Filmböcker

Gud vad jag gnäller... Här kommer lite till. Traskade runt på stan med min hustru i solskenet igår och hamnade på jättestora Akademibokhandeln i city en stund. Jag fräste såklart iväg till filmhyllan och konstaterar det som jag alltid konstaterar när jag ska köpa läsning om film - varför skriver inga filmare om deras arbete och på ett språk som andra filmare begriper. John Altons "Painting with Light" är det enda exemplet jag kommer på just nu. Truffauts intervjubok om Hitchcock slipper igenom också - även om författaren stundtals är helt förvirrad och inte förstår kommersiell film och dess natur alls.

Det som ges ut är dåliga och några få bra intervjuböcker riktade till konsumenter som inte är insatta i filmproduktion. Mycket här är bra läsning - men begränsad. Herzog on Herzog var t ex väldigt bra och i ett kapitel slår sig Herzog fram och lanserar Werner Herzogs filmskolekoncept (!). Så som texten är just där borde all filmlitteratur (eller iallafall mer) vara.

Sedan har vi den oändliga raden av analysböcker. Snark. Koma. Skjut mig i huvudet någon. Analysböcker om filmer, filmare, genrer, filmrörelser osv... Helt obegripligt ointressant om man själv pysslar med film eftersom den typen av analyser aldrig ger några som helst nycklar i skapandet.

Och sist så har vi raden av "DIY"-böcker som samtliga författade av människor som förkroppsligar det amerikanska talesättet "If you can't do - teach". Böcker om hur man hittar finansiering, hur Hollywood fungerar, hur man skriver manus... yada-yada-yada. Böcker från pärm till pärm fyllda med lättuggade floskler som är totalt substanslösa. Och med tanke på hur mycket böcker om manusförftattande det säljs över världen så borde filmerna vi ser på duk vara mer substantiella, välberättade, unika och dramaturgiskt storslagna än någonsin tidigare i filmhistorien. Konklusion; teorier om manus, regler om manus - kort och gott Manus - har aldrig varit orsaken till varför klassiker blir klassiker. Varför klassiker blir klassiker har det fortfarande inte skrivits en enda bok om. John Altons petar lite på ämnet i sin bok om ljussättning och bildberättande men mer än så är det inte. Och den boken gavs ut 1949.

(Det är förresten Peckinpah som håller IIC:n)