fredag, juni 29, 2007

Demokratiserande filmredskap

Jag har konstruerat en liten, smidig och bärbar räls som jag kallar "Mrail" inspirerad av att jag fått säkert hundra mail där unga filmare undrat vad det var för konstruktion jag använde i bakomfilmen till min långfilm Camp Slaughter (ni vet den där filmen som fick Expressen att ifrågasätta varför SFI inte gav mig yrkesförbud). Just den kamerarigg jag använde på Camp Slaughter har jag inte kvar sedan några år och den tillverkas inte längre, därför bestämde jag mig för att konstruera en egen mer anpassad efter egna behov. Min idé är också att den ska vara BILLIG för oberoende filmare att köpa. I dagsläget kostar den drygt fyra tusen kronor (rälsen jag använde på Camp Slaughter kostade närmare tjugofem). Idén med att tillverka rälsen och sälja den är för att jag tycker att det behövs ett redskap som man kan göra snabba och kostnadseffektiva inställningar med. Det som skiljer svensk film från internationellt gångbar film rent visuellt är kameraarbetet. Titta på vilken Hollywood-film som helst. Kameran rör sig ständigt och suger in tittaren i handlingen på ett sätt som statiska kameror inte gör. Så "Mrailen" är mitt bidrag till den Nya Svenska Filmbranschen. Den som står utanför den priviligierade Producentföreningen, SFI, FiV och SVT.

Jag gjorde ett litet test igår eftermiddag för att se exakt hur många inställningar jag hann göra på fem minuter. Det blev tolv åkningar. Visserligen utan skådespelare och ljussättning...men ändå. Normalt är en inställning på fem minuter mycket bra jobbat. En inställning med dolly för att få till en suggestiv åkning ska man normalt sett vara glad om man betar av på en halvtimme. Kan jag hjälpa till att öka inspelningshastigheten på en lågbudgetfilm utanför systemet så hjälper jag till att sänka den totala budgeten utan visuella eftergifter. För DET är det sista vi får göra om vi ska kunna konkurrera internationellt.

Tyvärr hackar YouTube-klipp men ni hajjar poängen: