Ett minne av en gammal grundskolekompis dök plötsligt upp i huvudet och då kan man ju inte låta bli att fundera på vad det blev av alla (förmodligen triggat av att jag just kollat på Good Will Hunting med Emma). Så jag började googla gamla klasskompisar från grundskolan.
Det verkar att ha gått bra för många. Skönt. Och det är märkligt hur man vet redan i 8-9-årsåldern vem som kommer att pyssla med vad. Visst, din gamla lekkompis kanske tänkte att han skulle bli djungeläventyrare när han blev stor men du visste redan då att hans fixering vid dom där små mynthållarna (små plaströr med en fjäder i som var poppis då) skulle förvandla honom till den framgångsrika fastighetsmäklare han är idag.
Vi har alla ett öde och jag tror att det är skrivet rakt i ansiktet på oss redan när vi är väldigt små. På precis samma sätt fanns dom lekkompisar som man hela tiden visste inte riktigt visste vad dom ville - och idag arbetar dom med sånt som kanske är lite svårdefinierat. Yrken där man har hand om informationsfrågor och liknande. Det är skrämmande och spännande att vi är dom vi är redan från början.
Och så finns det såklart dom som man kände var lite rädda för den stora elaka världen där utanför skolan. Dom som är 37 idag och fortfarande inte lämnat den. Dom som var bäst i klassen. Antingen går dom fortfarande i skolan - eller så jobbar dom i den.
Allra mest gillar jag min kompis Pelle. Vi var bästa kompisar direkt när jag flyttade in i min nya klass efter en halv termin av första klass. Pelle var och är orädd och äventyrslysten. Idag bor och jobbar han i Kina och har kinesisk familj. Jag passar på att love-bomba honom lite extra i den här bloggposten. Pelle är en cool kille.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar