så svårt att hitta jobb efter Harry Scheins inträde att det inte riktigt fanns plats för dom att verka och dela med sig så som dom behövt. Arne Mattsson fick det oerhört kämpigt trots att han kunde allt om hur man regisserar en film som får publik. Han hamnade en kort period hos Mats Helge och vad jag vet delade han med sig så mycket han kunde.
Som filmnation slarvade vi bort Arne Mattsson och det är oförlåtligt och någonting vi borde ta lärdom av. En ännu större synd är att vi slarvade bort Hasse Ekman. Ekman ville inte spendera sin tillvaro som någonslags "haverist" i svensk filmbransch så därför gick han helt enkelt i en alldeles för tidig pension och gjorde aldrig mer film efter Schein. Ekman är också oerhört viktig för Bergmans utveckling eftersom han var den störste kreative konkurrenten under Marmstedts tak. Under några år jämfördes allt Ekman och Bergman gjorde och utan varandra hade dom nog inte blivit så bra som dom blev. Den typen av kreativa konkurrens saknas HELT i svensk film idag. Otroligt beklagligt. jag sklulle gärna se vilda shootouts mellan Jens Jonsson och Lukas Moodysson. Men Moodysson verkar ha tappat bort huvudet någonstans i navelregionen och Jonsson verkar aldrig få tummen ur.
Om Lorens Marmstedt är den som betytt absolut mest för svensk film får man nog säga att Harry Schein undantagslöst är den som betytt absolut minst för svensk film.
(Värdelöst vetande: Harry Schein hade en hopplös förälskelse i min farmor i sin ungdom. Vem vet. Han kanske inte hade varit lika besatt av att tygla svensk film med politisk makt om hans liv tagit andra rikningar. Lite som Annakin Skywalker. Man kan ju bara spekulera.)
I am glad we don`t agree on everything that would be so boring!
I have to do some homework on my History to keep up with all the actual facts and sequence of events that you have mentioned and I hope we can discuss though I tend to make sweeping remarks. Think Churchill.
I am touched by your loyalty towards your culture it reminds me very much of Thorsten Flincks attitude sometimes. No matter how many kicks in the teeth He still sees something redeeming in this culture worth addressing with his creations.
I on the other hand see absolutly no reason to pass on a Holy Torch to a culture that would use it to its own superficial ends rather than what those secrets were intended for. I can undersatnd him turning his back. Living like a hermit. And letting them choke on the fumes of their own excretion. Not wasting his energy on them. They choose to be as they are they don`t want enlightment! There exists an arrogance here where the relationship between Teacher/Master and student isn´t possible. A Master demands absolute submission.
I see a fundimental problem on all fronts, the creators, the financers, the public itself, the media people. Its a fabric that is interwoven and vertually inseperable. I don`t have any faith in these people or what they produce.
Yes there are rare exceptions ( You being one of them ) but I think if Bergman had continued the tradition for the sake of protocol the crown would land on whos head? ... Sometimes you have to skip a couple of generations, sometimes a couple of centurys before someone comes along who can push the envelope in a significant way.
There often occurs clusters of personalities who walk the earth at the same moment in history and then the process of Lineage can take place.
As for shoot outs I think Johan Kling is the great white hope in my opinion. Darling for me was a beacon. It can be done. He did it. Now the lessons are there in the work to be extracted and applied for whoever wants to study it to derive the principles that guided his choices.
I think he is the diciple of Bergman if anyone.
I don`t think a Master always has to teach hands on. Sometimes creating prototypes as examples and exhibiting them is enough to cause the spark to awaken in an apprentice across an ocean of time.
Since the object itself contains an essence and in the presence of one who can tune in to the hidden frequencies embedded in the work the secrets are revealed. Its speaks only to those who are capable of hearing. It is not illustrative it is enigmatic in order to keep the knowledge out of the hands of the unworthy.
I agree with what you say about Harry and the consequences of his existance.
