Sitter och jobbar intensivt med research för realtidsprevisualisering och en tanke som slår mig när man matar sig själv med forskningsutdrag, white papers och wikis är att alla innovationer som bygger på någonslags grundidé att världen runt omkring och angränsande teknologi fungerar som på papperet är för evigt dömda att misslyckas. Tekniska innovationer handlar om "damage control" i en värld full av skitdåliga och icke-fungerande lösningar. Världen (och särskilt den bransch jag jobbar i - filmbranschen) blir mindre och mindre standardiserad i ett tempo av sällan skådat slag. Dagens innovatörer och visionärer har ingen lätt uppgift. Det handlar väldigt mycket om att bringa ordning i ett Beta-kaos. Knappt Beta. Mer Alfa. Den teknologiska världen befinner sig i ett slags konstant Alfa-stadie där Alfa-produkter lanseras som "färdiga" och alla angränsande utvecklare är tvugna att anpassa sig efter Alfa-lösningen istället för standarden. Det är både spännande och djupt oroande på samma gång.
