Det har ju pågått någonslags never ending debatt på Marcus Birros blogg senaste tiden. Marcus Birros krev ett manifest som går ut på att han vill ha mer och breddad kultur. Typ. Och vägen till det är mer pengar till författare och konstnärer, resonerar han. Det är ganska oklart alltihop.
En kille som kallar sig Purgatid postade detta inlägg. Kände mig manad att länka till det eftersom det nog är det dummaste jag läst. Det är verkligen skrämmande att det finns människor som lever kvar i en tid då Vilse i Pankkakan gick på TV och alternativa schlagerfestivaler på Gärdet var grejen.
Hur kan man år 2006 på fullaste allvar gå omkring och vara rädd för dom kommersiella krafterna har till uppsåt att tvinga oss att titta samma dåliga såpa dygnet runt? Kommersiell TV har väl aldrig varit så bra och varierad som den är nu. Äntligen vågar den ju bryta ned lite fördomsbarriärer också till skillnad från vår svenska bidragskultur som marinerar i sin egen trångsynthet.
2 kommentarer:
Matin, Du är en av huvudrollsinnehavarna i årets tramsigaste debatt...
När radion blev "fri" i början, mitten av nittotalet talades det också om den fantatuska utvecklingen,möjligheterna, som öppnade sig...vad fick vi? Ärligt? Ett smörgåsbord? Nja. Samma musik och samma typ av lättviktig underhållning överallt. Samma sak med kommersiell teve. Inte fan kan du på allvar mena att kommersiell är bra och varieread? på riktigt? Marcus Birro
Ja, jag insåg det och backade ur.
Radion är inte fri. Vem tror du tänker dra igång en vettig och allmänbildande kanal så länge staten finansierar konkurrensen?
Fri radio och rätten att sända reklam i radio är två ganska olika saker.
Dessutom är radio ett stenåldersformat. Jag har slutat lyssna. Det finns alldeles för många bra podcasts för att jag ska orka bry mig om radio.
Skicka en kommentar