...When was the last time you took a DNA test?
Here we are now and so many of the cards are on the table. There is alot of blame but as usual the reasons for certain events and trends tends to lean toward denial.
If no one is willing to really stand up to the monster, the external one and the internal one, then as Sheakspeare said " The fault is not in the stars but in ourselves that we are underlings".
Trevligt att det finns någon som avviker från de monotona hyllningarna och titelgenomgångarna. Dagens DN-ledare av Niklas Ekdal var också intressant. Där finns till exempel följande citat av Bergman:
»Det är möjligt att någon modig vetenskapsman en dag vågar undersöka hur vårt kulturliv skadades direkt och indirekt av sextioåttarörelsen. Det är möjligt men knappast troligt. Frustrerade revolutionärer håller sig fortfarande fast vid sina skrivbord på redaktionerna och talar bittert om 'förnyelsen som kom av sig'. De inser inte att deras insats var ett dödligt hugg mot en utveckling som aldrig får avskiljas från sina rötter. I andra länder, där fler tankar har lov att frodas samtidigt, likvideras inte tradition och utbildning. Det var bara i Kina och Sverige, som man hånade och förödmjukade sina konstnärer och lärare.«
Låter för mig mer som ett citat av Martin Munthe än av Ingmar Bergman…
Tack för länken, ctail! Mycket intressant ledare.
Jag vet inte om du är okunnig eller om du bara väljer att vrida, vända och tvinga in olika saker i formar där de inte passar. Bergman tog en hel del folk under sina vingar som mentor. Att han sen inte fungerade som uttrycklig producent på så många filmer är en annan sak, men han försökte ju iaf (tänker t ex på IBs adepter Sjöman och Lindblom). Han kände sig inte helt bekväm i just producentrollen tydligen (och visst, det kan väl vara lite svårt att hinna med ytterligare projekt när man har så många bollar i luften som IB hade).
För övrigt fattar jag inte meningen med att pladdra en massa engelska på en svensk blogg. Är ju inte direkt som att den lär läsas av massa utländskt folk.
Och jag vet inte om du är okunnig eller bara väljer att läsa det jag skriver så att det passar dig men jag talar dels inte om den typen av adepter du tänker på (personer som i någon form jobbat med Bergman och inspirerats av honom...isåfall kan du räkna upp en jävla massa adepter till Bergman utan jag pratar om regelrätta lärlingar) eller på Bergman som producent. Jag pratar om att det var förbannat synd att Bergman inte röt lite högre om det där han själv skrev om i Laterna Magica.
För min del är det helt ok att Nick skriver på engelska på bloggen. Jag har inga problem med språket och jag tro att dom flesta som läser bloggen förstår engelska. Uppenbarligen är det så att han själv känner att han uttrycker sig bättre i skrift på sitt modersmål. På min blogg existerar ingen språkfascism. :)
Mycket av min kritik går ut på att Bergman visste att rötterna är av när man måste ha "adepter" på frilansbasis. Bergmans egen lärling var konstnärlig ledare för den fabrik Bergma lärde sig göra film i. En förutsättning för det jag pratar om.
I write in English as a protest, Yes its my Mother Tongue and of course expressing ceratin thoughts lend itself to that Language, But mostly its my way of aserting a point of view which says " The petty Swedish games you can play don`t fly anywhere else in the world except here on your home turf" Its my way of establishing from the get go a level playing field.
More problems or issues with my choice of language? In that case get in touch with me personally so we can have a little chat face to face-Otherwise, shut the fuck up.
Nick.
Tack,
scottlord
Ingmar Bergman
Ingen har skadat svensk film så mycket som Ingmar Bergman.
I 30 år har statens film-monopol försökt efterapa Bergmans gamla filmer och i 30 år har det misslyckats. Det vi behöver idag är inte en massa kulturella, fullständigt misslyckade Bergman-wannabe filmer, utan filmer som folk vill se.
Skicka en kommentar