Två saker får mig att titta på Guldbaggen: Att min fru råkar vara filmjournalist och därför "måste" se eländet och så den där gången för ett par år sedan som syrran nominerades och vann baggen för bästa dokumentär. Kärlek och blod är tjockare än vatten.
Det är ju alltid en lika trist föreställning. En personalfest för 250 pers där gamla polare ger gamla polare "prestigefulla" priser. Det är ju kul att man kan ge varandra priser och så - men den där tävlingen är en bombastisk påminnelse om hur liten, liten filmbranschen i Sverige är. Idén med ett publikpris är ju kul - även om publiken redan på ett sätt röstar med sina biljetter och framför allt i DVD-hyllan.
En kväll med Guldbaggen på TV får mig att kolla billiga utlandsresor på nätet.
8 kommentarer:
Men då var det ju en jävla tur att inte du blev nominerad.
Luck has nothing to do with it...
Tvingade mig också igenom eländet, mest i brist på något bättre att göra och det var två saker som slog mig som jag tänkte kolla:
1: Var det bara jag som fick känslan av att de "tryckte dit" filmen "Farväl Falkenberg" eftersom den - så vitt jag vet - var gjord "oberoende" av vad jag kallar Stockholmssystemet?
och
2: Skämtinlägget "Svensk Sushi" fanimej var det mest spännande som visades under hela kvällen?
Nåväl. Dina tankar om en oberoende tillställning låter väldigt intressant. Trey och Matt sparkade ju igång "Slamdance" som en protest mot "Sundance" Säg till om du behöver idéell hjälp...
Det tråkiga är ju bara att så länge systemet ser ut som det gör finns det inga ekonomiska möjligheter att göra tillräckligt mycket oberoende film som sticker ut. Men det kanske ändrar sig. Det är ju på ett sett väldigt bra att SFI har fått en praktklåpare bakom ratten. Med lite medvind slutar det i ett jättebrak och en högerregering är kanske inte lika villig att lassa in hur mycket pengar som helst till den konstgjorda andningen. Cissi Elwin är en av dom intressantaste VD:ar vi haft för SFI. Det kan bli hon som står för "make eller break" i det här läget. Att vara chef inom "kultursektorn" kräver en väldigt speciell människa. Att vara filmbolagsboss, big shot-producent eller statlig VD över svensk filmbransch är inte som vilket chefsuppdag som helst. Det kräver helt andra visioner och man kommer ingenstans på enbart affärsmässig pragmatism (som är det Cissis pysslar med just nu). Man får aldrig glömma att man är chef för en stor grupp potentiella världsförändrare. Det är man inte som chef på ICA-kuriren. Svensk film skulle behöva en Steve Jobs.
Vad är Stockholmssystemet?
"Stockholmssystemet" är vad som troligt gjorde "Stockholm Boogie" möjligt. Bara något jag har fått på känn och givet inte kan bevisa på något sätt. Men visst är det enklare att få ett projekt att lyfta uppe i 08 om man gnuggar armbågar med "rätt" människor till skillnad från att befinna sig mitt ute i ingenstans där film - på fullt allvar - är en förbannat suspekt sak och stört djävla omöjligt att få att hända utan en ny handfull magsår på köpet. Men som sagt, det är mer en känsla jag fått de gånger jag varit uppe och jag väntar nog med att hävda det bestämt tills jag fått tillräckligt på fötterna.
Jag håller med ang. producenter. Det må vara naivt men visst fan hoppas man på att en osannolik kombination av Helvetes Massa Pengar och Eldsjäl dyker upp någonstans och vill satsa på annan film.
Någon mer som hört om en nyinspelning av Romeros Night o/t Living Dead?
Jag tycker tvärtom att det är märkligt att huvudstaden nästan helt hamnat utanför filmproduktionen. Förutom Stockholm Boogie är det verkligen få filmer som görs i Stockholm. Det vanliga är ju att filmarbetare som råkar vara Stockholmnare skriver sig i Trollhättan för att få jobb eftersom Film i Väst hr som krav att en dominerande procentandel filmarbetare är från Trollhättan. Och det är i Trollhättan det mesta görs numera.
Det finns egentligen masor av pengar som vill satsas i svenska produktioner - det är inte där det brister - utan i hindren på vägen. Det är för dyrt att göra film i sverige. Många andra länder har erbjudit skattelättnader för filminvesteringar med resultatet att produktionerna plötsligt blomstrat. England gjorde så på 80-talet och utan det initiativet hade vi nog aldrig fått se alla Monty Python-långfilmer eller filmer som t ex Brazil. Och förutom att det är för dyrt så satsar staten lldeles för lite pengar på filmkommisioner och PR för svenska produktionsresurser utomlands. (Det SFI verkligen borde göra). Kompetensen finns helt klart här - men inte driven och övertygelsen från politikerna eller de politiskt tillsatta beslutsfattarna inom svensk film.
Night of the living dead? Det är isåfall den andra nyinspelningen eftersom Tom Savini regisserade en nyinspelning i slutet v 80-talet.
Jag är mycket väl medveten om Savinis version. Det är en utav de få re-makes som faktiskt är något att ha. Den och Sullivans version av "2000 Maniacs"
haha vilken sandlådefajt :)
Skicka en kommentar