...ja, ni vet - det där gamla tjatet man hör hela tiden från alla dom där filmarna som inte har en aning hur dom ska få publik till sina filmer. Den här gamla bilden brukar dyka upp för mitt inre öga när jag hör det där: Victor Sjöström regisserar det episka dramat "Terje Vigen" 1916 med sig själv i titelrollen. Han balanserar barfota på en hal skärgårdsklippa tillsammans med fotografen Julius Jaenzon. Bakom Victor ar man på nåt sätt lyckats stadga upp en liten mast med segel så att bilden ska föreställa Terje Vigen på sin båt med havsvattnets stänkande kring honom. Notera assistenten med en vattenhink som i rörelseoskärpa är på väg att tömma sitt innehåll över regissören. Det här var långt innan något SFI.
Comments
Hela slutscenenen med M så flyttar kameran sin känning på Bonds axel över linjen. Och mängder av andra dialogscener var klippta så.
Mitt sällskap kunde inte sätta fingret på vad det var utan tyckte bara att filmen var konstigt klippt.
Det brukar kännas konstigt klippt när kameran hela tiden hoppar över linjen.
Ett annat problem jag tycker filmen har är att den inte är filmad för duk. Den är helt klart filmad för det lilla formatet. Vilket är trist när det handlar om Bond.
Det där med att inte vara filmad för duk är ett ganska vanligt problem tycker jag. Speciellt när det gäller svenska filmer.
//toma
Jag är nog som sagt bara en konservativ stofil men jag tyckte att det var kul en gång i tiden när Bond var en klass för sig och kanske framför allt en stil för sig.
Jag tycker t ex att det är helt obegripligt att ha ett så universiellt inarbetat musik-tema och sedan inte använda det så att det märks. Jag menar, sånt kan inte köpas för pengar. Bond-temat av Monty Norman är inarbetat under snart femtio år och mer etablerat i folks medvetna än Star Wars-musiken. Att man kan sjabbla bort det med musik där man försöker gömma den klassiska basgången är ett mysterium.