onsdag, november 28, 2007

Hur blir man regissör?


Förra posten följdes av en kommentar som födde denna bloggpost. Som svar på Annas inlägg:

Det finns såklart en jäkla massa vägar att går för att bli regissör. Och precis som för skådespelare så finns det ingen regimetod som passar alla.

David DeCoteau sa en jäkligt bra grej. Han sa att det går inte att "ha en karriär" som regissör. Det finns kanske sju regissörer i världen som har en karriär som regissörer och Steven Spielberg är en av dom. För resten är det ett maratonlopp som aldrig tar slut. Ibland ligger man bra till - ibland har man halkat efter.

Men hur går man handgripligen till väga för att bli regissör? Ska jag vara helt ärlig så vet jag inte. Begåvning räcker inte enbart. Inte förmågan att snacka omkull folk med pengar heller. Rätt plats, rätt ögonblick, rätt självförtroende och övertygelse kan vara en del av svaret. Och så tror jag på Rocky Balboa. "It aint about how hard you can hit. It's about how hard you can get hit and move forward. That's how winning is done."

Och ett hett tips; vill du göra det så svårt för dig själv som möjligt och vägen mellan varje film till en överdrift i arbetsansträngning; modellera dig efter hur jag har gjort. Kritisera uppåt. Kritisera Producentföreningen och SFI. Gör knepig och konstig lågbudgetfilm som inte riktigt passar in här och som är lått att avfärda som "skit".

3 kommentarer:

Tomas_Timelock sa...

Håller med både dig o Rocky Martin. :-)

Vill vara dock lägga till några saker. En regissör handlar med projekt. en regissör som inte är kopplad till något projekt får det svårt. Vet inte vem som sa det från början men; Man är inte bättre än sin senaste film.

Gäller väldigt mycket regissörer. Vill man planera sin "karriär" som regissör, så bör man nog planra så att man har råd att göra missag. Dvs se till att man redan är kopplad till fler filmer - i fall den nuvarande skulle floppa.

Hur man sedan går tillväga rent praktiskt är nog väldigt individuellt. Men i grunden handlar det väl om att studera, analysera och öva, öva, öva på att göra film.

När jag studerade på producentutbildningen i THN så fick jag en förfrågan av en klasskamrat som ville lära sig skriva manus och frågade om jag hade någon bok eller så om det. Jag gav henne en 4-5 böcker och en pärm med texter på internet på ca 1500 sidor. Helt plötsligt var hon inte lika intresserad av att lära sig skriva manus längre.

det finns många som vill lära sig regissera, producera, skriva etcetera. Men få som är villiga att lägga ner det hästjobba som krävs för att bli verkligt bra på det.

Jag hållr fö med om att oavsett vad man vill göra inom film - så är det som ett maratonlopp. Det gällr att inte stanna halvvägs. det fär först när du hållt på och kämpat i 10-15 år som du på riktigt kan utvärdera hur bra det går.

Sedan, det där med att kritisera. Hur intressant är det egentligen med personer som låtsas värna om de svaga i samhället, men inte kritisera makten och den råkar vara samma hand som föder dom?

Fortsätt maratonloppet!!!

/tomas

Johannes Pinter sa...

En grundläggande grej med att vara regissör är ju att försöka hitta sin egen röst. Det gör man bäst genom att göra en jävvla massa amatörfilm med egen (eller lånad) kamera, och för egna pengar. Martin har gjort det. Tomas har gjort det. Jag har gjort det. Malmros och Fares har gjort det. Och en massa andra.
Det är väl egentligen bara Lukas Moodysson som skrev poesi istället :)
Över huvudtaget är det det bästa sättet att få grepp om hela filmskapar-djungeln, att ge sig in i det med macheten i högsta hugg...

Anonym sa...

Balls of Steel...Like Martin has.