Mitt liv med Apple

Jag använder PC. Det är hemskt. Anledningen är en serie program jag använder väldigt mycket och som bara finns på den plattformen. Med lite tur dyker programmen snart upp på min favoritplattform. Jag har använt Apples datorer sedan mitten av 80-talet.










1986 - Min första egentliga fysiska kontakt med Macintosh. På pappas jobb fanns det flera modeller och t o m en svindyr färgprinter. Dom blev snabbt en liten fabrik för kortfilmsposter, brevpapper och visitkort.













1989 - Jag och min bästa kompis O satt ofta ute i hans föräldrars hus där det stod en IIcx med Pagemaker. Vi var enormt kreativa och försökte oss till och med på att använda den för filmproduktion - vilket fortfarande var alldeles för tidigt.








1992-93 - Min kompis H hade kommit över en begagnad LC och tyckte att det var den värsta skitdator han någonsin använt - så jag fick köpa den. Det var den första Mac jag själv ägde. På den skrev jag mängder av manus och ett tag stod den som nav i min lilla Midi-studio och den levde kvar på kontoret ända till 2000 då den pensionerades.







1995 - Nu hade jag råd med min första riktigt kraftfulla Mac. PowerPC 7100. Kostade strax över 80 000 kr när jag köpte den. Jag lärde mig 3D på den maskinen. Strata och Electric Image. Och det var med den här maskinen jag började använda After Effects. Fortfarande mitt huvudsakliga verktyg.













1996 - Min första bärbara Mac. En 1400. Jag har alltid föredragit bärbart. Men den här var egentligen inte särskilt bra. Ljussvag skärm och långsam.












1997 - PowerMac G3. Den här datorn ändrade allt. Plötsligt kunde man verkligen redigera video. Jag hade ju jobbat mycket med Avid på Quadra men den här maskinen tillät redigering av broadcastvideo en bra bit under 100 000 kr. Mäktigt. Jag redigerade nästan hundra musikvideor i den här maskinen och en långfilm. Befrielsen den här maskinen stod för var monumental. Det var med den maskinen jag började använad After Effects på allvar i nästan alla mina produktioner. Videoredigeringsprogrammet hette EditDV.

















1999 - Steve Jobs är tillbaka på Apple med besked. Nu börjar vi snacka kraftfulla maskiner som kunde köra det mesta - och fler desktoprevolutionära program började dyka upp. Det här blev datorn som markerade starten för mig som FCP-användare. Något år senare kompletterade jag den här maskinen med en dubbel 450MHz som rullade FCP 1.5 och okomprimerad video på en intern RAID med Igniter från Aurora Video Systems. Nu fanns det egentligen ingen anledning att inte göra allt inhouse om det inte skulle upp på 35mm.














2001 - TiBook. Äntligen en bärbar som fixar videoredigering riktigt bra. Den här släpade jag runt på inspelningen av Camp Slaughter och den har redigerat en hel del. FCP rullade fruktansvärt stabilt på den här med en extern FireWire-disk från LaCie.

De följande åren har ett stort antal maskiner passerat mitt produktionskontor. Mest dubbla G4:or. Jag hade en hel del krångel med de så kallade vindtunnel-maskinerna som dök upp för några år sedan och sedan 2005 har jag uteslutande jobbat på PC. Men jag lovar att jag är på väg tillbaka. Jag kollade corporate releasen av Windows Vista häromdagen och det var ingenting jag förknippar med välbehag. Vista är till att börja med fruktansvärt fult. Och då känns "fruktansvärt" som ett ord som inte riktigt räcker till. Och det är minneskrävande på gränsen till skrattretande.

En av mina nyårsönskningar är att vi får se Adobe Production Studio på plattformen som känns som det naturliga hemmet för det mästerliga programpaketet. MacOS.

Just nu är jag väldigt sugen på den nya core 2 duo Macbooken och en Macmini. Det är maskiner som funkar till vardags. Som inte kräver två-tre timmar av min tid varje vecka på rent underhåll. Som inte behöver två tre virusverktyg och verktyg som slänger värdelöst skräp ur maskinen och tredjepartslösningar som försöker begåva XP med möjligheten till multitasking.