Var och tittade på Måns Mårlids och Björn Steins regidebut "Storm" igår. Efter filmen tackade regissörerna medarbetare från scenen. Och alla fonder och instanser som under många år dragits in i projektet. Björn Stein använde t o m orden "...alla dessa år". Hur ska film någonsin kunna bli vital och framför allt kommersiell om det tar många, många år av utveckling och olika sted av stöd från staten för att en liten film som "Storm" ska bli till. Film handlar enligt min mening om att smida medans järnet är varmt. Att hänga med. Atta vara där med filmen mitt i samtiden och ibland att vara före. I det svenska systemet är det en total omöjlighet.
Snart delas SFI:s stöd till Oberoende Producenter ut (vilken motsägelse). En liten grupp bolag kommer att få ekonomisk skjuts av Staten medan de andra får stå vid sidan om och titta på. Den fria och kreativt nyttiga konkurrensen effektivt satt ur spel enligt Socialdemokratisk kulturpolitiksmodell. Det är djupt osunt och djupt upprörande. Svensk film handlar om beroende. Att jaga stöd och bidrag. Inte om att göra film och att leva på att göra film. Tyvärr.
