Såg Mel Gibsons Apocalypto idag. Han imponerar mer och mer. Allt han gör springer tvärt emot vad som är konventionen om vad som normalt fungerar på bio.
Apocalypto fick mig att tänka på Joseph Campbell som sa att vårt kollektiva undermedvetnas gudomlighet alltid försöker visa sig för oss genom kulturen. Inte alltid i den ljusa Gudsuppenbarelse vi är vana vid utan ofta i mycket mörkare uppenbarelse. Men det är två sidor av exakt samma sak. Den mörka är möjligen mer effektiv. En intressant tanke. Att en film som The Shining "väcker" fler människor än kyrkasn ljusa Jesusbild känns naturligt.
Apocalypto var mörk. Och effektiv.
8 kommentarer:
Har inte sett filmen, kan därför inte kommentera just den.
Men att "vårt kollektiva undermedvetnas gudomlighet alltid försöker visa sig för oss genom kulturen." låter vettigt.
Att ljuset förutsätter mörker och vice versa känns också rimligt (vår tillvaro är ju inte absolut, utan uppbyggd av 'motsatser')
Men att påstå att The Shining "väcker" fler människor än kyrkans ljusa Jesubild förstår jag inte alls.
Vad menar du med väcker?
Varför är den mörkare uppenbarelsen mer effektiv? Menar du i sitt sätt att påverka, som en obehaglig mardröm ungefär?
Jag tänkte svara någonting annat men så slog det mig att kyrkan alltid använt det mörka budskapet för att det är effektivare. Ett romerskt tortyrredskap är trots allt symbolen för just kristendomen med sin crux ordinaria som representerar Jesus martyrdöd på det romerska korset.
Kristendomen skulle ha kunnat valt en vit duva eller nåt liknande men valde något helt annat därför att vi människor har närmare till frågeställningar om vår existens i stunder som kan verka mörkare.
Det är ungefär det jag menar.
För sekulariserade individer har ett vanligt kors inte särskilt mycket laddning idag. Men någonting skrämmande "från den andra sidan" kan få oss att fundera på vår egen dödlighet och kanske vår odödlighet.
I åratal har Greenpeace kämpat för miljön under sin snälla regnbågeflagga utan något egentligt jättegehör. Al Gore valde att berätta samma sak mot en fond av svart. Utan den snälla regnbågen. Och plötligt känns budskapet tydligare.
Vi kanske hellre vill lyssna på Shiva. Men sanningen är att Kali är den som kommer att få oss att verkligen lyssna efter. Båda är del av samma gudomlighet.
Tack för förklaringen. Nu blev det tydligare för mig.
I dessa förljugna tider med "lyckliga slut" och dyrkan av ljuset och allt vad det innebär i form av tabun om vår sexualitet, dödlighet och intelligens så är det klart att mörkret lockar. Det finns väl ett korn av sanning där vi liksom inte får höra så ofta...
Jag har fortfarande inte sett filmen men tänkte ändå lägga mig i igen:
Sellergren,
Men det beror väl helt på hur man definierar "ljus och mörker"?
Att föredra (eller dyrka) ljuset behöver inte innebära att man förnekar, förtrycker eller skapar tabun kring det du definierar som "mörkt". Tvärtom.
Du pratar om 'dessa förljugna tider' ...låter mer som medeltiden..;)
Men ok..jag förstår att du pratar om religionens tolkning av vad som är mörkt/ljust. Att inte vilja vara på en mörk plats är inte samma sak som att gå med på den.
Therese; jag TYCKER vi befinner oss på medeltiden!
På sätt och vis håller jag med.
Det är ju bara att titta på hur det ser ut i världen.
forts:
..men vad menar du med 'förljugna tider'? Och finns det verkligen så mycket tabun nuförtiden?
Skicka en kommentar