Martin Munthe

Jake LaMotta skickar Sugar Ray Robinson ut ur ringen. Sugar Ray var ett geni till boxare och en verklig förebild men han fick problem när han mötte den tekniskt oskicklige men djuriskt envise LaMotta. (Jag har möjligtvis postat den här bilden på bloggen någon gång i tidernas begynnelse - risk för favorit i repris alltså)

Här kan man hitta Podcasten från onsdagens Filmbaren i Trollhättan.

Vilken makalös service. Här sitter jag och försöker hitta bra priser på DVD-pressning och hamnar på en hemsida för ett Kinesiskt företag. Alla västerländska bolag talar ogärna om priser utan ägnar sig mest åt lull-lull som häftiga flashanimationer som visar hur deras häftiga lasermaskiner ser ut i sobra postproduktionsmiljöer. Hos det kinesiska bolaget Disc Turnkey möts jag direkt av en pop-up-ruta där en vänlig serviceperson frågar om jag behöver hjälp. Jag frågar vad saker kostar. Får blixtsnabbt svar och all hjälp jag kan tänka mig på knepiga frågor man ofta har i samband med DVD-pressning. Service från himlen! Det visar sig också att företaget är gigantiskt stort, ledande i Kina och trycker upplagor för hela världen OCH kostar en åttondel av vad ett svenskt företag kostar att anlita.

Gårdagens Filmbaren kommer tydligen att läggas ut som Podcast. Gick väl hyfsat bra tror jag. Som vanligt i såna här paneler blir det mycket gnäll på staten, att man inte får några bidrag. Jag försökte hålla mig ifrån det. Ett prima exempel uppstod i frågestunden efteråt. Jag satt i panelen med tre dokumentärfilmare så det var inte helt lätt att få logik i allt eftersom finansiering av drama ch dokumentär ser så annorlunda ut, men det började pratas om att dokumentärfilmare borde förena sig mot den elaka staten som "utnyttjar" filmarna och inte ger dom tillräckligt tillbaka i back end. Här tappar dom mig totalt. Hur kan staten vara elak som först frontar ALLA pengar (i form av bidrag) så att filmaren står där som exklusiv ägare till en film denne inte tagit minsta ekonomiska risk i att finansiera och sedan förväntas staten dessutom leverera en fet vinst när filmen visas i SVT. Var exakt ligger den sunda ekonomiska rättvisan i det? Jag blir faktiskt lite arg när jag tänker på a...

Hej där ute. Jag behöver komma i kontakt med er som jobbar med eller vill jobba med specialeffekter och som känner att vi som jobbar med specialeffekter står och stampar. Specialeffekter/visuella effekter har blivit allmängods. Var och varannan DVD innehåller bakomfilmer som visar steg för steg hur allt har gjorts. Nu fattar alla hur man gör allt och därmed spricker illusionen. Människor klagar på King Kong och Sagan om Ringen för bristande effekter trots astronomiska budgetar. Den typen av filmer borde vara "den stora illusionen" men dom är inte det längre. Vanliga tittare fattar saker som mocap, motiontracking, masker, digitala mattes och morfningar. Vi som jobbar med effekter MÅSTE bli Illusionister igen för att det här ska fungera och för att konstformen ska kunna utvecklas i någonslags riktning som är bra för publiken. Annars kommer effektfilmen att sluta i ett meningslöst race efter flest människor bakom kameran. Att själva den massiva arbetsinsatsen är det som imponera...

Satte mig nyss på MacDonalds på Sveavägen. Skulle shoppa böcker och bokhandlaren har inte öppnat ännu (och inga andra fik) - så det blev en MacDonalds-kaffe. Vårsolen glittrar på biltaken på Sveavägen, Killarna på Falafelkungen spolar trottoaren. Billie Holliday i högtalarna. Människor skyndar till jobbet inte lika trötta och sura som vanligt. Den store regissören i himlen kör hårt på klichéerna idag.

På onsdag sitter jag i en paneldiskussion om "filmfinansiering" i Trollhättan. Evenemanget kallas Filmbaren. Läs mer här . Jag får ofta frågan hur jag finansierar mina filmer och jag är inte så jäkla säker på att jag har något särskilt bra svar på det. Det är säkert olika för alla beroende på vem man är och vad man gör eller vad man vill göra. Och vad man har för inställning till sitt yrke.

Johan Croneman skriver såhär i dagens DN: Det är inte på det viset att det driver omkring en flock unga missförstådda regissörsgenier som ett helt liv stretar med sin begåvning, i kamp med ett sinnrikt konstruerat system som gör allt för att de aldrig skall få komma fram. Det ligger inte hundratals ofilmade briljanta manus gömda för biopubliken, stoppade av diverse oförstående ointelligenta konsulenter, producenter, filmmakare. Det är filmbranschens bäst bevarade, mest omhuldade, myt. Jag skulle vilja veta vad han baserar det kategoriska uttalandet på. Hur kan han veta det? Som filmjournalist på DN? Hur mycket manus läser Johan Croneman? Jag kan bara kontra med att jag VET att det finns massor av fantastiska projekt som aldrig hittat finansiering och mängder av fruktansvärt bra manus utanför mallarna för vad kulturetablissemenget betraktar som bra film. De projekt jag talar om är den typen av projekt som är internationellt gångbara redan på koncept/idéstadie - till skillnad från kultur...

