måndag, augusti 28, 2006
Uncut...2
Fortsätter min egen diskussion med Anders och Anonymous i den här posten. Det handlar om utvecklingspengar och att svenska filmare anser att det inte läggs ned nog med tid på utveckling. Om vi skulle ge normal nutida utvecklingstid lite perspektiv så skulle man kunna säga att under den tid en begåvad regissör som Johannes Pinter hunnit göra en långfilm hann Georges Méliès föda fictionfilmen som vi känner till den och avsluta sin fantastiska karriär (561 filmer) och under tiden hann sverige bygga upp en filmnation från ingenting och Viktor Sjöström gjorde Körkarlen. Så vad väntar vi på? Ingenting av all den här tiden vi lägger ned på utveckling leder ju fram till någonting som kommer ens i närheten av Méliès eller Sjöström. Varför tror vi att fantasi och skaparkraft behöver massor av tid och pengar? Var kommer den snurriga vanföreställningen ifrån?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
Personligen tror jag inte att det behövs mer, snarare mindre pengar till utveckling.
Skriva manus kan man göra med hjälp av A-kassa. Javisst låter det bryskt men det är faktiskt så det ser ut idag. Man ska ha i minnet att Arbetslöshetsförsäkringen och Socialförsäkringen tillsammans är Sveriges i särklass största kulturfinansiärer. Detta utan att vara det minsta sarkastisk eller cynisk. I Ulf Petterssons kandidatuppsats i företagsekonomi "Upphovsrätten som incitament -- en inkomstanalys av kreativa yrken", har han med hjälp av officiell statistik kartlagt författare och musiker, bland annat visar på detta faktum.
För diskussionen och i brist på liknande undersökningar är resultatet troligtvis jämförbart med manusförfattande. Tänk på hur mycket musik det skrivs utan några som helst "utvecklingspengar". Märks den bristen i dagens svenska musikliv?
"Man ska ha i minnet att Arbetslöshetsförsäkringen och Socialförsäkringen tillsammans är Sveriges i särklass största kulturfinansiärer."
Instämmer, och med tillägget studiebidrag. Började själv plugga manus och göra några första stapplande manusförsök under min studietid.
Ju djupare man hamnar i sådana här diskussioner, märker man att det blir svårare att generalisera. Vissa filmer blir fantastiska trots låg budget och kort utvecklingstid och omvänt. Jag tror Martin sammanfattade det redan i första posten då han efterlyste större mod hos producenter. Mod att satsa på större genrebredd. Har en känsla av att det skrivs bra manus av oetablerade som aldrig får chans att komma fram.
Hörde Cissi Elwin på tvn ikväll som antydde att man borde satsa mer pengar på färre filmer, för att undvika att dom kannibaliserar på varandra på svenska biorepetoaren. Varför inte tänka i vidare banor än svea rike? Borde vi inte kunna producera film med internationellt tilltal?
Jag håller alltså helt med Martins resonemang. En slutkläm som jag glömde bort i min tidigare kommentar var att om man har resurser i form av pengar så anser jag att dom är bättre spenderade på själva produktionen, att manuset faktiskt blir gestaltat, än att utveckla något till dödagar.
Vad "utvecklingsteorin" förespråkar, i motsatt till vår "kreationism" (ber om ursäkt till alla evolutionsbiologer och eventuellt kristna tokstollar), kan kanske jämföras med Vattenfallsmodellen inom mjukvaruutveckling. Där man koncentrerar sig på ett projekt, skapar en grandios plan för varje steg, som var och ett tar lång tid. Modellen uppfanns 1970 av W.W. Royce som ett exempel på modeller som inte fungerar. Vad han istället föreslog var en iterativ model som vi idag brukar kallas för Agilemodellen, med korta iterativa utvecklingssteg.
För att applicerat metoden på filmproduktion ska man kanske sluta stirra sig blind på enskilda filmer och istället se den totala filmproduktionen som ett projekt där varje film utgör ett steg i processen. Iterativ då varje produktionsresurs (producent, manusförfattare, regissör, fotograf, utrustning, osv) utnyttjas upprepade gånger på fler produktioner i fler konfigurationer.
Ett svenskt initiativ som motsvarar t.ex. Raw Feed Productions efterlyses. Ett antal regissörer som går samman, producerar genrefilm med en fast låg budget, för direkt till dvd marknaden med innovativt extramaterial. Filmerna görs back-to-back och på engelska.
bra manus är fett överskattat.
liksom "projekt utveckling"
det är hur man gör filmen som är 95%
jag skrev fjorton suger rakt igenom på några veckor. tio dramaturger på sfi och sf ville få in struktur och akter och grejer men fuck det. har man inte fått med sånt från början så blir det forcerat och konstigt att lägga in det i efterhand. dom missar man ögonblicken och äktheten och det personliga.
fjorton suger är inget bra manus
men det är en sjuuuuukt bra film (om jag får säga det själv hehe)
Fjorton suger ÄR en sjukt bra film. Can't wait to see Du och jag! Drömde till och med att jag var på inspelningen häromnatten.
Håller helt med er, förstår inte alls manusutvecklingshetsen. Det är så många, många saker i filmsverige som borde utvecklas. Typ idéerna. Inte manus som är dåliga idéer från början.
YEs, och vem driver igenom de dåliga idéerna? Jo, rädda producenter. Det är tryggare att satsa på en shitload av Beck och Wallander-filmer som i princip är färdigfinansierande tack vare tysklandförsäljning, än att försöka göra personliga, unika filmer. Ingen svensk film idag vågar vara konfronterande. Det ska följas manusmallar och ha ett trevligt ihopknutet slut. Inget utrymme för mångtydighet eller mystik då alla plot points ska strykas under med rödpenna så ingen kan misstolka. Har inte sett fjorton suger (men den verkar sjukt mycket bättre än ca 95% av övriga svenska utbudet)
Skulle vi göra en dogma06 och återvända till handvevade kameror med en fast inställning och film utan ljud/dialog så blir plötsligt argumentet giltigt. Och då kan vi nog veva ut hundratals filmer per år. Några av dem blir säkert bra också.
Jag förstår inte. Försöker du säga att med rejält påkostade stativ, 192KHz ljudupptagning och motorer i kamerorna så blir det bra film?
Nej. Den tekniska (och narrativa) utvecklingen medförde tyvärr även en MYCKET längre utvecklingstid. Det märktes redan på stumfilmstiden. Men visst, dagens utvecklingstid hade kunnat vara betydligt kortare med de produktionserfarenheter som standardiserad massproduktion ala Méliès (51 filmer/år fram till 1900) medför. Nu menar jag inte att förminska Méliès gärning, han var fantastisk. Men det går naturligtvis inte att jämföra honom eller den svenska guldåldern med modern långfilmsproduktion oavsett vilket land vi talar om. Ett styvmoderligt förhållande till manuskripten borgar inte för bra film även om man kan ha tur ibland.
Varför kan man inte jämföra Méliès med nutid? Förklara. Det han gjorde tekniskt åstakommer vilken mediastudent på en pisskvart med ett normalt redigeringsprogram - och ändå får man leta länge och noga för att hitta materialt så rikt på fantasi som Méliès filmer.
Varför kan vi inte jämföra då och nu?
Håller med de flesta.
Det största problemet är att det inte kommer fram några bra ideér. Eller det gör det säkert visst men de ideérna vågar ingen satsa på för att de inte tror att sfi kommer att tycka om dem. De lite roligare ideérna som kommer in till sfi försvinner väl iväg mest pga att inget, enligt dem, seriöst bolag står bakom dem. Och då kan det ju inte bli någon film! Ja mena, har man inte gjort en eller två "tre solar" så kan man ju inte göra en "Primer". Eller hur!
Jaja... och det är klart att många hausar manusutvecklingen, ja menar har man en halv trist idé på en film som gjorts 100 gånger så måste man ju sitta med skiten länge för att överhuvudtaget få fram några gags eller sentimentala ögonblick som man kan slänga in i skiten för att få den ännu... ja.. skitig.
Sen kommer vi till det som DANSK SKALLE pratar om, själva regibiten.
Med vissa undantag så gör vi ju inte film i sverige utan vi gör TV-teater.
Vi filmar av saker som händer framför kameran. Hur vi gör det spelar ingen roll. Bara det hamnar på filmen och att ljudet blir tydligt så vi hör vad karaktärerna pratar om, precis som om vi inte skulle veta va fan de kommer att säga.
I de flesta fall i sverige verkar det som regin bara handlar om personinstruktion, det finns inga visioner om filmskapande. Framförallt så berättar ingen med bild. Om det inte är nödvändigt. I min värld så berättar man med dialog när det inte går att berätta med bild.
