The Wicker Man (2006)

Jag hoppas att Neil LaBute fick ett riktigt fett gage för den här filmen. Och Nicholas Cage. Det är svårt att skjuta så långt från målet som den här filmen gjort. Det är knappt man vet var man ska börja. Originalet har en fantisk fingertoppskänsla för hedendomen den beskriver och bra handlag med de ockulta idéerna.

Neil LaBute har någonstans fått för sig att hedningar beter sig ungefär som Amish-folket + människooffer. Han har alltså helt spegelvänt idén. Och när Nicholas Cge anländer till Summerisle så har han ingenting att förlora, har gett upp och är på dekis. Till skillnad från originalets Serageant Howie som är rättrogen, oskuldsfull, naiv och lite självgod (ett perfekt offer med andra ord).

Neil LaButes hedningar skrattar hela tiden ondskefullt, är pryda och förslavade av dogmatiska ideal (tvärtom emot vad hedendomen är alltså). LaBute missade också den lilla detaljen att The Wicker Man är en musikal.

Skräcken i The Wicker Man (originalet) är så enkel och genial. Summerisle är ett paradis. Männsikorna är goda och snälla. Sång och dans överallt. Sexuell frihet. ...men tyvärr grabben - vi måste tänka på grödorna och elda upp dig i vår Wicker Man. Det är ett av dom bäste twist ends som gjorts.