Uncut...2
Fortsätter min egen diskussion med Anders och Anonymous i den här posten. Det handlar om utvecklingspengar och att svenska filmare anser att det inte läggs ned nog med tid på utveckling. Om vi skulle ge normal nutida utvecklingstid lite perspektiv så skulle man kunna säga att under den tid en begåvad regissör som Johannes Pinter hunnit göra en långfilm hann Georges Méliès föda fictionfilmen som vi känner till den och avsluta sin fantastiska karriär (561 filmer) och under tiden hann sverige bygga upp en filmnation från ingenting och Viktor Sjöström gjorde Körkarlen. Så vad väntar vi på? Ingenting av all den här tiden vi lägger ned på utveckling leder ju fram till någonting som kommer ens i närheten av Méliès eller Sjöström. Varför tror vi att fantasi och skaparkraft behöver massor av tid och pengar? Var kommer den snurriga vanföreställningen ifrån?
Comments
Skriva manus kan man göra med hjälp av A-kassa. Javisst låter det bryskt men det är faktiskt så det ser ut idag. Man ska ha i minnet att Arbetslöshetsförsäkringen och Socialförsäkringen tillsammans är Sveriges i särklass största kulturfinansiärer. Detta utan att vara det minsta sarkastisk eller cynisk. I Ulf Petterssons kandidatuppsats i företagsekonomi "Upphovsrätten som incitament -- en inkomstanalys av kreativa yrken", har han med hjälp av officiell statistik kartlagt författare och musiker, bland annat visar på detta faktum.
För diskussionen och i brist på liknande undersökningar är resultatet troligtvis jämförbart med manusförfattande. Tänk på hur mycket musik det skrivs utan några som helst "utvecklingspengar". Märks den bristen i dagens svenska musikliv?
Instämmer, och med tillägget studiebidrag. Började själv plugga manus och göra några första stapplande manusförsök under min studietid.
Ju djupare man hamnar i sådana här diskussioner, märker man att det blir svårare att generalisera. Vissa filmer blir fantastiska trots låg budget och kort utvecklingstid och omvänt. Jag tror Martin sammanfattade det redan i första posten då han efterlyste större mod hos producenter. Mod att satsa på större genrebredd. Har en känsla av att det skrivs bra manus av oetablerade som aldrig får chans att komma fram.
Hörde Cissi Elwin på tvn ikväll som antydde att man borde satsa mer pengar på färre filmer, för att undvika att dom kannibaliserar på varandra på svenska biorepetoaren. Varför inte tänka i vidare banor än svea rike? Borde vi inte kunna producera film med internationellt tilltal?
Vad "utvecklingsteorin" förespråkar, i motsatt till vår "kreationism" (ber om ursäkt till alla evolutionsbiologer och eventuellt kristna tokstollar), kan kanske jämföras med Vattenfallsmodellen inom mjukvaruutveckling. Där man koncentrerar sig på ett projekt, skapar en grandios plan för varje steg, som var och ett tar lång tid. Modellen uppfanns 1970 av W.W. Royce som ett exempel på modeller som inte fungerar. Vad han istället föreslog var en iterativ model som vi idag brukar kallas för Agilemodellen, med korta iterativa utvecklingssteg.
För att applicerat metoden på filmproduktion ska man kanske sluta stirra sig blind på enskilda filmer och istället se den totala filmproduktionen som ett projekt där varje film utgör ett steg i processen. Iterativ då varje produktionsresurs (producent, manusförfattare, regissör, fotograf, utrustning, osv) utnyttjas upprepade gånger på fler produktioner i fler konfigurationer.
liksom "projekt utveckling"
det är hur man gör filmen som är 95%
jag skrev fjorton suger rakt igenom på några veckor. tio dramaturger på sfi och sf ville få in struktur och akter och grejer men fuck det. har man inte fått med sånt från början så blir det forcerat och konstigt att lägga in det i efterhand. dom missar man ögonblicken och äktheten och det personliga.
fjorton suger är inget bra manus
men det är en sjuuuuukt bra film (om jag får säga det själv hehe)
Håller helt med er, förstår inte alls manusutvecklingshetsen. Det är så många, många saker i filmsverige som borde utvecklas. Typ idéerna. Inte manus som är dåliga idéer från början.
