Quantum of Solace
Jag är kanske väldigt gammaldags men jag tycker att det finns vissa poänger med 180-gradersregeln. Särskilt när man gör actionfilm. Förutom det tröskar Bond 22 på i valiumtempo. Men Daniel Craigs kostymer är snygga.
Uncut...2
Fortsätter min egen diskussion med Anders och Anonymous i den här posten. Det handlar om utvecklingspengar och att svenska filmare anser att det inte läggs ned nog med tid på utveckling. Om vi skulle ge normal nutida utvecklingstid lite perspektiv så skulle man kunna säga att under den tid en begåvad regissör som Johannes Pinter hunnit göra en långfilm hann Georges Méliès föda fictionfilmen som vi känner till den och avsluta sin fantastiska karriär (561 filmer) och under tiden hann sverige bygga upp en filmnation från ingenting och Viktor Sjöström gjorde Körkarlen. Så vad väntar vi på? Ingenting av all den här tiden vi lägger ned på utveckling leder ju fram till någonting som kommer ens i närheten av Méliès eller Sjöström. Varför tror vi att fantasi och skaparkraft behöver massor av tid och pengar? Var kommer den snurriga vanföreställningen ifrån?
Comments
Hela slutscenenen med M så flyttar kameran sin känning på Bonds axel över linjen. Och mängder av andra dialogscener var klippta så.
Mitt sällskap kunde inte sätta fingret på vad det var utan tyckte bara att filmen var konstigt klippt.
Det brukar kännas konstigt klippt när kameran hela tiden hoppar över linjen.
Ett annat problem jag tycker filmen har är att den inte är filmad för duk. Den är helt klart filmad för det lilla formatet. Vilket är trist när det handlar om Bond.
Det där med att inte vara filmad för duk är ett ganska vanligt problem tycker jag. Speciellt när det gäller svenska filmer.
//toma
Jag är nog som sagt bara en konservativ stofil men jag tyckte att det var kul en gång i tiden när Bond var en klass för sig och kanske framför allt en stil för sig.
Jag tycker t ex att det är helt obegripligt att ha ett så universiellt inarbetat musik-tema och sedan inte använda det så att det märks. Jag menar, sånt kan inte köpas för pengar. Bond-temat av Monty Norman är inarbetat under snart femtio år och mer etablerat i folks medvetna än Star Wars-musiken. Att man kan sjabbla bort det med musik där man försöker gömma den klassiska basgången är ett mysterium.