Alternativt släpper den borgeliga regeringen idén på kvalitétsstämplad film bara. Jag har länge varit för att låta svensk film (som den ser ut nu) självdö skulle vara otroligt nyttigt för filmen i längden för det vi har befunnit oss i är en hopplös återvändsgränd.
Det är fel på hela mentaliteten kring filmen - det är det som är felet. Hur man än vänder och vrider på saker och försöker skapa elitistiska idéer om filmen som konstform så tror jag aldrig att man kan komma ifrån det faktum att film som ställer publiken i centrum alltid kommer att överleva. Film är en bärare av berättelser. Och om man inte lyckas bära berättelsen till en publik tror jag faktiskt inte att filmen är värd att göras.
Och alternativet till statligt godkänd finfilm är inte konglomerat-producerad hjärndöd underhållning som ska få oss att köpa mer Coca Cola och lifestyle. Istället hoppas jag att framtiden ligger hos dom oberoende bolagen. Entreprenörer och historieberättare. Filmare är en förlängning av cirkusfolk och illusionister. Vi ger folk en och en halv timme oförglömlig underhållning (bra/dålig är en smaksak - nyckelordet är "oförglömlig") och för det kan vi ta sjuttio kronor. Som filmare tror jag aldrig att man får glömma att det är kärnan. Utan det där kommer vi alltid att famla omkring i mörkret utan lykta.
Anonymous said…
I`m bringing a keg of pink champagne to the grave where I will dance in the light of the moon...See you there!
And maybe soon they can finally make that Parking lot out of that awful building.
And the scumbags who work there can be found where they rightfully belong behind the counter of a local 7/11.
I hope Cicci remembers how to make a tasty slurpy.
...ja, ni vet - det där gamla tjatet man hör hela tiden från alla dom där filmarna som inte har en aning hur dom ska få publik till sina filmer. Den här gamla bilden brukar dyka upp för mitt inre öga när jag hör det där: Victor Sjöström regisserar det episka dramat "Terje Vigen" 1916 med sig själv i titelrollen. Han balanserar barfota på en hal skärgårdsklippa tillsammans med fotografen Julius Jaenzon. Bakom Victor ar man på nåt sätt lyckats stadga upp en liten mast med segel så att bilden ska föreställa Terje Vigen på sin båt med havsvattnets stänkande kring honom. Notera assistenten med en vattenhink som i rörelseoskärpa är på väg att tömma sitt innehåll över regissören. Det här var långt innan något SFI.
Fortsätter min egen diskussion med Anders och Anonymous i den här posten. Det handlar om utvecklingspengar och att svenska filmare anser att det inte läggs ned nog med tid på utveckling. Om vi skulle ge normal nutida utvecklingstid lite perspektiv så skulle man kunna säga att under den tid en begåvad regissör som Johannes Pinter hunnit göra en långfilm hann Georges Méliès föda fictionfilmen som vi känner till den och avsluta sin fantastiska karriär (561 filmer) och under tiden hann sverige bygga upp en filmnation från ingenting och Viktor Sjöström gjorde Körkarlen. Så vad väntar vi på? Ingenting av all den här tiden vi lägger ned på utveckling leder ju fram till någonting som kommer ens i närheten av Méliès eller Sjöström. Varför tror vi att fantasi och skaparkraft behöver massor av tid och pengar? Var kommer den snurriga vanföreställningen ifrån?
Någonstans djupt inne fanns det ändå en förhoppning om att någon skulle ha tänkt till ett varv. Men efter dagens SFI event känns det betydligt mörkare för ny svensk film. Så här summerar jag vad som sades idag på Filminstitutet: Det görs för många filmer som är underfinansierade. Därför är planen att ge betydligt färre filmer stöd. Dessa ska kvalitétssäkras genom att lyssna till Harry Scheins gamla ord om hur man definierar kvalitét (utan tanke på att det svåra är inte att definiera vad kvalitét är utan att känna igen den). De få och högre stöden ska gå till "proffsproducenter" (jag hoppas för filmarnas skull att SFI sammanställer en lista på godkända producenter så att en massa arbete inte faller på den punkten). Projekten ska utvecklas längre och långsammare. Filmproduktionsprocessen skall närmas med tillförsikt och respekt. Styrelsen och Cissi har i sitt tänkande på hur man ska lösa problemet med svensk film omedvetet levandegjort en gammal skröna om Stalin. Stalin frågade...
Comments
Nu är väl iofs det nuvarande systemet påväg att avveklas som jag uppfattar det;
http://www.filmnyheterna.se/Nyheter/Inget-nytt-filmavtal-efter-2010/
Men han har helt rätt i att den borgliga regeringen borde initiera en debatt om vad man vill ha istället.
/tomas
Det är fel på hela mentaliteten kring filmen - det är det som är felet. Hur man än vänder och vrider på saker och försöker skapa elitistiska idéer om filmen som konstform så tror jag aldrig att man kan komma ifrån det faktum att film som ställer publiken i centrum alltid kommer att överleva. Film är en bärare av berättelser. Och om man inte lyckas bära berättelsen till en publik tror jag faktiskt inte att filmen är värd att göras.
Och alternativet till statligt godkänd finfilm är inte konglomerat-producerad hjärndöd underhållning som ska få oss att köpa mer Coca Cola och lifestyle. Istället hoppas jag att framtiden ligger hos dom oberoende bolagen. Entreprenörer och historieberättare. Filmare är en förlängning av cirkusfolk och illusionister. Vi ger folk en och en halv timme oförglömlig underhållning (bra/dålig är en smaksak - nyckelordet är "oförglömlig") och för det kan vi ta sjuttio kronor. Som filmare tror jag aldrig att man får glömma att det är kärnan. Utan det där kommer vi alltid att famla omkring i mörkret utan lykta.
And maybe soon they can finally make that Parking lot out of that awful building.
And the scumbags who work there can be found where they rightfully belong behind the counter of a local 7/11.
I hope Cicci remembers how to make a tasty slurpy.
N.