Nu har jag spårat... ja vet. Sorry.
Och självklart finns det en del undantag.
Och nej, Jag är inte bitter.
Snarare positiv. Positiv till att det mycket snart kommer att göras mer svensk film utan sfi, utan bromsklossar och med bredare spektrum. Även fast jag tycker att sfi bör fortsätta sin verksamhet - bara någon såg över den. Ordentligt.
Sen fattar jag inte heller varför man inte kan jämföra Méliès med nutid?
Därför att du jämför hans närmast industriellt massproducerade* kortkortfilmer med långfilmer med dialog och någon form av handling. Det är äpplen och apelsiner.
*det är tekniskt menat, inte kvalitativt
Och för att klargöra en annan åsikt - tråkiga idéer (Beck, någon?) blir inte bättre av fördjupad manusutveckling.
Ps. Märks det att jag håller hårt på Robert Bresson? :)
Vilket ös det blev här! Kul! Håller med Mats, bl.a. vad gäller bildberättandet. Det finns få aktiva svenska regissörer nu med en visuell sensibilitet, (undantag Roy Andersson och Kristian Petri, Detaljer var stundtals riktigt fin) Film kan vara så mycket mer än filmad dialog, plot, akter osv. Själv tänker jag försöka jobba med, förutom det visuella, ljuddesign och musik i min novellfilm. Såg Frostbiten nyss och trots berömvärda ambitioner måste jag säga att många scener var väldigt konstigt blockade och på filmskolenivå. Synd, manuset var riktigt kul, bra dialog, slutet abrupt, dock. Mer tid och pengar hade hjälpt, kanske?
Jag har en kompis i Värmland som gör en långfilm just nu helt utan manus, 2 veckor inspelning kvar. Jag besöker inspelningen ofta jag kan o det är oerhört inspirerande o Kai är duktig. De spelar in strax utanför där jag bor, jag tippar på att det kommer bli en skitbra film! Han kickade igång sitt projekt bara några månader sen och nu genomför han det. Med en superlåg budget precis så det räcker till teknikhyrning.
Lägre budget än de flesta bidragsfinansierade amatörkortfilmer som spelas in i landet.
/Ola
Vad har den för distribution då?
Det är jättekul att det spelas in en massa entusiastprojekt utan några som helst pengar som visas på några festivaler och sedan självdistribueras till specialintresserade men filmpolitiken tycker jag främst är en fråga för branschen. Dvs huvudfinansiärer (EU, SFI, SVT, TV4, fonderna, poolerna och privat riskkapital), distributionen (t ex SF, Astoria och mindre bioaktörer) och till sist de produktionsbolag som producerar film för duk (och i viss mån TV).
Jag skulle gärna se modiga lågbudgetsatsningar från redan etablerade regissörer. Ulf Malmroos som gör en Cassavetes skulle vara riktigt kul att se. Och framför allt inspirerande för resten av branschen tror jag (om modet är tillräckligt stort såklart).
Amatörfilmen är ju en av plantskolorna (jag kommer därifrån i samma generation som Johannes Pinter och några andra - Fares började dyka upp på mina festivaler när jag slutade) - men den är ju ganska ointressant eftersom det inte går att distribuera amatörfilm i någon utsträckning. Precis som med filmskolornas filmer (där finns det några få undantag och vissa slutfilmer har ju fått TV-distribution). När jag höll på med amatörfilm så gjorde jag en enminutare som hette "Bomb" som visades strax innan tolvslaget på SVT. En liten men rolig fjäder i hatten. 91-92 var det. Det som händer i amatörsvängen har traditionellt oerhört lite inflytande på den etablerade branschen. Jag tror inte att det kommer att ändras i första taget. Det har i grund och botten med resurser att göra.
Ingen aning om vad den får för distribution. Det är film i värmland som stött hela budgeten.
De har hyrt utrustningen från Ljud o bildmedia, filmar på en jvc hdv 24-p kamera och kör med 35 adapter, de har också en av de bästa unga fotograferna i länet.
Inte alls i min genre, mer en Kubrick/Forman typ av film, både visuellt o i sitt koncept. Men konceptet är bra, det lilla jag sett är bra.
Om en amatörfilm är tillräckligt bra, idémässigt och i genomförande, kan den nå hur långt som helst. Det kanske är navit men det är det som driver i alla fall mig. Att filma innebär för mycket jobb om man inte i alla fall har den inställningen.
Skicka en kommentar