Varför kan vi inte jämföra då och nu?
Det största problemet är att det inte kommer fram några bra ideér. Eller det gör det säkert visst men de ideérna vågar ingen satsa på för att de inte tror att sfi kommer att tycka om dem. De lite roligare ideérna som kommer in till sfi försvinner väl iväg mest pga att inget, enligt dem, seriöst bolag står bakom dem. Och då kan det ju inte bli någon film! Ja mena, har man inte gjort en eller två "tre solar" så kan man ju inte göra en "Primer". Eller hur!
Jaja... och det är klart att många hausar manusutvecklingen, ja menar har man en halv trist idé på en film som gjorts 100 gånger så måste man ju sitta med skiten länge för att överhuvudtaget få fram några gags eller sentimentala ögonblick som man kan slänga in i skiten för att få den ännu... ja.. skitig.
Sen kommer vi till det som DANSK SKALLE pratar om, själva regibiten.
Med vissa undantag så gör vi ju inte film i sverige utan vi gör TV-teater.
Vi filmar av saker som händer framför kameran. Hur vi gör det spelar ingen roll. Bara det hamnar på filmen och att ljudet blir tydligt så vi hör vad karaktärerna pratar om, precis som om vi inte skulle veta va fan de kommer att säga.
I de flesta fall i sverige verkar det som regin bara handlar om personinstruktion, det finns inga visioner om filmskapande. Framförallt så berättar ingen med bild. Om det inte är nödvändigt. I min värld så berättar man med dialog när det inte går att berätta med bild.
Nu har jag spårat... ja vet. Sorry.
Och självklart finns det en del undantag.
Och nej, Jag är inte bitter.
Snarare positiv. Positiv till att det mycket snart kommer att göras mer svensk film utan sfi, utan bromsklossar och med bredare spektrum. Även fast jag tycker att sfi bör fortsätta sin verksamhet - bara någon såg över den. Ordentligt.
Sen fattar jag inte heller varför man inte kan jämföra Méliès med nutid?
*det är tekniskt menat, inte kvalitativt
Och för att klargöra en annan åsikt - tråkiga idéer (Beck, någon?) blir inte bättre av fördjupad manusutveckling.
Lägre budget än de flesta bidragsfinansierade amatörkortfilmer som spelas in i landet.
/Ola
Det är jättekul att det spelas in en massa entusiastprojekt utan några som helst pengar som visas på några festivaler och sedan självdistribueras till specialintresserade men filmpolitiken tycker jag främst är en fråga för branschen. Dvs huvudfinansiärer (EU, SFI, SVT, TV4, fonderna, poolerna och privat riskkapital), distributionen (t ex SF, Astoria och mindre bioaktörer) och till sist de produktionsbolag som producerar film för duk (och i viss mån TV).
Jag skulle gärna se modiga lågbudgetsatsningar från redan etablerade regissörer. Ulf Malmroos som gör en Cassavetes skulle vara riktigt kul att se. Och framför allt inspirerande för resten av branschen tror jag (om modet är tillräckligt stort såklart).
Amatörfilmen är ju en av plantskolorna (jag kommer därifrån i samma generation som Johannes Pinter och några andra - Fares började dyka upp på mina festivaler när jag slutade) - men den är ju ganska ointressant eftersom det inte går att distribuera amatörfilm i någon utsträckning. Precis som med filmskolornas filmer (där finns det några få undantag och vissa slutfilmer har ju fått TV-distribution). När jag höll på med amatörfilm så gjorde jag en enminutare som hette "Bomb" som visades strax innan tolvslaget på SVT. En liten men rolig fjäder i hatten. 91-92 var det. Det som händer i amatörsvängen har traditionellt oerhört lite inflytande på den etablerade branschen. Jag tror inte att det kommer att ändras i första taget. Det har i grund och botten med resurser att göra.
De har hyrt utrustningen från Ljud o bildmedia, filmar på en jvc hdv 24-p kamera och kör med 35 adapter, de har också en av de bästa unga fotograferna i länet.
Inte alls i min genre, mer en Kubrick/Forman typ av film, både visuellt o i sitt koncept. Men konceptet är bra, det lilla jag sett är bra.