Year One - Nu i politiskt godkänd version!

Regissören Tarik Saleh´s nästa film blir METROPIA, en animerad
långfilm för vuxna. METROPIA är en unik svensk film som är animerad med
en ny digital metod som produktionsbolaget Atmo utvecklat och som väckt
stor internationell uppmärksamhet.

“Det är ett realistiskt manér av Martin Hultman, som stärker känslan
av att det är en verklighet i en nära framtid”, säger Tarik Saleh och
fortsätter: ”Gränsen mellan animation och vanlig spelfilm håller på att
luckras upp och i framtiden kommer biobesökarna inte att kategorisera
filmer på det sätt man gör idag, METROPIA är ett steg i den riktningen”
.

METROPIA utspelar sig i ett skrämmande Europa i en nära framtid, oljan
är i princip slut och kontinentens tunnelbanenät har byggs samman till
ett gigantiskt nät under Europa. Roger från Farsta vill helst inte åka
tunnelbana. Han tycker det är obehagligt och han hör röster.  En dag
kommer Roger makten på spåret och inser att hans liv styrs i minsta
detalj. Han försöker bli fri, för det behöver han hjälp av Nina, eller
är det så att hon behöver honom.

Manuset är skrivet av Tarik Saleh, Stig Larsson och Fredrik Edin,
efter en idé av Tarik Saleh, Martin Hultman och Fredrik Edin.
Produktionsbolagen Atmo har utvecklat projektet under tre år.
Huvudproducent är Atmo/Kristina Åberg, samproducenter är Zentropa i
Danmark/Mikael Olsen, Tordenfilm i Norge/ Eric Vogel, SVT/Gunnar
Carlsson, Film i Väst/Tomas Eskilsson samt Sandrew Metronome/Lena
Rehnberg.

Filmen finansieras av Svenska Filminstitutet/Peter ”Piodor”
Gustavsson, Danska Filminstitutet/Mette Damgaard-Sørensen. Norska
Filmfonden/Elin Erichsen, Nordisk Film & TV Fond/Eva Færevaag,
Canal+/Suzanne Glansborg, EU-fonderna Eurimages och Media Plus. Nordisk
distributör är Sandrew Metronome och utlandsförsäljningen hanteras av
Trust Film.


Politisk science fiction har aldrig fungerat. Det är en genre som är oerhört känslig för risken att man skriver på publikens näsa. All bra science fiction handlar om stora idéer. Den distansierar sig från enkla slutsatser och lämnar betraktaren med frågeställningar som filmen till slut inte besvarar. Det är det som gör genren friare än många andra genrer. Från Méliès till Lucas via Kubrick har det varit sant. Metropia luktar "socialstyrelsen rekommenderar" lång väg.

Av synopsis att dömma är det här också ytterligare en svensk film med genrekappa som egentligen berättar den lilla berättelsen. Den handlar om en kille och en tjej som träffas. Wohoo! Scence fiction-publiken går upp i brygga av upphetsning!

Meddelande till alla svenska bidragsfilmare: Keep it simple. Varför försöker ni förklä era diskbänskdramor i genrekostym? Den passar inte. Den kommer bara att göra publiken sur. Ni hade sparat psykvårdens och de cancersjuka barnens pengar om ni spelat in det hela i regissörens kök istället. Går berättelsen att berätta där så gör det. Filmen kommer att vara minst lika effektiv om inte effektivare i sin rätta miljö. Det finns ingen som helst anledning att göra science fiction av "boy meets girl (and capitalism is bad)". Pojken och flickan kan träffas i trappen och den jätteelaka grannen kan köra stor dyr bil och ha Moderatklistermärke på brevlådan.