Kanske ingen dum idé...
http://suicidemachine.org/
Jag fastnade starkt för Jaron Laniers resonemang om riskerna med det han kallar för "web 2.0 conspiracy". Grundtanken bakom hans resonemang är, väldigt orättvist kortat, att Web 2.0 var en design konstruerad för att uppmuntra internetanvändarnas (människans) ständiga dragning mot kollektivism. Något som gagnar den affärsmodell som råder just nu (t ex datamining) där Google är ledande. Web 2.0 kan bara resultera i en likriktning och en anonymitet. Anonymiteten anser Lanier är det stora problemet. Internet hade stora chanser att "befria" människan men Web 2.0 låser fast oss i sociala mallar och gruppbeteenden (Facebook är ett lysande exempel).
Ett annat av hans resonemang knyter an till "Gratis". Han anser att i förlängningen är hela "Free"-kulturen någonting som enbart är en fördel för de stora konglomeraten. Fölorarna är den kreativa mellanklassen som får värdet av sin produktion och sina tjänster devalverade till ingenting. Istället föreslår Lanier en affärsmodell för Internet (inte hans egen utan konstruerad av mannen som uppfann internetlänken) som i princip bygger på ett micro payment-system där man anpassar pris efter den plötsliga exponeringen för en större marknad. De genrella priserna sjunker eftersom marknaden växer - men gratismodellerna som just nu håller på att ta form kommer i längden enbart att gynna jätteföretagen. Den nuvarande modellen som växer fram kommer att bli ett uthållighetskrig eftersom upphovsmännen inte får betalt i det nuvarande systemet. Precis den kritiken är ju rätt levande nu. iTunes tjänar pengar men inte artisterna som säljer mer än någonsin men måste istället leva på att spela live. Finns många exempel på det där. Framgångshistorier som Radiohead borde vara vardagsmat idag men är det inte och orsakerna går att spåra till hur Web 2.0 är konstruerat/designat. Läs boken.
Jag fastnade starkt för Jaron Laniers resonemang om riskerna med det han kallar för "web 2.0 conspiracy". Grundtanken bakom hans resonemang är, väldigt orättvist kortat, att Web 2.0 var en design konstruerad för att uppmuntra internetanvändarnas (människans) ständiga dragning mot kollektivism. Något som gagnar den affärsmodell som råder just nu (t ex datamining) där Google är ledande. Web 2.0 kan bara resultera i en likriktning och en anonymitet. Anonymiteten anser Lanier är det stora problemet. Internet hade stora chanser att "befria" människan men Web 2.0 låser fast oss i sociala mallar och gruppbeteenden (Facebook är ett lysande exempel).
Ett annat av hans resonemang knyter an till "Gratis". Han anser att i förlängningen är hela "Free"-kulturen någonting som enbart är en fördel för de stora konglomeraten. Fölorarna är den kreativa mellanklassen som får värdet av sin produktion och sina tjänster devalverade till ingenting. Istället föreslår Lanier en affärsmodell för Internet (inte hans egen utan konstruerad av mannen som uppfann internetlänken) som i princip bygger på ett micro payment-system där man anpassar pris efter den plötsliga exponeringen för en större marknad. De genrella priserna sjunker eftersom marknaden växer - men gratismodellerna som just nu håller på att ta form kommer i längden enbart att gynna jätteföretagen. Den nuvarande modellen som växer fram kommer att bli ett uthållighetskrig eftersom upphovsmännen inte får betalt i det nuvarande systemet. Precis den kritiken är ju rätt levande nu. iTunes tjänar pengar men inte artisterna som säljer mer än någonsin men måste istället leva på att spela live. Finns många exempel på det där. Framgångshistorier som Radiohead borde vara vardagsmat idag men är det inte och orsakerna går att spåra till hur Web 2.0 är konstruerat/designat. Läs boken.
Comments
Säkert kommer vi få se en hel del lik efter vägarna i form av kraschade företag, tidningar osv. Sådant följer alltid alltid stora förändringar. Men de som anpassar sig kommer att vinna.
Jag har inte läst boken men tycker att hans resonemang att web2.0 och sociala medier tar undan individen till förmån för kollektivet är helt fel. När alla sagt sitt står fortfarande det som är intressant kvar. Så är det. Det finns miljoner blogger, inte lika många som har många läsare.
Ett bra exempel är iPhone som, ganska otippat av en telefon, har revolutionerat spelbranschen. Man kan sitta hemma och göra ett spel, lägga upp det på iTunes och få världsdistribution. Apple tar några få procent för den tjänsten. Och folk är villiga att betala för ett litet spel när det sker enkelt. Det finns massvis med gratisspel på iTunes, men lika många som kostar pengar. Och folk handlar utan att blinka.
Det gör de av den enkla anledningen att det är lättare att köpa ett billigt spel än att krångla med jailbreak, torrents eller vad som nu ska till för att piratkopiera det där spelet som kostade 20 spänn.
Problemet blir att synas i skvalet.
Där finns den nya utmaningen.
Den har några år på nacken men den sätter fingret på en del av problematiken.
Laniers teori ifrågasätter inte att fritt är bra. Snarare frågasätter den om det finns utrymme för fria individer på nätet. Vad tjänar "fritt" till om folk väljer fängelse utan att vara medvetna om att dom gör det för att "fritt" är ett modeord man häktar på slutresultatet. Inte förutsättningen. Han är väldigt mycket inne på kognitiv beteendevetenskap, människa/dator-interface och sånt där. Han är oerhört anti singulär-teknologerna och AI-forskningen (svårt att dra kort; läs boken). Lanier är en av dom stora "ideologerna" bakom persondatorns utveckling. En ultimat Humanist (jag uppfattar honom som nånslags egen libertarian). Mest känd är han för sin forskning om emmersive virtual reality och för att han i mitten av 80-talet förutsåg hur internet skulle förändra våra levnadsvanor på ett oerhört pricksäkert vis. Svårt att tro nu men folk garvade när han sa att man skulle komma att till stor del köpa sin livsstil med banktransaktioner över nätet. Han förutsåg bloggar och bloggars makt och han förutsåg online communityexplosionen. Och han gjorde det i en närmast utopisk extas. Hans nya bok har en helt anan ton. Den varnar för att nätet kommer att förvandla oss alla till en del av en enda stor social marketing-kampanj. Och jag anser att han har helt rätt i det. Nätet har blivit sjukt mycket större på tio år sett till användandet. Utbudet har däremot inte breddats. Tvärtom skulle jag säga. Nätet är inte längre otyglat som det var då. Nu är det moget. Följer affärsmodellen.
Ja iPhone är en bra plattform för mjukvaruutvecklare. Man får se till att göra det förväntade bra och så får man försöka marknadsföra det förväntade bra som du säger. Men du kan nog glömma att t ex släppa ett spel som Postal på iPhone. Man kan hata Postal om man vill - men det var avarter som Postal som breddade och luckrade upp gränserna för tio år sen. Då var spelbranschen vild och otyglad och fri. Nu är den mogen. Konglomeraliserad.
Tilläggas bör att Lanier hyllar iPhone rätt hårt - för att det är bra hårdvara och ett smart gränsnitt och det öppnar upp för AR-lösningar (som han är auktoritet på).
Jag ser faktiskt ingen fara eller motsättnig mellan individualisering och kollektiva mötesplatser som facebook. Google må vara farligt stora, men dom kommer aldrig bli större än individerna som väljer att jobba där. Dom är beroende av deras talang och kunskap - precis som alla storföretag.
Den är debatten är lika gammal som radion. Då hette det att radion skulle döda musiken. Eftersom ingen längre behövde live musiker. Så blev det ju nu inte riktigt...
Det handlar bara helt enkelt att vi måste lära oss att förhålla oss och anpassa oss till den nya tekniken. Se tex den här länken om hur serier bör anpassas till webben:
http://www.ted.com/talks/scott_mccloud_on_comics.html
//tomas
Alla system som underlättar för mig att snabbare och med mer kontroll vara kreativ har alltid funkat för mig. Under 90-talet och fram till 2002 blev det därför Mac. OSX i sin nuvarande skepnad uppfatar jag som helt kobtraproduktivt i det avseendet. Därför tragglade jag med Windows i ett antal år och nu upplever jag Windows 7 som det bästa som hänt hittills. Väldigt få saker är i vägen för mig med Windows 7. Det där är ju också alltid individuellt. Jag är inte typen som vill sitta med installationen av en fungerande grafikdrivrutin i fem dagar (Linux) men jag är heller inte typen som nöjer mig med noll valfrihet i form av konfigurering och hårdvara (OSX).
Den här gången, och i Laniers fall handlar det inte om teknikrädsla. Dom flesta av oss skulle hissna och tänka "Omöjligt, det där är sciencefictionfantasier" om vi skulle ta del av en dag på jobbet med Lanier. Laniers viktigaste poäng är; Hur påverkar verktygen vi använder oss. Gör dom oss enlare eller gör dom oss större. Börjar man spekulera om alternativen till Web 2.0-riktningen inser man ju vad datorer skulle kunna vara och skulle kunna göra. Men det skulle krävas ett fundamentalt paradigmskifte. Tills vidare kan det nog bara vara smart att ha i huvudet lite vad det är man gör på nätet.
Att Google skulle vara ett vanligt storföretag ifrågasätter jag starkt. Google fick sitt genomslag och sin framgång efter att ha köpt upp ett antal företag och upstarts i IT-industrin som alla i huvudsak finansierats av CIA:s inkubatorföretag In-Q-Tel. In-Q-Tel finansierade Keyhole Inc som hos Google fick utveckla...Gmail. Keyhole startades direkt efter 9/11 och man rekryterade världens bästa på IT-underrättelsetjänst. 2004 när företaget var redo köptes det av Google. Däremot tror jag inte att CIA själva fattade hur framgångsrika Google skulle bli. Informationsspindeln som Gmail är är unik i världshistorien. Om 30 år kommer vi att kunna läsa om det där i historieböckerna. Apple, Microsoft, Dell, HP...det är normala amerikanska storföretag som spelar med dom där reglerna du nämner. Google har ingenting med det där att göra.