Sitter på tåget på väg hem från Båstads lilla filmfestival som startades av Bo Widerberg för tio år sedan. Årets festival var ganska trött. Min fru gick upp tidigt i morse och gjorde ett litet radioreferat om evenemanget.
Det här slog mig under festivalen:
Jag känner mig hela tiden som jag är på besök på ett PRO-möte för Båstadspensionärer.
Jag ser alla filmer i en salong som är inredd i rött (den mest olämpliga färgen för biografasalonger eftersom den distraherar ögat och tar fokus från duken - färgen röd är inte godkänd för THX certifiering av salonger).
Ovanför mitt huvud har man utsmyckat den lilla salongen med en jättelik lysande stjärna. Stjärnan är medvetet målad i guldfärg mot den röda bakgrunden. Röda Armens symbol. En stark symbol för förtryck av oliktänkande.
Festivalens general Ulf berggren är helt insnöad på "the French intellectuals" för att citera Werner Herzog, "...academics is the death of movies. It's the total opposite of passion."
Widerbergs filmer är alltid ett kärt återseende. Mästerlig regissör.
2 kommentarer:
bara en liten kommentar: Spelar det verkligen någon roll om salongen är röd? Det är ju ändå ganska mörkt och nyansen blir ju då enbart mörkt mörkt röd, näst intill svart.
Ögat är ju en rätt sofistikerad skapelse. THX är en standard som bygger på tekniska tester och som är till för att göra bioupplevelsen optimal.
Skicka en kommentar