Jag var på Joe Laberos föreställning på Hamburger Börs igår. (Verkligt trist tyvärr. Labero genomförde nästan uteslutande gamla skolboksrutiner och ibland var det mest fråga om sketcher istället för illusionism. När han uppstod efter ett försvinnande var han anfådd efter att ha sprungit i kulisserna och annat som gav det hela en väldigt amatörmässig prägel. Dock hade han med sig en makalös fransman som gjorde ett fantastiskt nummer mitt i föreställningen.) Det fick i allafall mig att fundera på illusionismens historia och filmens. Jag tror att många filmare behöver inse vilka rötter vi faktiskt har genom att titta på historien. George Méliès uppfann filmen i mina ögon. Bröderna Lumiere uppfann kameran - men kameran gör inga filmer. Méliès var från början illusionist. För honom var filmkameran det mest fantastiska redskapet för att skapa illusion som någon hittills hade konstruerat. Det är det vi kommer ifrån. Kameran är ett verktyg i händerna på en illusionist. Numera har förstås dator...

Inspelad för flera år sedan. Jag har hunnit göra tre långfilmer sedan jag spelade in det här märkliga improvisationsprojektet och nu är filmen äntligen väldigt nära att vara färdig. Håll till godo med en teasertrailer så länge. En Bland Andra letar för närvarande distributör.

Är det någon av mina ärade besökare som möjligtvis har stött på någon av John Cassavetes manus i någon form (på nätet eller i bokform eller annat)? Har letat som en galning men hittar ingenting. Jag vet att han skrev väldigt enkelt och skipade standardmallar men jag vet också att han verkligen skrev manus till allt han gjorde och att improvisationsarbetet hade en solid grund att stå på. Någon som kan peka mig i någon riktning? Väntar med spänning...

"It is not the critic who counts; not the man who points out how the strong man stumbles, or where the doer of deeds could have done them better. The credit belongs to the man who is actually in the arena, whose face is marred by dust and sweat and blood; who strives valiantly; who errs, and comes short again and again, because there is no effort without error and shortcoming; but who does actually strive to do the deeds, who knows the great enthusiasms, the great devotions; who spends himself in a worthy cause, who at best knows in the end the triumph of high achievement, and who at worst, if he fails, at least fails while daring greatly, so that his place shall never be with those cold and timid souls who know neither victory nor defeat." -- Theodore Roosevelt

1993 - Jag skrev det första utkastet med titeln Typhoon. Samma år hamnade projektet hos Walle Bergendahl på SF som gav manuset en lysande recension och sedan försökte vi hitta pengar. Vi fick nästan, men bara nästan med oss SFI och den dåvarande filmkonsulenten Peter Hald. Eftersom svensk film fryser fast i ett dödläge när gratispengarna inte vill vara med så frös projektet inne. Jag kom i kontakt med The Shamen för samarbete kring ett soundtrack som tyvärr aldrig blev av (några år senare splittrades den legendariska gruppen). 1994-1996 - Manuset låg hos flera olika svenska producenter under den här perioden. Vid ett flertal tillfällen var filmen på väg att bli av men det hela stupade hela tiden på osäkerheten med om det var tekniskt möjligt att genomföra filmen och kostnaderna förenade med det. 2001 - Jag bestämde mig för att det var dags att producera filmen - no matter what och gick in i en period av förproduktion. 2002-2003 - Filmen spelades in i en löjligt liten studio med en lite...

Otroligt kul citat. I´ve worked in America, the Americans have no imagination at all. Put ten together and you have a team of idiots - Bruno Mattei

Det har kliat i fingrarna efter att läcka lite info om den deal jag just skrivit med Uwe Bolls internationella säljbolag i Tyskland. Nu är det dock äntligen officiella nyheter att jag ingått ett mycket bra distributionsavtal på min kommande film Year One tillsammans med Uwe "Raging" Boll och hans bolag Boll AG. Year One kommer att säljas i Cannes av Boll AG nu i Maj och sedan kommer dom att representera mig på alla som stora marknaderna (American Film Market osv). För oss (och då talar jag för alla eldsjälar som satsat sin tid och energi i projektet) som kämpat i många år med att får den här filmen klar känns det väldigt bra att filmen hamnar i rätt händer inför den internationella lanseringen.

We are the music-makers, And we are the dreamers of dreams, Wandering by lone sea-breakers, And sitting by desolate streams; World-losers and world-forsakers, On whom the pale moon gleams: Yet we are the movers and shakers Of the world forever, it seems. With wonderful deathless ditties We build up the world's great cities, And out of a fabulous story We fashion an empire's glory: One man with a dream, at pleasure, Shall go forth and conquer a crown; And three with a new song's measure Can trample an empire down. We, in the ages lying In the buried past of the earth, Built Nineveh with our sighing, And Babel itself with our mirth; And o'erthrew them with prophesying To the old of the new world's worth; For each age is a dream that is dying, Or one that is coming to birth. - Ode - Arthur O'Shaughnessy